Att bli familjehem/ fosterfamilj?

ni får först ta kontakt med soc och anmäla ert intresse, sen får ni genomgå en utredning där det undersöks om ni är lämpliga som familjehem.

är ni sen godkända så kommer ni bli kontaktade när det finns uppdrag. Att bli familjehem handlar om att vilket barn som helst i vilken ålder som helst kan komma till er och stanna en helg i månaden eller permanent i flera år... Allt beror på barnets behov helt enkelt,

att ha familjehemsbarn placerad hos sig är inte som ett adoptivbarn, visst kan man utifrån sina egna begränsningar göra önskemål om vilka barn man inte kan ta emot eller KAN ta emot - men oftast är det brist på familjehem och barnen som står i kö är många - så det är oftast bara att tacka ja helt enkelt...

 

Hur är när barnet bli sjuk och jag behöver vara hemma från jobbet då? Hjälper de till att hitta dagisplats och skola? Tack för svar:)

Om ni är ofrivilligt barnlösa och nybörjare skulle jag rekomendera att ni börjar med något äldre barn som redan har en etablerad anknytning till sina föräldrar och får vänja er vid processen att ta hand om, värna om och tycka om ett barn som faktiskt så småningom ska tillbaks till sina föräldrar som det nästan alltid handlar om . Att ta sig an ett väldigt litet barn i er situation kan kanske bli svårare och smärtsammare än vad ni klarar av?

som familjehem har man förtur till dagisplatser och skolor, oftast får man barn i den omedelbara närheten så barnen kanske redan har en plats i skolan eller går på dagis. Då är det bara att fortsätta .

Vab har du rätt att ta som familjehem 

Okej, vad bra. Hur mycket stöd får man? Hur mycket kontakt har man med soc ?

soc har en utvärdering en gång i halvåret då man går igenom den handlingsplan som alltid finns för barnet .

utöver det kan man ha kontakt med soc ändå beroende på barnets behov och om ni som vuxna behöver kontakt.

Stöd finns det mycket av, jag vet att många kommuner anordnar särskilda familjehemsträffar där man under en helg träffas flertalet familjehem och diskuterar och pratar och ventilerar och får råd , stöd och tips för framtiden.

(mina föräldrar är familjehem om du undrar varför jag kan en del)

sen är det ju så också att man som familjehem givetvis har en kontakt med barnets föräldrar också eftersom barnet alltid ska ha den kontakten så långt det är möjligt och ert hem kan ibland också bli en mötesplats för barnets föräldrar beroende på ålder och situation.  

Tack för erat svar, ni är bäst!

Kul tråd!
Vi har ett barn och verkar inte kunna få fler så jag har börjat fundera på om vi skulle kunna fungera som familjehem. Kanske inte på heltid, för det sätter våra jobb stopp för just nu. Ska vi ta emot ett barn helt så vill jag kunna dra ner på jobbet och fokusera på barnet och familjelivet.
Men att vara kontaktfamilj ett par helger i månaden eller så skulle vara roligt och kännas givande.

Jag och maken kan tänka oss att bli familjehem/kontakfamilj när vi väl fått egna barn-kämpat läääääänge nu!,men vad är åldergränsen? Vi är över 40 så småbarn kanske är uteslutet och inget vi ens önskar,men äldre barn då? Jag vet ett par som hade varit familjehem i en massa herrans år och var runt 60 och de hade barn runt 6-7 årsåldern,men det kanske berodde på att de var etablerade sen länge? Vi har gott om husrum och erfarenhet av barn.

Favoritar*

Är också nyfiken på åldersgräns. Vi kan inte vara familjehem just nu. Dels har vi tre egna små barn och dels så bor vi litet. Men om 10 år kanske. Min man bodde själv som fosterbarn på flera olika hem och har mestadels dålig erfarenhet tyvärr. Vi skulle vilja hjälpa något barn någon gång och då vara som ett familjehem "bör" vara.

