Medgivande för syskon?

Hej!
Vissa kommuner är "frikostiga" med syskonmedgivande. Andra kräver stor erfarenhet av barn i form av att man kanske jobbar med barn (t.ex. lärare). En del kommuner är ytterst restriktiva med syskonmedgivande oavsett erfarenhet/yrke. Så allt beror på er kommun/socialsekretare.

Hej!

Vad rolligt att ni funderar över syskonadoption. Varje kommun/familjerättssekreterare verkar ha något olika krav och utgångspunkter när det gäller syskonadoption. I vårt fall så fick vi medgivande utan att ha arbetat med eller ha väldigt stor erfarenhet av små barn. Dock görs en samlad bedömning där ett stort antal faktorer beaktas. Jag har hört att andra kommuner/sekreterare har ställt relativt strikta krav på just stor barnerfarenhet, så det går inte på förhand att säga.

I vårt fall hade vi bekanta som adopterat ett syskonpar som inspirerade oss. Vi pratade en hel del med dem. När vi påbörjade medgivandeutredningen uttryckte vi klart att vi önskade medgivande för ett syskonpar och varför vi var lämpliga för det.

Sedan 1,5 år är vi lyckliga föräldrar till ett syskonpar, idag knappt 4 och 5,5 år gamla. I början var det mycket tufft och en stor omställning för alla, men det har på det hela taget fungerat mycket bra.

När man adopterar ett syskonpar är det nödvändigt att båda föräldrarna är hemma samtidigt ganska lång tid. I vårt fall 4 månader, men längre tid kan vara nödvändigt. Man får nog vara beredd att vara flexibel.

Barnen har idag stor glädje (och sorg) av varandra (precis som syskon brukar ha).

Det som avgjorde att vi ansökte om ett syskonpar var att vi båda delade den viljan, vi ville ha sammanlagt två barn och vi önskade minimera osäkerheten i ytterligare en adoptionprocess.

Idag är vi glada över vårt val, men jag tror nog att vi blivit (lika) lyckliga för ett barn med (även om vi givetvis aldrig skulle vilja byta ut just våra guldklimpar).

All lycka till framöver.

Tack för era svar. Finns som sagt mycket att fundera över.

Fru K: Vad förde ni fram för argument för att visa att ni var lämpliga för syskonmedgivande?

I vårt fall tryckte vi på den erfarenhet som vi ändå hade av barn, att vi tagit reda på hur det kan gestalta sig att adoptera ett syskonpar (genom träffar och samtal med våra bekanta) samt föra fram vårt nätverk av familj och vänner som kunde stötta oss vid behov.

Vi behövde dock aldrig kämpa för vår sak, utan vår familjerättssekreterare verkade med på noterna från början. Det gjorde det hela lättare och gav väldigt avslappnade diskussioner runt dessa frågor.

Redan på första infomötet meddelade vår blivande utredare att syskonmedigvande ges ej "för det är i de familjerna som problemen uppstår".

Med andra ord var det inte lönt att vi ens tänkte tanken, för hon skulle ändå inte rekommendera socialnämnden att bevilja vår begäran. Av princip.

Jag tycker det är en usel inställning. Skulle alla utredare/kommuner resonera så skulle alla syskonpar separeras. Men så var det hos oss!

Vi berättade att vi gärna ville ha syskon och efter utredningen var klar sa bara familjerättssekreteraren (eller sekreterarna, de var 2 st) att det inte var några problem.
Vi har erfarenhet av barn, vi har stor plats, stort socialt närverk, närhet till far/mor-föräldrar, tillräckligt med pengar.
D.v.s vi uppfyllde vår kommuns kriterier för detta.

Undrar hur mycket sanning det ligger i att det oftare är problem i de familjer som adopterat syskon.

strawberryshortcake:
Vilka krav hade eran kommun för att få syskonmedgivande?
Vi behöver all hjälp och stöd vi kan få eftersom man i vår kommun inte vill att man ska adoptera syskonpar.
Tacksam för svar! Vänlig hälsning Birgitta
[email protected]