5e och livrädd för förlossningen :-(

Du har fortfarande gott om tid att jobba med dig själv. Arbeta med avslappning, andning och inställning.

Puff.....

Jag väntar första barnet 13 november och glider stundtals ner i ångesthålet jag med... Ska försöka använda denna metod: fodautanradsla.se/
Har snart läst hela boken och det känns verkligen bra hittills! De har kurser och doulor som man kan anlita om man vill. Kanske något för dig?
Hoppas verkligen du kan känna att du kan släppa din oro snart!

BTW, läs denna tråd om ämnet: www.familjeliv.se/Forum-2-13/m63676392.html

Tack. Har nu beställt boken och har en tid hos en aurora bm i sep.

I den här tråden står det lite mer om Dyktekniken och länk finns till flera förlossningsberättelser:

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m64285605.html

Du kan även överväga att anlita en doula!

Lycka till, att föda kan också vara väldigt häftigt och tryggt!     
  

Samma situation för mig,,hade kontroll på mina första 3 förlossningar 5 tim från första värk, använde bara lustgas..men 4:e barnet blev en jävla pers, skulle då helt plötsligt ha Eda som drog ut hela förloppet och denna värkdropp gjorde så dem värkarna var tusen resor värre än mina naturliga värkar. Stackars Bm säger jag bara, jag tappade kontrollen totalt sparkade och var rent djävulsk men jag var totalt utmattad och ville inte vara med längre...Vilket resulterade i att även Bm tappade kontrollen och skällde i princip ut mig efter noterna...nu ska jag ha mitt 5:e barn den 24 okt och är sååå livrädd för att tappa kontrollen igen då jag känner att jag inte längre har samma smärttröskel som jag hade när jag var yngre, vilket gör att jag får panik...överväger nu om det finns nåt lugnande man kan få för o kunna slappna av lite mer under förlossningen så jag slipper göra barnmorskans liv till ett helvete...

Hej! Jag väntar mitt fjärde barn i april, och även jag känner mig orolig inför förlossningen. Allaredan! Jag har inte varit orolig alls för mina tidigare förlossningar, och de har gått bra, men sista gången (för 1 1/2 år sedan) gick det så snabbt på slutet, och när jag fick krystvärkar säger barnmorskan till mig: Vad gör du?!! Du får inte krysta nu!! Då kommer du spricka! Det är lång tid kvar!! (men det går ju inte att motarbeta värkarna för 17!) Och jag frågade: Vad ska jag göra då??!! Och hon svarar: Vet inte, andas lustgas eller nåt! Och jag kämpar för att inte krysta och då skriker hon: NÄ, han kommer nu! Lägg ifrån dig lustgasen!! Och ett par minuter efter att hon sagt att jag absolut inte fick krysta så är han född... 
Hon bad om ursäkt osv efteråt, men skadan var redan gjord... Jag kände mig som en hund som skämdes över något fel jag hade gjort, och jag kunde inte känna samma lycka och stolthet  som jag gjort med de andra barnen. I övrigt hanterade jag själva förlossningen strålande, och allt gick bra (jag sprack inte alls!), men jag får ångest när jag tänker på att sitta i samma utlämnade situation igen, och har helt enkelt blivit rädd för att föda mitt fjärde barn... :( Jävla barnmorska! :P

Hej!

vad jobbigt att helt plötsligt känna så här.....Mitt råd är att tänka tillbaka på de gånger du tidigare fött barn och skriv ned på en lapp det som varit BRA. Du kan alltid hitta stunder som var bra...

Dela upp det i vad du gjorde som blev bra, vad din partner ev. gjorde och vad personalen gjorde bra.

Sedan tänker du konkret på vad du vill ska bli bättre nästa gång. Vad du själv kan göra, vad din partner kan göra och vad personalen kan göra för dig, skriv ned det på lappen också.

Ta med den lappen till din barnmorska så kan ni tillsammans komma på bra saker du kommer att behöva, att ni skriver ett tydligt födelsebrev till personalen och i journalen!

(Att vara i nuet, inte tänka på alla sammandragningarna samtidigt!
ta en vila i taget med fokus på andning och avslappning mm.)

/ Jane, Barnmorska