Elevens ansvar att tysta störande klasskamrater?????

Det låter inte vettigt alls. Prata med läraren och hoppas att det var kommunikationsmiss mellan din dotter och läraren... Men det har hänt förr att vettiga lärare i allmänhet helt plötsligt gör/säger något jätteknäpp :/

Det är såklart inte ok att lägga ett sådant ansvar på de andra eleverna. Däremot så kan jag förstå pressen att inte kunna vara på två ställen samtidigt och i dagens skola finns det tyvärr inte resurser att kunna hantera stora klasser helt själv på ett önskvärt sätt. Denna lärare var uppenbarligen ensam om två grupper varav den andra gruppen garanterat också hade något barn som var "störigt" eller behövde 200% fokus/uppmärksamhet. Precis som den som störde de som läste skulle ha behövt. I praktiken fungerar det inte att bara skicka ut någon som är jobbig, för det första så kan det barnet då fortsätta störa på olika sätt i skolan och dessutom då helt utan någon kontroll över huvudtaget av annan vuxen eftersom han då är "fri" och ingen har koll på honom. Sätter man dem i andra rum så går de ju bara ut igen. Och för det andra så ramlar ju då dessa "störiga" elever bara mer och mer mellan stolarna och blir ju då bara mer uteslutna från skolan och gemenskapen istället för att få den hjälp de faktiskt skulle ha behövt och få lära sig hur de ska fungera i skolan. Kan jämföras med den klassiska skamhörnan, barnen känner sig bara ännu mer alienerade istället för att bli hjälpta. Ibland har man givetvis inget annat val än att skicka ut en elev, men då måste man ha någon där utanför som kan ta hand om eleven.

Antagligen sa läraren så för att hon just då inte hade något annat val, hon hade antagligen själv ingen möjlighet att gå ifrån just då och tyvärr är man beroende av att lägga ett allt tyngre ansvar på de "skötsamma" eleverna. Vilket naturligtvis inte är hållbart, men tyvärr så har ju skolan i Sverige kollapsat så det är liksom så det ser ut i verkligheten.

Som lärare är ju känslan av otillräcklighet vardag. Tyvärr måste man ständigt prioritera där prioriteringar inte ens borde få existera. Jag är övertygad om att varje lärare gör sitt absolut yttersta utifrån de förutsättningar som faktiskt finns.

Jag jobbar inom skolan och kan förstå hur läraren tänkte. Jag tycker inte det är vare sig olämpligt eller speciellt konstigt om barnet som upplever att det har blivit stört ber barnet som stör att vara tyst/sitta still/ta det lugnt innan man ber läraren om hjälp. Jag möter dagligen elever i liknande situationer (speciellt på raster och liknande) som kommer till mig och säger "XXX gör si eller så mot mig, säg åt honom/henne!" Mitt vanligaste svar på det brukar bli "Har du bett honom/henne att sluta?" Oftast blir svaret nej. Det är en bra övning för alla barn (både den som stör och den som blir störd) att försöka lösa sina konflikter själva först utan att blanda in en vuxen. Oftast räcker det med att säga en så enkel sak som "Sluta, jag vill inte." för att lösa problemet. 

I sitautionen som TS beskriver så tycker jag såklart att läraren ska gå in och "säga till" (fast jag gillar inte riktigt uttrycket "säga till") eleven som störde, TS dotter hade ju redan gjort det flera gånger utan resultat. Men jag tycker också att läraren tänkte rätt som uppmanade TS dotter att säga till själv först - Även om resultatet i det här fallet blev lite tokigt. 

Men ditt barn måste ju säga att hon sagt till flera gånger och att det inte hjälpte. Ta upp det med läraren det fortsätter för hon överger barnen tycker jag, om hon låter de sköta det helt själva. Hon kan inte dela upp klassen så där om det inte funkar för hela gruppen.

Jag arbetar också som lärare, fast inte på lågstadiet utan  med större barn (åk 6-9). Jag håller med om precis det som Punkster skriver. Oftast är det också så att det får större effekt (på vissa barn) att en klasskamrat reagerar på deras uppförande än att en lärare gör det. Läraren tillhör "andra sidan" medan det kanske tar lite mer att någon i den egna gruppen inte tycker att beteendet är ok. Och det är viktigt att barnen själva lär sig hantera sådana saker utan att alltid springa efter en lärare som ska "säga åt". Man måste kunna uppföra sig utan att vara övervakad hela tiden, det är inte lärarens uppgift att stå och hänga över elevernas ryggar och se till så att de gör vad de ska. Men som sagt, i det här fallet så fungerade det ju inte och då borde läraren kommit in. Men,också som sagts innan, så kunde det vara så att läraren fick prioritera att vara på något annat ställe där det var viktigare att tex utvärdera någon elevs prestation e dyl istället för att se till så att alla barnen kunde läsa på sin läslektion... Sådana prioriteringar måste man göra varje dag...