hur ska man orka?

Jag och sambon blev gravida på första försöket med pergotime (dubbeldos).

Har ingen solskenshistoria ännu, men jag reagerar bra på provera, ska snart prova pergotime så jag hoppas det går lika bra. Det här att man inte ska tänka så mycket på det är skitsnack! Vi har försökt med det hela sommaren, men inte fått ägglossning eller plussat för det.

har två paket pergotime hemma som jag inte behöver

Hej Lindulf!

Det är väldigt energislukande att försöka skaffa barn utan att ha framgång. Det är lätt att bli stressad när många i omgivningen blir gravida och får barn och dessutom verkar lyckas utan någon större ansträngning. Tror snart inte jag har någon kompis eller kollega kvar i 30-årsåldern som inte har barn eller är gravid. Då får man nästan panik. För att vara ärlig har jag sörjt varje ny kompis som meddelat att hon har blivit gravid de senaste tre åren. De går in i en annan fas och i mitt fall var jag ännu inte där (det gäller att man har en livssituation som lämpar sig för att skaffa barn). Vem ska man umgås med då?
 
Jag och mannen har försökt sedan i mars, men jag slutade med p-pillerna i sept -11 eftersom jag redan visste att jag hade PCO och att jag skulle behöva söka hjälp. I maj kom jag till gyn och har sedan dess fått en del tabletter. Dessutom har jag själv lagt om kosten mot GI/LCHF-hållet för att hjälpa till. Och nu i förra veckan hade jag ett positivt testresultat. Fast nu (ha,ha,ha) så är jag lika orolig som innan. För nu tänker jag mest på att det kanske blir missfall.....

Min rekommendation är i väntan på att du ska bli gravid, försök känna efter vad du vill göra med livet i övrigt. Vad skulle du vilja göra, som är lika bra att passa på att göra innan du skaffar barn? Det kan vara småsaker, själv hade jag tänkt göra en navelpiercing (säkert 15 år för gammal för det, men skit samma). Försök också hitta på saker där du inte träffar blivande föräldrar eller småbarnsföräldrar. Det kanske är dags att lära känna lite nytt folk, som inte har barn. Jag och min man vandrade med ett barnlöst par i somras, det var fantastiskt att som omväxling få umgås i flera dagar, utan att det kom något bebisrelaterat på tal. 

Kloka ord där pyssli!

Jag vill också tillägga att enligt min gynekolog är "PCO(S) den bästa fertilitetsstörningen man kan ha", för chanserna att bli gravid är så stora när man väl får behandling. :) Det hoppas vi på!

Hej!

Jag håller med Bio. PCO(S) kan ofta ge bra resultat vad gäller graviditet. Det har jag fått höra i alla fall.

Sedan som redan är skrivet så kan man försöka påverka genom kosten. Dra ner på kolhydrater/äta långsamma sådana kan hjälpa en del.

Jag har själv PCO. Sökte hjälp då vi ville bli föräldrar. Först körde vi X antal gånger med pergo, vilket inte fungerade. Fick sedan prova att stimulera med hjälp av sprutor (Gonal-f) Det gav bra resultat vad gäller ägglossning, men ingen graviditet. Fick då remiss för att genomgå IVF. Vilket vi gjorde i våras och det lyckades på första försöket! Så nu är jag gravid.

Just vad gäller PCO och IVF så ger det ofta bra resultat.

Så ge inte upp än! Men jag vet, det är oerhört kämpigt att orka med allt. Tiden kryper fram och man har ingen ork eller tålamod för något direkt. Under hela vår resa med att jag skulle bli gravid försökte jag verkligen göra sådant som gav mig energi. Verkligen fundera på vad jag VILL göra och att det ska vara ROLIGT. Allt för att försöka få tankarna åt något annat håll... Men det är inte lätt.

Kan bara önska ett stort lycka till, till er alla som just nu kämpar för ett plus.

