trött på vänners ouppfostrade barn

Det är inte okej att bete sig så där. Eller, det är väl okej men föräldrarna borde sätta gränser!

Varför inte informera om reglerna när de bryts, förklara att man inte får hoppa i soffan hos er t.ex. Klarar man inte av att följa reglerna får man gå hem.

Att kräva att barn på besök ska be om lov inför varje ny leksak de tar tag i låter visserligen rätt överspänt .

Intressant för jag har reflekterat över samma sak. Var på semester i en mindre stad och gick på restaurang. Hade frågat specifikt om ett barnvänligt stället eftersom vi hade ettårig dotter med oss. Att det då finns barn som låter lite hade jag förväntat mig, men inte att det skulle kännas som vi befann oss på ett lekland...

Ett syskonpar, pojke på ca 5 och flicka runt tre roade sig tex med att hoppa i en trappa så golvet på uteserveringen skakade! Dunk... Dunk.... Dunk... I en annan del satt ett par med bebis som gallskrek. Vi hade sett fram emot en efterrätt och kaffe i lugn och ro när dottern somnat men fick fly därifrån!

Det är inte tal om att fråga om lov inför varje ny leksak, Men när föräldrarna själva eller barnen kastar ut allt i leksakslådan som står i vardagsrummet eller går in i vårt barns rum och hämtar saker då tycker jag det är oförskämt. Vi är generösa med leksakerna men det får finnas gränser. Sedan ligger dom överallt och ingen lägger tillbaka dom. Det är svårt att neka leksakerna speciellt till små barn. Men vissa är ägnade för små barn och äldre barn använder dom till fel ändamål och riskerar att ta sönder dom. Vi säger till men man kan ju inte hela tiden säga till.

Vi har sagt till ibland men man har ju olika syn på saker och ting och det märks när vänneran får barn. Vi är väl mer stränga och har mer regler. 

Ex, min väninna var här på frukost häromdagen. Då börjar hennes son skrika efter glass. Hon kan inte själv neka så hon ber mig på engelska att säga till sin son att vi inte har någon glass hemma. Jag säger att vi inte har glass och då skriker sone ändån. Klockan är halv tio på morgonen . Då säger min väninna "du har ju redan fått en glass idag" och då åkte dom hemifrån halv nio på morgonen!! Hallå, vad är det? Äta glass direkt efter frukost en måndag morgon och sedan komma direkt hem till oss och skrika efter glass? Vårt barn får inte glass efter frukost en vanlig vardag. För att det är ohälsosamt och fel på alla sätt och vis. På sommaren och semestern eller om barnen är sjukt är det väl en annan sak. Så då fick man höra sonen skrika efter glass i 10 min. Sedan var det något annat.

Ja, ja. Vi tycker det är svårt att säga till andras barn, för föräldrarn tar så illa vid sig. Man får väl sluta att umgås. Eller umgås ute eller hos vännerna. Vi är rädda om vårt hem och har det nog mer städat och fint än vissa andra. Men självklart lever vi i vårt hem. Men man får inte kasta mat på golvet och man får inte äta i soffan när man är 3 år. Och man får inte gunga på stolar eller rycka i kylens handtag eller jaga hunden.      

Jag tänker så att barn måste få vara barn i viss mån.. Jag är inte så noga med mina grejer hemma. Vi har inga dyra, fina möbler och så. Så här ser våra "regler" ut:

Man får inte hoppa i sängen. Däremot får man röja i soffan för den tänker vi byta ut då barnen är större.
Man får rita, måla, klippa och pyssla när man vill. Jag vill gärna stimulera kreativitet.
Man får äta mackor i soffan. Inte glass, dricka och annat som rinner.. 
Man får dra fram leksaker bara man plockar upp efteråt och alla barn som kommer på besök får låna det de vill. Kommer småbarn på besök kanske jag lägger upp det barnen är rädd om på en hylla. 
Man får inte gapa, gnälla, skrika eller avbryta. Varken hemma eller borta.
Man får bygga kojor av kuddar och filtar och "bre ut sig" i vardagsrummet.

