Umgänge, separation och långa resor

Har en 14 mån son och är separerad, sedan födseln. Pappa bor 20 mil bort och vi aldrig bott tillsammans. De senaste månaderna har pappa och son ändå träffats i genomsnitt en gång per vecka. Sonen har sovit en natt hos pappa vid fyra tillfällen, och senast utökade vi två nätter/tre hela dagar. Längsta hittils. Det gick bra enligt pappan och sonen verkade glad när vi sågs igen. Dock har han varit extra mammig efter och gråtit lite i sömnen efter. Nu vill pappa direkt utöka till tre nätter/fyra hela dagar. Inga problem för mig, fast jag skulle vilja att vi tog det lite lugnare. Tex köra två nätter ett par månader till (varannan helg). Allt har ju gått bra hittills och jag vill att det ska fortsätta så och vill undvika att han ska få separationsångest, bättre då att ta det lugnt. Tycker ni att jag överdriver? Pappan tycker jag överdriver vilket jag tycker är så tråkigt. Till saken hör att sonen tillbringat mkt tid på sjukhus och han och jag har en väldigt nära relation eftersom vi därför spenderat så mkt tid tillsammans. Pappa är delaktig, men pga sonens låga ålder och att jag ammade länge så har det tills nyligen varit naturligt att vi spenderat så mycket tid tillsammans. Ett annat aber är de långa resorna, 20 mil enkel resa. Dessutom bor pappans bästa vänner ytterligare 20 mil bort och jag vet att han utan att ha pratat med mig planerar att åka dit över de tre dagarna. Dvs 60 mil bil och 20 mil tåg. Förra helgen åkte han 20 mil extra för att hälsa på föräldrarna. Förstår att han vill det men tycker att han nu i första hand ska fokusera på sonens behov och inte sina egna. Tycker att sonen behöver vänjas sig vid att vara mer med sin pappa i sitt andra hem och inte samtidigt tvingas åka en massa mer mil och träffa än så länge okända människor och sova borta. Tänker jag fel?