Vilken bra tråd! Jag fick veta i juni att jag har PCO, och just nu känns det hopplöst, deppigt och jättetungt. Slutade med p-piller i januari och eftersom mensen inte kommit igång efter sex månader skrev jag en egenremiss till Kvinnokliniken, där man på ultraljudet tydligt kunde se de där jävla pärlbanden (är så trött på dem just nu). Dock ville inte gynekologen sätta in någon behandling förrän det gått ett år sedan jag slutat med p-pillren (januari 2013 alltså) för att ge kroppen en chans att komma igång av sig själv. Äter dessutom Levaxin för antikroppar mot sköldkörteln och hypotyerossymptom, och gynekologen menade att Levaxinet mycket väl skulle kunna hjälpa till med att få fart på ägglossningen.

Till min stora glädje fick jag mens i slutet på juli, och tänkte att, yes, nu har kroppen äntligen vaknat! Sedan dess har ingenting hänt, förutom att jag har haft ont, ibland väldigt ont, runt den vänstra äggstocken. Framför allt när jag tränat, när jag sitter ner, reser mig snabbt och ligger på vänster sida. Nu ska jag på nytt besök på Kvinnokliniken på måndag 8/10, då gynekologen vill kolla så att det inte är en tumör som orsakar smärtan.

Jag gillar verkligen det som Pyssli skrev! Vanligtvis är jag inte alls den hypokondriska typen, men nu känner jag mig faktiskt orolig över att problemen nere i "tjejmagen" är värre än "bara" PCO. För att leda tankarna på annat håll, har jag börjat rida igen, som jag gjorde som barn och har saknat i jättemånga år. Det är en typisk sådan sak som jag förmodligen inte hade gjort om jag haft barn nu exempelvis. Även om jag inte gett upp tanken på att få barn, så tänker jag ändå mycket på de saker i livet som jag och min sambo skulle kunna göra om det skulle visa sig att det faktiskt inte kommer att bli något barn. Det känns lättande, samtidigt som det gör mig otroligt ledsen.

Första gången blev jag gravid efter 1 år och två månader, andra gången på första försöket med Pergotime (fick tyvärr missfall den gången) Tredje gången 7 mån efter missfallet.

Hej alla!

Tack för alla fina svar! Jag har hållt mig härifrån ett tag, men i veckan annonserade 3 av mina 7 (!) arb. kamrater att de skulle ha barn på ett möte. Det var bara att åka hem och börja tycka synd om sigsjälv igen. Och jag tänker varje gång att jag ska sluta lipa som en idiot och vara glad för andra istället. Jag tycker inte att jag är den som är ego, men när det kommer till graviditeter och barn har jag verkligen blivit det!

Pyssli: Tack för alla bra ord! Hoppas att det fortf går bra för dig! Jag kan verkligen förstå hur du känner! Jag har lchf'at i 3-4 månader ca. Och även om det inte gett resultat på barn-fronten har det iaf gjort det på kilo-fronten och jag känner mig piggare! Jag har försökt ha huvudet i andra tankar såsom att vi planerar vårat bröllop nu :) men jag kan ändå inte sluta helt, för tänk om jag är preggo i maj? Då måste jag ju ha en annan klänning och blabla. Jag får kanske börja med att göra musik igen! eller en tatuering.. Dörren är ju faktiskt öppen till vad som. Även om man vill ha en annan dörr öppen egentligen.

Bio & om drömmen slår in: Tack! Det har min gyn liksom "glömt" att nämna, hehe. Men det låter ju hoppfullt! Jag har testat pergo enkelkur 3 ggr och jag får ägglossning, men det blir inget iaf. Men nu gav han mig ngra nya kurer, så vi får se vad de ger denna gången. Jag får dock känslan av att de som testar pergo antingen blir gravida direkt, eller så funkar det inte alls.
Jag går hos en privatläkare, men eftersom jag är under 25 kostar IVF-försöken 30 000 ca. Så vi har lite svårt att bestämma oss hur vi ska göra. Efter 25 får vi två försök gratis, men det är ju lång tid kvar tills dess. Samtidigt mår jag inge bra av pergo, så det är ett tufft beslut!

Sara H: Jag tänker på dig på måndag! Hoppas det går bra!