• Jozzie

    Känner mig uppgiven!!!!

    Har en son på snart 10 månader plus en son som fyller 4 år.Det hela började när minsta sonen föddes då gick jag in i en depression men har fått bra hjälp.Efter detta har allt vart en enda lång kamp.

    Min 10 månaders kan nog tyckas vara som alla i den åldern i alla fall när man pratar med föräldrar o kompisar,men han har alltid vart väldigt  krävande just nu är det bara gnäll och åter gnäll från det att han vaknar tills det att han somnar försöker ha med honom överallt där jag är ,sitter större delen av dagen på golvet tilsammans med honom för då e han relativt lugn.

    I gåstolen gnäller han och kör på oss andra konstant o e frustrerad i matstolen vägrar han sitta då måste man muta med kex eller annat sätter man han på golvet välter han över på mage o försöker krypa o blir totalt rasande mycke av detta jag beskriver är normalt för åldern utveckling osv.

    Men jag kan inte göra någonting man måste trots allt laga lunch till syskonet han skriker o gnäller tom så att vår stora pojke går från matbordet o e jätte ledsen för att lillebror skriker så högt:(

    Jag orkar inte vara med på några aktiviteter alls helst inte träffa några för det blir bara ett projket man vet att minstingen bara kommer skrika o gnälla.

    Är det någon som känner som jag ????? jag e helt slut och jätte ledsen.

  • Svar på tråden Känner mig uppgiven!!!!
  • Prematurprinsens mor

    Tycker också det är asjobbigt, vantrivs. Älskar mina barn, men behöver omväxling. Har en treåring och en fyramånader. Treåringen trotsar dagen lång och bebisen kräven rörelse och hudkontakt dygnet runt (funkar inte med vagn, bilbarnstol, napp, nappflaska). Det är bära som gäller, annars gallskriker hon. Får ingen tid alls för mig själv. Äta, gå på toa, sova, duscha - allt får jag göra passandes i ungarnas sällskap med gråt och skrik som kör. Tack och lov är detta bara några månader el åe av mitt liv - annars skulle jag kasta in handuken.

  • Jozzie

    Prematurprinsens mor: Känner med dig!!! som tur är så är min 4åring hur lugn o go som helst just nu,men de gör ont i hjärtat o se hur ledsen han blir för att alla min tid måste gå till lillebror o vara han till lags hela tiden

  • Flickan och kråkan

    Du har inte testat att ha honom på ryggen i en ergonomisk bärsele? Brukar underlätta det mesta. Man kan som förälder pyssla med det man behöver eftersom man har armarna fria, och liten är oftast nöjd med att få vara nära/bli buren och få hänga med på allt som görs/i centrum liksom. Min yngsta är 3 år och igår när det närmade sig middagsdags så var han trött och hungrig och grinig. Hivade upp honom på ryggen och han blev en annan kille. Jag fick laga mat och han satt och tjattrade glatt på ryggen . Det finns inget som tär så på en som gnäll och gråt och skrik.

Svar på tråden Känner mig uppgiven!!!!