Varför?

Hur länge har ni försökt?
Man kan ju få hjälp om man har försökt under 1 års tid så sök det.

Vi vet hur det är då vi själva har varit i samma sits, vi jobbade på det och alla runtomkring oss fick barn, min syster fick 2 barn under tiden som vi fick 4 missfall men så en dag efter att vi fick hjälp så fick vi en alldeles underbar son som är så älskad att det gör ont sen dess efter det sökte vi hjälp med att få barn nummer 2 men det sket sig men så en dag vart det ett plus och lyckan var total och inte nog med det så tog sig nummer 3 när andra barnet bara var 6 månader..

Så ge inte upp er tur kommer förr innan ni anar 

Känner igen känslan allt för väl, tyvärr. Vi ska just bli remitterade vidare till ivf eftersom inget händer. Vår utredning visade att allt ser bra ut, ändå vill det aldrig gå! Periodvis känns det så otroligt tungt. Det senaste året känns det som att det mest bara varit väntan, besvikelse och gråt, trots att vi egentligen upplevt massor av bra saker. Har ni gjort någon utredning än ziddez?

Kämpa på! Om ni inte sökt ivf hjälp så gör det! Behandlingarna är inte alls så jobbiga som det låter. Man tar sig igenom det och får man sen resultat så är det värt varenda nålstick och svettning. Vi är också oförklarligt barnlösa och har fått vårt första barn i juni via ivf.
Men jag känner igen känslan av hopplöshet - hur man faktiskt hoppas på att den här undersökningen kanske visar vad som är fel osv. Sedan väntan, doktorernas tendens att glatt säga "gå hem och ha så kul ett tag till"

Mitt råd till dig (om ni inte redan gjort ivf osv) är att stå på dig. Sök en privat klinik om ni har möjlighet. Bara att få bollen i rullning kan få ett stort lass att lyfta från dina axlar.

En sak till, håll inte inne med era problem att få barn för familj och vänner. Berätta! Du slipper alla frågor om "när får man höra trampet av små fötter då?" och liknande kommentarer samt att ni kanske hittar någon att prata med. Bara positivt har den biten varit för mig.
Lycka till!