MEN. Är vi borta får man INTE kladda, hoppa i soffor, sängar, leka vilda lekar, pilla på grejer som inte är leksaker, avbryta, leva rövare o.s.v.. Det vet mina barn och de är inte ouppfostrade eller röjiga alls då vi är borta. 

Jag vill att mina kompisar och deras barn ska känns sig avspända hos oss och helt ärligt så umgås vi bara med folk som har ungefär samma inställning som vi. Det faller sig naturligt tycker jag. 

Har man haft ett kalas med typ 5 barn hemma kan man inte förvänta sig att det är lika städat efter de åkt som innan de kom.  Då känns det som om barnen inte lekt :)

En annan grej är golvet. Varför släpar föräldarna ner bilar som barnen kan köra på i vårt vardagsrum? Det kan ju repa parketten! Eller leksaker dom själva har med sig som kan förstöra? Ex dammsugare vars slang hela tiden nästan välter saker osv. Vi leker inte vilt i vardagsrummet, det gör vi i barnrummen eller på ovanvåningen. Om man ska repa vårt dyra parkettgolv så är det vi själva som ska göra det eller vårt barn. Inte andras barn!

Vi har endast lugna lekar i vardagsrummet, är det så fel? Eller utomhus. Barnen vill dessutom springa in och ut ur trädgården med skor på. Hur många gånger ska man säga till?

Vi älskar barn men vi tillämpar inte fri uppfostran. Vi tycker att små barn får äta vid bordet tex. En tre åring får inte gå runt med läskglas osv. Allt som vi tycker är självklart.

Håller med dig ladysoul 77. Allt låter förnuftigt. Det är ju en sak vad man gör hemma hos sig själv och en annan sak vad man tillåter hemma hos andra. Det vet barnen också. Dom kan skilja på borta och hemma. Men problemet är att våra vänners barn inte har regler hemma heller. Vad har hänt? Det gäller även min bror. Och vi är själva inte uppfostrade till att få göra vad och hur vi vill. Men hans familj har absolut inga regler och dom bor jättefint. Men har väl antagligen för mycket pengar eftersom dom inte är ett dugg rädda om dom sakerna dom har.

Sedan är det detta med att allting kretsar kring barnen 24/7. Orkar det inte. Har vuxna människor inget liv idag?   

Det verkar ju inte bara som att du har problem med ouppfostrade barn utan även deras föräldrar? De är ju föräldrarna som byter blöja i soffan och som pratar med barnen hela tiden. Du kanske borde byta vänner om du tycker att de uppför sig så illa? Det kanske inte är så svårt att snällt förslå att de byter blöja i badrummet där du lagt ut handdukar till dem?

Varför är det svårt att säga till andras barn? Skulle vi få besök av barn som uppför sig som vildar skulle jag absolut säga till dem att lugna sig och sen erbjuda dem någon rolig sysselsättning. Bjuder man hem barnfamiljer får man ju gilla läget! Annars är det väl bättre att ha vuxenmiddag utan barn?

 

Det verkar ju inte bara som att du har problem med ouppfostrade barn utan även deras föräldrar? De är ju föräldrarna som byter blöja i soffan och som pratar med barnen hela tiden. Du kanske borde byta vänner om du tycker att de uppför sig så illa? Det kanske inte är så svårt att snällt förslå att de byter blöja i badrummet där du lagt ut handdukar till dem?

Varför är det svårt att säga till andras barn? Skulle vi få besök av barn som uppför sig som vildar skulle jag absolut säga till dem att lugna sig och sen erbjuda dem någon rolig sysselsättning. Bjuder man hem barnfamiljer får man ju gilla läget! Annars är det väl bättre att ha vuxenmiddag utan barn?