Är allt tillåtet i kulturens namn?
Jag har blivit utsatt för kvinnofridskränkning i 8 år. Våldtäkt, dödshot, skakat mig, kastat bland annat en laptop mm från vår då 2 åriga dotter, nu 7 år. Tryckt ner en armbåge i min nyopererade mage när jag opererat öppen galla. Två operationer på 8 år och båda gångerna har jag fått ett par dagars avlastning av mina föräldrar sen har allt ansvar legat på mig.
Vill inte säga att något av detta alls hänger på kulturen, det är en viss personlighetsstörning hos människor som beter sig på detta sätt. Kanske skador från tidig barndom. VIlket kanske är vanligare hos en viss överklass i det land han kommer från då det ofta lämnas bort till internatskolor från tidig ålder. Kan ju inte bli annat än störningar i anknytningen när en 4 åring skickas iväg för att uppfostras och utbildas på internatskola. Och då får det väl vara att det är landets bästa och förnämsta skola, med regeringmedlemmars och diplomat barn som går i samma skola. Han själv kommer från en familj med högt uppsatta inom militär och polis, även släktingar i regeringen i hans hemland. Vilket skrämmer mig, vill han ta våran dotter. Har jag inte en chans, den dagen han bestämmer att hennes levende är förkastligt enligt hans levnadsregler som blir allt striktare för varje år som går. Den dagen vi träffades var det en man som längtade efter att få vara föräldraledig, en man som stolt berättade att han var förkämpe för kvinnors rättigheter i sitt land. Även släktingar som arbetade för demokrati och som blivit straffade pga det. Det var den man som gjorde allt i sin makt att jag skulle ha det bra under graviditeten, massage och tog hand om all städning och allt runt omkring. Men den dagen vi kom hem med våran dotte. Tre dagar gammal. Förändrades allt, jag bad honom byta blöja för jag var upptagen med en sak och hon var ledsen. Vilket visade sig vara hunger men hur lätt är det för en första gångs förälder att veta. Men den fråga lät lite som en order för jag var stressad. VIlket resulterade i att hennes pappa för första gången visade en annan sida, han skrek och inget vanligt bråk. Med en tre dagar gammal bebis stod han och viftade med armarna och skrek på mig att han tog minsan inga order.
Det blev värre och värre tills idag när jag tittar tillbaka idag har vårat liv varit som jag först beskrev det. Men varje gång jag berättat och varje gång jag sökt hjälp. Har jag fått höra men det är väl kulturkrockar och det har en annan kultur det var du väl beredd på, har jag även fått höra. Så i kulturens namn har detta pågått för han är ju inte längre ansvarig för sina handlingar eftersom han tillhör den kultur han tillhör. Men jag anser att han faktiskt är ansvarig för sina handlingar. Han är vuxen, han kan ta till sig nya sätt att leva och det var ju inte den man jag träffade. Den man jag träffade var jämlik, givmild och ambitiös. Allt jag vill ha hos en man. Det är kanske lite av den bilden jag sörjer nu när han har kontaktförbud för andra gången i år. När han är han, som han är. Då älskar jag honom men så är det som fan kommer i honom och allt blir kaos.
Jag tror inte det är kulturen, det var arbetslösheten, dålig ekonomi, stress pga jordbävning och senare diverse terrorisattacker i hemlandet. Vi förlorade inkomst i form av byggander i hemlandet och jobb i och med en jordbävning tre månader innan vår dotter föddes. Vi stod helt plötsligt utan inkomst och med en nyfödd. Eventuellt svårt i och med barndomen har varit som den varit både för honom och för mig. Han lämnad som 4 åring på internatskola. Och jag uppväxt i ett hem med föräldrar och syskon med het temperament.
Men det jag ville ha sagt var att pga att han kommer från en annan kultur med annan religion, vågar varken polis, socialtjänst göra någonting alls för rädslan att framstå som rasister. Utan han försvaras i allt. I utredning efter utredning pratas det om hur dåligt jag mår. Men inte ett ord om vad han gör, trots att jag berättar om och om igen.Det finns en rädsla i Sverige, en feghet att säga ifrån när de är fel speciellt när det gäller människor från andra kulturer. Men jag vill noga poängtera att vad jag varit med om inte handlar om kultur eller religion. Det jag vill framföra är endast rädslan hos myndigheter att framstå som främlingsfientliga.