Hej!
Jag oroar mig över min sons läsvanor. han stannar hemma och läser dagarna igenom. Visst är det roligt att han tycker om att läsa (han väljer gärna klassiker och vvuxenlitteratur, vilket jag gärna uppmuntrar) men han får ingen motion och vill inte vara med kompisar. Jag är rädd att han ska bli isolerad<! Vad göra
Kanske han kan gå med i nån bokklubb eller nåt sånt? :) Ett stort plus att just läsning är hans intresse iaf
Verkar han må bra i övrigt? Sover, äter, är glad när du pratar med honom, berättar vad han tycker om böckerna, berättar vad som har hänt i övrigt i livet, kommenterar det du säger, deltar i samtal?
I så fall - låt ungen läsa 
Han träffar folk hela dagen i skolan, och det är fantastiskt att läsa. När jag var fjorton var ju inte mitt vardagsliv på något vis lika spännande som det jag läste (och det var allt från fantasy, tolkien, sci-fi till Dantes inferno och shakespeare) men jag var lycklig ändå.
Om han läser för att han är olycklig och isolerad och vill glömma att han mår dåligt så är det ju eländigt. Men annars är det en skatt att läsa.
Han träffar folk hela dagen i skolan, och det är fantastiskt att läsa. När jag var fjorton var ju inte mitt vardagsliv på något vis lika spännande som det jag läste (och det var allt från fantasy, tolkien, sci-fi till Dantes inferno och shakespeare) men jag var lycklig ändå.
Hej igen!
Tack för era svar. Nej, han mår nog inte dåligt, det är mest det att han sitter still så ,många timmar i sträck. Han läser ofta tillsammans med andra också, kompisar som kommer hem till oss som gillar att läsa själva. Han är inte intresserad av andra aktiviteter än läsning. Jag är rädd att det ska bli ensidigt. Är det inte bra med andra intressen också?
Sen undrar jag om läsning i sig alltid är så bra, även om man inte läser för att man mår dåligt kanske man kan må dåligt av själva läsningen, tänker jag?
Ser ni inga risker alls med för mycket läsning?
. Jag jobbar som högstadielärare och blir lite lycklig i själen när jag hör om din son. Generellt skulle jag säga att de ungdomar jag läser mycket tillhör dem som oftast mår bra och har ett rikt inre liv så att säga. Av de pojkar jag haft som varit storläsare - de är tyvärr inte så många - så har de inte minst varit väldigt uppskattade av det motsatta könet 
. De förstår på ett annat sätt relationer (som intresserar tjejer) och har ett språk. Tänk på språket han får med sig......och alla erfarenheter. Var glad över att han läser . Tonåringar har en tendens att snöa in på specifika intressen. De går in helhjärtat för saker och ting .
Det är väl underbart att han tycker om att läsa! Reading a good book is like taking a journey.
Du hade kunnat beskriva mig när jag var mellan 10-15, jag hade näsan i en bok konstant, oavsett vad jag gjorde. Jag gick, åt och sov med böcker. Det lade sig lite sen, jag började efter hand hänga mer med kompisar, träna och jobba extra, men att läsa var ändå huvudintresset under hela tonåren.
Eller, who am I kidding, det är _fortfarande_ mitt huvudintresse vid 45 års ålder! Jag mår hyfsat bra, och har inte haft några större problem, inte som kommit via böckerna iaf. Däremot har det gett mig oerhört mycket, och även hjälpt mig stundom i livet.
Hur gammal är han? Låt honom läsa, men uppmuntra även andra saker om ni ser att han börjar visa sig intresserad.
För en tonåring kan jag inte tänka mig någon annan risk med för mycket läsning än att han möjligen kan få ont i ögonen. Det låter helt fantastiskt att han har kompisar som kommer hem och så sitter de och läser tillsammans. Men jag är väldigt partisk, om du såg hur mycket böcker vi har hemma skulle du förstå varför jag inte kan se läsning som ett bekymmer