Jag vet inte så mycket om det formella men jag är ensamstående och har sökt hjälp via soc och fick då förslag på att ansöka om kontakfamilj. Det är ju inte samma sak som familjehem men jag vill gärna tala om det hela från min synvinkel, alltså den föräldern som lämnar ifrån sig sitt barn. Vår familj hade inga sociala problem, jag är högutbildad och har ett bra jobb och bra lön, bra lön och det gick bra för barnen på dagis och i skolan. Men när barnen var små hade vi nästan inget nätverk och då jag desperat behövde avlastning fick det bli den här lösningen. Alltså att vi hade kontakt med en familj som kunde ta barnen då och då, kanske en helg per månad eller så. Det funkade sådär! Hade kunnat fungera mycket bra men attityden hos handläggaren var fasansfull - hon var ganska öppen med att jag borde ha en undergiven och tacksam inställning och inte ha några egna funderingar om vad som kunde funka. Jag var absolut inställd på att samarbeta på alla sätt och att ha ett bra samtal med såväl handläggare som tilltänkt familj  - men handläggarens attityd höll på att knäcka mig- jag blev satt i en roll som kunde sänkt mig totalt. Jag tackade i alla fall ja till kontaktfamiljen och vi testade det några månader. De var väl trevliga men tyvärr helt nya på det här med kontaktfamilj och det visade sig rätt tydligt att vad de ville var att ha barnen på söndagar för då kunde de ta med dem till kyrkan och visa upp hur duktiga de (de vuxna) var som tog sig an några stackars barn....nej, det kunde jag inte ställa upp på! Vi var inga offer, inga stackare utan en familj som behövde stöd under en tid - för att på sikt klara sig helt själv.

Idag några år senare har vi ett helt annat stöd och en annan situation så min utmattning finns inte längre, och nu ser jag lite mer nyktert på det hela. Skulle jag ge något råd till en blivande familjehem/kontaktfamilj så skulle det vara att behandla den förälder som lämnar ifrån sig barnet/barnen med den största respekt och med en attityd av samarbete och att man vill ha med den föräldern att göra och är lyhörd för önskemål och synpunkter från den.

En förälder som lämnar ifrån sig sitt barn för alltid eller något dygn då och då - det är inte alltid en lätt sak. För att fler ska våga be om den hjälp som faktiskt finns, borde det bli betydligt bättre klimat mellan hjälpsökande och de som ska ge hjälpen.

 

(förälder) håller med dig till fullo. Min man bodde som sagt i flera hem där man verkligen kan ifrågasätta varför de valde att ta in barn öht. Troligen pga den ekonomiska "bonusen".
Det är så sorgligt. Speciellt med tanke på att barnet i fråga ofta kommer från dåliga förhållanden. Att då mötas av lika dåliga förhållanden med okända människor lär snarare göra allt sämre.

Vilken tråkigt erfarenhet att läsa om (förälder). Dels att kontaktfamiljen ville visa upp hur "duktiga" de var för allt och alla, dels att du skulle vara så tacksam. Det är väl i just situationer som din som kontaktfamiljer ska finnas? Just för stöd och avlastning när egna nätverk saknas?? Det är hemskt att läsa att vissa handläggare har den inställningen, hoppas de inte är såna där vi bor.

Jag ser det mer som att på helgerna har vi tiden, vi gör aktiviteter som ett annat barn skulle kunna vara med på och jag skulle se det som ett tillskott till vår familj, inte bara som att vi hjälper någon som behöver avlastningen. Med ett utökat ansvar för oss vuxna och ett klart uppdrag från handläggaren och den här familjen i vad just de behöver för typ av stöd.

Ja nu har ju jag inte insyn i exakt vad handläggaren tänkte men i min situation behöver en person i en sån befattning vara övertydlig med att det inte handlar om välgörenhet och över- och underläge som man ju är hyperkänslig för i det läget som förälder som söker hjälp och stöd! 

Jag har hört om andra med liknande erfarenheter men också om ytterligare andra som haft bra erfarenheter av soc. Jag tycker det vore otroligt viktigt att få bort skamstämpeln så att fler vågar söka stöd i tid, alltså på ett tidigt stadium.

  

Absolut!!

Favoritar, jag med!

Vi är ständigt på jakt efter ny bra familjehem och vill ni ha mer info så finns det på www.spifa.se

Vi är familjehem. Först o främst kontaktar man kommunen eller en organisation. En socialsekreterare kommer och hälsar på och går igenom vad det innebär. Man skriver på en fullmakt så de kan kolla brottsregister och kronofogden/inkasso och även socialregister ( tror jag det heter). Är allt ok där brukar man göra ngn typ av djupintervju. Sen ska den tolkas osv.

Ibland kan det vara positivt att man har haft kontakt med soc tidigare men kan även vara negativt. Min sambos familj har alltid varit familjehem och är det än idag. Det va så vi började med det.

Man kan välja vilket barn man vill ta hand om så länge man inte är jour. När de har en placering så ringer de oss o sedan träffar vi barnet. Sen kan vi välja om vi tror att det kommer fungera.

Är ni intresserade så prova att ringa er kommun. Bra att det finns människor som vill hjälpa