Sluta nattamma, hur?

Ge välling eller gröt innan du lägger honom ( eller när du lägger honom)

Föregående tips är bra men ofta vaknar de små liven av vana eller för att de vill kolla att allt är ok och ha närhet, alltså inte bara av hunger. Så ge något grövre på kvällen som gröt eller välling och låt sedan pappan ha hand om barnet när de vaknar. Försök inte byta ut amningen mot t.ex. vatten för då kommer barnet vakna och vilja ha det istället. Själv gömde jag mig t.o.m. på en annan våning för att barnet inte skulle höra eller se mig.
Det kan ta någon natt men det är bara att bita ihop och komma ihåg att det bara är några nätter det är frågan om och sedan är det över och man kanske har turen att få sova en hel natt igen.

Lycka till!

Det beror ju på avvvilken anledning de ammar. Mina har inte nattammat av hunger när jag har känt att vi har behövt avsluta nattamningen. Av den anledningen så har ingen form av mat eller vätska varit något alternativ. Jag gick upp och vaggade istället. Stoppade ner yngsta i sjal och äldsta satt jag och guppade med på pilatesboll. Vi har kört på minsta möjliga förändring. Ingen gråt, inget skrik, men det var jobbigt för mig ett par nätter, men det kunde jag ta. Bara förbereda sig mentalt innan och ladda upp med bra saker att underhålla sig med på natten .

Se till att bebisen får rejält med amning och gröt eller liknande innan nattning. Sen har vi gjort så att bebisen sovit med pappa när vi bestämt oss för att det är slut med nattsnuttandet, Då har h*n fått den närhet som tröst som på ett hyfsat vis får ersätta mysammandet.
Det har tagit några nätter  med skrik - men sen har nattammandet varit som bortblåst.
 

Ett tips är att låta partnern sköta avvänjningen. Finns du där kommer barnet vilja ha tutte, finns du inte där så finns ingen tutte.
Det tar ett par nätter men gick över förväntan för oss. Sonen var då 7-8 månader.

OM barnet är van att sova med mamman tycker jag faktiskt det låter grymt att ta bort både amningen och mamman samtidigt. Bättre då att man finns där för sitt barn under natten, berättar att tuttarna måste få sova nu osv, tröstar och ja, inte överger sitt barn. Tryggheten sitter ju egentligen inte i brösten, utan i dig. Bara det att så länge barnet har bröstet i munnen vet det att du inte kan försvinna

Annars överger man ju barnet totalt - det räcker väl med att få EN stor trygghet borttagen åt gången. Tycker jag.

Tack för tipsen. Dripdrop, du har också en poäng i att man kanske inte ska ta bort allt på en gång. Vi ska fundera på hur vi vill göra när tiden är kommen.

Bina86: ja, jag funderade på om jag skulle skrivit med det "undantaget" eller inte, men struntade i det då det är ganska ovanligt att så är fallet samtidigt som man har en jobbig nattamning (även om det självklart händer!). Tänkte att om barnet är pappigt och sover lika bra hos honom så har man ju kanske inte riktigt något problem med att man tvingas nattamma tills man går i bitar. Det motsäger ju varannan lite liksom :)