Hur kommer det sig att vissa bara hör av sig om det är något?

Det låter som att du måste stryka ganska många då. Det beror ju på om du har många eller få bekanta/vänner/släkt. Man måste ju inte ha super många för att må bra, men några nära är ju trevligt.
Jag har skurit ner på folk i min omkrets sen jag fick barn, hinner helt enkelt inte va om mig och kring mig hela tiden. 

Vi har många släkt/vänner/bekanta.

Frågan är bara hur det kan komma sig att en del aldrig eller knappast bjuder tillbaka? Om man är hos oss en gång på middag eller grillfest och inte bjuder tillbaka så är det rättså ok. Det kan finnas många förklaringar.

Men om man efter tredje middagen eller grillfesten inte bjuder igen, vad är det för några slags personer man har med att göra? Det är inga studenter i en etta som avses, utan och vänner med hus och familj. Alltid är vår mat och umgänge uppskattat. Folk kan stanna i många timmar och vi har det trevligt!

Vi frågade faktiskt en familj som har varit hos oss tre gånger på middag/grill när vi får en inbjudan från dom?
De har två barn 10 och 12 år, så de är inte precis bundna hela tiden. Svaret var att det har inte blivit av och vi hinner inte göra middag för det är så mycket med barnen osv. osv. Vi svarade att när man ändå lagar mat, kan man laga lite mer och bjuda in. Sedan dess har varit något avvisande mot oss, men kontakten är kvar. Vi hälsar och pratar fortfarande. Barnen leker med varandra fortfarande.

vi har valt att inte bjuda dem som aldrig bjuder tillbaka - det är inte frågan om någon millimeterrättvisa och det behöver inte vara att de bjuder tillbaka på samma sätt, men om de aldrig bjuder på något så tolkar jag det som att de inte är intresserade av att umgås med oss.............. ( i många fall är det säkert inte så, de är bara lata och tycker om att gå bort när andra fixar saker, men inte orkar göra något själv....)

Jag är en sådan som aldrig bjuder tillbaka. Anledningen är att jag är för blyg för att vara nån slags "värdinna". Jag tycker det är obehagligt med maktförhållanden som uppstår i bjudningar överhuvudtaget, och föredrar att träffas ute på caféer, för människorna i sig är jättetrevliga (oftast) så det handlar inte om det.

Mina närmaste vänner vet hur jag är och förväntar sig inte någon middag i gengäld. Men jag förstår att det kan verka konstigt för andra. 

Det kan ju uppstå olika "maktförhållanden" i alla relationer som man inte är direkt medveten om. Man fastnar i ett relationsmönster där båda är vana vid att det alltid är den ene som tar kontakt och bjuder in. Du kanske ska börja med att påtala din upplevelse för de personer det gäller, förklara rakt ut att du blir ledsen (om du nu blir det..) över att det alltid är du som måste ta initiativ till umgänge, att ni är två om relationen och att båda måste bidra till den. Om du sen fortfarande inte får något gehör från de här personerna så kanske det är dags att fundera på om du ska avveckla relationerna och satsa på andra, mer jämlika relationer.

Jag hade en sådan relation med en vän tidigare och jag påtalade flera gånger att det alltid var jag som hörde av mig, även om vi hade jättetrevligt båda två när vi sågs och jag är säker på att hon faktiskt gillade mig. Till sist slutade jag höra av mig och då självdog vår 10-åriga relation eftersom hon bara hörde av sig när det verkligen var något (t ex när hon fick barn ett år senare, något jag inte ens visste om var på väg, och när de hade stooor inflyttningsfest för en massa människor. Gick inte på den eftersom jag insåg att jag bara var "utfyllnad"). Det känns tråkigt att vi inte längre är vänner men det här är bättre för min självrespekt.