Att ständigt använda en 10-åring som budbärare??

Man skriver ett mail till mamman där man meddelar att man inte kommer beakta den information som barnet kommer med muntligt då det kan uppstå missförstånd och att man vill ha det skriftligt istället via mail (och skickar ett sms att man har mailat). Man påpekar att detta inte är barnets ansvar och att denne inte ska behöva ta ansvar för att informationen kommer fram eller är korrekt. Och sen diskuterar man inte saken vidare mer än att man upprepar samma sak om det kommer synpunkter på mailet. Dvs "Jag kommer i fortsättningen inte beakta den information du skickar med barnet utan bara den som kommer från dig på mail - Med vänlig hälsning xx. Kommer barnet iaf med muntlig info mailar man mamman och ber henne förtydliga i mail vad hon har på hjärtat. Inga diskussioner bara fakta vänligt men bestämt. På så sätt har man även svart på vitt vad som sagts och kan inte anklagas för att ha varit otrevlig etc (förutsatt att man ser till att inte vara det alltså utan bara kort och koncis, vänlig men bestämd)

Lycka till    

    

Tack för bra tips, dessvärre har bla det redan provats men inget verkar hjälpa för att få denna människa att ta sitt ansvar och inte lägga ut det på barnet.

När barnet kommer med information så svarar pappan barnet att det är inte något som barnet ska behöva ta ansvar för och att han tar det med mamma direkt. På så sätt visar han barnet att det är ok att tycka att det är jobbigt och att barnet känner rätt när det mår dåligt av att hamna mitt i dom vuxnas konflikter.

Sen gör ni som det skrivs i #1.
Dvs tar allt på mail, i saklig ton. Det kommer ta tid innan det ger resultat och pappan måste vara konsekvent, dvs hela tiden besvara dessa situationer på samma sätt. 

Sen tycker jag att pappan ska försöka få till ett umgängesavtal. Det är inte meningen att mamman kan bestämma från vecka till vecka hur många dagar barnet ska vara var.
Kontakta en familjejurist som hjälper er att få till ett umgängesavtal. Sen måste mamman följa det och vid varje situation kan ni bara hänvisa till avtalet och sen är diskussionen över.

Det kan även vara skönt för barnet att veta att mamma inte bara kan skicka med info som det måste föra vidare.  

Försöket att göra som ovan har pågått i snart 2 års tid och det blir inte bättre. Mamman verkar ha stora problem att förstå, på allvar, tyvärr. Kan man få till ett umgängesavtal hos en jurist som är bindande? Dvs enligt lag? För om det inte blir konsekvenser så kommer hon för det första inte att dyka upp hos juristen och sedan heller inte följa avtalet.

Samla ihop alla frågor ni har och kontakta sen en jurist. 
Juristen kan hjälpa er att sätta ihop ett avtal, skriver mamman inte på frivilligt måste ni ta det till tingsrätten eller domstol, vet inte vilket, för att få till ett bindande umgängesavtal.

För oss tog det nog ca 2,5 år innan det började bli bättre. 

Men är ni konsekventa?
Hur bemöter ni info som kommer med barnet?
Vad skriver ni i breven?
Gör ni undantag?
Bemöter ni det hon säger och går på så vis in i konflikten?

Sätt er ner och skriv ett brev. Nedan följer ett snabbt ihopsatt förslag att fritt plocka ideer från om ni känner att ni vill. 

"Hej, 

Från och med idag, (datum), kommer all kommunikation ske mellan dig och mig, Inte via NN (barnets namn)  och primärt skriftligen via mail.
Information som kommer via NN (Barnets namn) kommer endast bemötas med orden "Det är inte ditt ansvar att ge mig denna informationen, jag tar det med mamma så du behöver inte tänka mer på det". Därefter kommer jag att ignorera denna information fram tills dess att den kommer från dig. 
Byte av dagar och andra ändringar i umgänget ska diskuteras på förhand.
Vill du byta dagar, ändra tider, förlänga eller förkorta umgänget skall en fråga ställas.
Är svaret Nej är det det som gäller.
Samma villkor gäller om jag vill byta eller ändra dina dagar eller tider.

