82or som kämpar för sitt första plus
Finns här fler 82or som kämpar för sitt första plus?
Kan vi inte följas åt här?
:)
Jag börjar med att säga att vi har inte lyckats och hållt på ETT bra tag.
Vi ska snart skickas på IVF.
Finns här fler 82or som kämpar för sitt första plus?
Kan vi inte följas åt här?
:)
Jag börjar med att säga att vi har inte lyckats och hållt på ETT bra tag.
Vi ska snart skickas på IVF.
Hej saltakatten!! Jag är 83:a och kämpar jag med!! Vill gärna följas åt! Hur länge har ni försökt? Har ni gjort utredning som visade något? Vi gjorde utredning i maj på mammamia som visade att vi är fullt friska, vilket är så frustrerande för man tycker att det borde ju inte vara några problem att bli gravid då. Men icke!! Vi har nu försökt sen i juni 2011 så drygt ett år. I juni testade jag pergotime och fick på ultraljudet se att äggen var stora (det var två på ena sidan) och jag svarat mkt bra på behandlingen, men dessvärre var det stor risk för tvillingar och läkaren avrådde oss starkt att försöka då det finns så mkt risker med tvillinggraviditeter..däremot sa han att vi skulle vänta till nästa månad för då skulle vi garanterat bli gravida för då var slemhinnan så fin! Så vi pinade oss igenom en månad tills vi fick försöka igen och då blev det såklart inget.. Besviken och ledsen funderade lagöverträdare vad nästa steg skulle bli.(vi står i kö till ivf sen vår utredning i maj) så jag funderade på akupunktur och började googla massa. Hittade ju såklart en hel del om Dr Nie men kände att det verkade så rörigt och flummigt hos henne så jag nappade på en annan istället , Marietta Tunström. Jag ringde henne och fick tid direkt och hon kändes väldigt trygg och förstående. Jag som är lite nålrädd tyckte att det var lite läskigt första gången men sen var riktigt skönt och avkopplande. Väldigt förväntansfull var jag då hon i princip garanterade att alla som sökt sig till henne för att bli gravida har blivit det. Tyvärr blev det inget första gången. Fick min mens förra veckan och blev såklart väldigt besviken igen...men jag visste ju att det kunde ta lite tid.. Av nån anledning började jag tänka på Nie och kände att jag ändå ville testa henne så jag ringde henne i tors och fick tid samma dag. Har nu varit där tre gånger och håller mina tummar och tår. Det är en helt annan stämning och väldigt rörigt och hon sticker nålarna rätt hårt men hon är en rolig liten dam. För ett par veckor sedan blev vi även uppringda av en klinik och ska på fred den 28:e ha vårt första samtal om ivf som vi kommer få göra i Falun inom en snar framtid. Oj jag babblar på som en galning men det var skönt att skriva av mig lite! Nu är jag hoppfull när det gäller både akupunktur och ivf! Hoppas vi kan följas åt! Kram
Hej, är oxå 83:a. Vi har också försökt i flera år, efter ett missfall och ett utomkvedsskap(där de opererade bord ena äggledaren) så fick vi i maj äntligen tid på cvl i Uppsala. Så i slutet av juli började jag med nässprayen synarel och sedan sprutorna. Gjorde äggplock den 31 augusti, och satte (andra september) in ett fyrcelligt embryo. Har mått både upp och ner, är fortfarande mycket orolig för utomkvedsskap igen, eller missfall. Var senast på vul i torsdags då jag veckan innan vaknade med smärta(visade sig att jag var överstimulerad) (men troligtvis gravid :)) Ska på VUL igen den åttonde oktober, för att se om lilla Pyret ligger kvar och mår bra.
Hur långt har ni kommit i ivf svängen?
Jag fyllde 30 i år (född 82) och väntar också på vårt första plus. Vi har försökt sen våren 2011 och gick i våras genom en utredning som resulterade i diagnosen oförklarligt barnlösa. Vi testade tre kurer av pergotime i somras, som gav stark ägglossning, men inget plus. I dagarna skickas vår remiss till ivf. Känns lite sorgligt, för jag trodde verkligen vi skulle klara det själva. Har ni fått någon diagnos saltakatten?
Hej!!
Vi är också ofrivilligt barnlösa :(
Fått tid till vår gyn och ska diskutera vart han ska skicka oss vidare.
Längtar tlls mitten av oktober!
Håller tummarna Memsan att det går vägen denna gången.
Fortsätt och skriva!
Jag ska logga in oftare från o me nu!
KRAM PÅ ER
Här är också en 82:a som kämpar mot sitt första plus. Vi har försökt sen 2008. Efter att vi hade gift oss. Inget hände under dom följande 2 åren..och då började man fundera på vad som var fel i kroppen.
Vi tog kontakt med en privatklinik här i Göteborg som undersökte oss noggrant. Det hela reulterade i att dom kom fram till att jag har en smal passage i ena äggledaren men annars är det fullt normalt. Dock fick min man "domen" att han aldrig kommer kunna få biologiska barn. Finns inget liv i hans sperma.
Så¨vi skickades till Sahlgrenska för att ställas i donations kön. Och nu är vi snart framme vid första försöket. Har hållt på och sprayat med suprecur nu i 3 veckor...och i onsdags började jag med hormonsprutor. Jag som är nålrädd gillar det verkligen inte men det går.
om 2 veckor är det dags för ägglossningssprutan och sen äggplockning. Sen får man se vad som händer och hålla alla sina tummar och tår att det ska finnas friska ägg och att det ska kunna ta sig i min kropp..det är en lång resa men det är helt klart värt det...så ni som inte kommit så långt, hang in there, det är värt all tid och väntan om man verkligen vill detta...och det finns hjälp att få. Vanligare än man tror.
Hej
Vi kämpar också. Jag är 82a och bor i Göteborg. Vi fick hösten 2010 reda på att jag inte har egna ägg och vi har gjort 3 försök med donerade äggceller. Tyvärr har jag aldrig blivit gravid. Inom en vecka börjar vi om allt gå enligt plan på vår fjärde behandling,
Kul med fler från Göteborgsområdet! Vi bor inte i Göteborg, men väl i en stad i närheten och kommer när det blir dags för ivf göra den där. Nu hoppas jag att vår remiss har landat på Sahlgrenska. Känns både spännande och jobbigt. Hoppas detta kommer leda till att även vi får ett barn.
Oj då EwMa det lät ju inget kul för din man :(
Hoppas allt ni får ett plus snart!
Håller tummarna lyckligtlottad1234
Kram på er
EwMa. Jag förstår att din sambo blev knäckt. För mig var som som att marken öppnade sig när jag fick reda på att jag inte kan få genetiska barn. Dock blir det kankse enklare som kvinna eftersom man själv får bära barnet även om det inte är genetiskt, men ändå biologiskt. Hoppas ni lyckas med er behandling. Jag har en bekant so gjorde spermadonation på Sahlgrenska och de har nu en bebis hemma! :)
Fiffig; Kul att du går på Sahlgrenska. Många är missnöjda med dem, men jag har bara fått bra intryck! :)