Om du i samtal eller vid möten har en otrevlig ton kommer jag att avsluta samtalet genom att antingen lägga på luren eller gå därifrån. Självklart har du samma rätt om jag skulle bete mig otrevligt mot dig. 

Med detta brev förutsätter jag att vi båda från och med idag håller NN (barnets namn) utanför våra konflikter och samarbetsproblem. Det är något du och jag ska kunna lösa som vuxna människor och som vettiga föräldrar till NN (barnets namn) 

Hälsningar NN (pappans namn. 
"
Sen lever ni stenhårt efter dom "regler" ni satt upp. 
Om det inte funkar skickar ni ett nytt mail och informerar om att eftersom samarbetet fortfarande inte fungerar kommer ni att kontakta jurist för vidare hjälp. 
Sen är det precis det ni gör. 

 

Suck ännu en idiot till mor....
Hade exakt samma problem med mitt ex.
Hon fattade faan ingenting och gör det fortfarande inte!

Jag gjorde ungefär lika med barnets pappa och det har funkat hyfsat. Men det gäller som Iam säger att vara tålmodig, konsekvent och upprepa som en trasig skiva. För beteendet upphör inte alltid utan blir något man får lära sig att leva med. 

Mina föräldrar gjorde lika dant med mig när jag var liten. Jävligt jobbigt psykiskt. Gör vad du kan för att få slut på det.

 

Var faktiskt ganska nyligen inblandad i ett case som var likadant. 11-åring som fick agera bud mellan föräldrarna. Barnet, som själv ringde polisen efter ett tag, startades det en utredning kring från socialtjänstens sida. Barnet placerades nu under hösten i ett familjehem på grund av att hennes utveckling skadats så mycket av att leva i två skilda världar och försöka hitta ett mellanting...

Även familjerätten kan upprätta juridiskt bindande avtal. Jättebra tips du har fått i tråden TS. Stackars barn. Mina barn har också varit i den situationen, vi hade under en tid en "kontaktbok" som följde med barnen där vi skrev saker vi ville framföra till varandra eftersom den andra föräldern under flera år vägrade ha någon som helst kontakt med mig. Bra för barnen...NOT.

Det sågs inte med blida ögon från familjerätten som betonade att undvika göra barnen till budbärare- även om relationerna är bra är det aldrig att rekomendera då det kan bli missförstånd och då blir ju barnet den som står för det missförståndet.

Jag försökte ha en kommunikation på olika sätt utan att det gick via barnen men det funkade inte då den andra föräldern inte tyckte att det var fel gentemot barnen. Det blev inte så bra. Sms, mail, dator? Inte den andra förälderns grej. 

Kontaktboken var rätt okej, men andra föräldern skrev så sällan i den eller tittade inte i den alla gggr så det föll efter ett tag. Det blev ju också ett slags budbäraruppdrag till barnen, så det var inte optimalt.

Under en tid hade vi även en KP som vi ringde till. Alltså jag ville förmedla ngt till andra föräldern. Då ringde jag en KP meddelade det jag ville. Så ringde KP:n till andra föräldern och lämnade detta meddelande- fick någon form av respons och ringde sedan tillbaka till mig. Så där kunde det hålla på ett tag....Det är så töntigt så jag nästan skäms men så var det under en tid. Fortfarande undviker den andre föräldern tidvis att ha kontakt med mig så mina meddelanden, mail och brev blir oftast obesvarade. När den andre föräldern är singel blir det lättare men så fort hen är i en relation försvinner kommunikationen eller så är kommunikationen inte förälderns utan dennes partner....Inte helt enkelt att göra upp om umgängen, inköp av saker osv. Tråkigt värre men jag har fått lov att acceptera detta.