Mamma?

Jag tror att man blir mamma genom adoption när barnet är fött. Det kan så klart bli problem om den biologiska mamman plötsligt vill ha ensam vårdnad eller om det händer henne något, då har ju den andra mamman ingen rätt till barnet. Jag har också svårt att förstå hur man kan känna sig som mamma, men det är väl samma som att en man kan fungera som pappa till barn som inte är hans biologiska.

Ja, fast då säger man ju att den mannen inte är barnets "riktiga" pappa. Men om ett lesbiskt par blir mammor då måste man tycka att medmamman är riktig mamma för att vara PK..

Hon kan känna sig som mamma på samma sätt som en pappa där man gjort en insemination för hans spermier inte varit okej. Det är inte biologi som gör föräldraskap, utan engagemang och ansvar.

Moderskapspresumption är på gång.

Om man fått barn genom insemination blir den som bär barnet mamma och den andra juridiskt "förälder" om jag inte minns fel. Men klart man kallar sig mamma till vardags. Håller med övriga, finns väl många andra fall när man inte biologiskt är kopplad till barnet, men är förälder ändå?

Det där sista om bästisens barn är ju bara dumt. Ni lever ju inte tillsammans, har gått in i föräldraskapet som par?

Det är väl där jag inte riktigt håller med då. Biologi ger visst föräldraskap även om man är den värsta morsan eller farsan ever så är man fortfarande just morsa och farsa (tyvärr ibland). Medan om endast engagemang och ansvar räknas så är tex dagmamman genast riktig mamma till "sina" dagbarn...- och det tycker ju inte så många.
Vad menar du med din sista mening? 

Ja, adoptivförälder alt. styvmamma/pappa. Är verkligen inte ute för att provocera utan tycker faktiskt detta på riktigt. Många håller inte med mig och det är också helt ok.
Jo, jag tycker att en ensamstående mamma som tillbringar mycket tid med en bästis isåfall skulle göra henne snarlikt lika mycket "mamma" som en homosexuell kvinna som kallar sig mamma.( men som inte är det utan är partner till en mamma).

Engagemanget en dagmamma har är inte riktigt jämförbart med en förälders. Men det ör inte ovanligt att man i Sverige tillmäter biologin alldeles för mycket. Det är till och med lagmässigt sanktionerat.

Faderskapspresumption innebär att ett barn som föds inom äktenskapet automatiskt tillfaller mannen /oavsett vem som är biologisk far egentligen.) Man förutsätter helt enkelt att det är hans. Samma förfarande arbetar man på att kvinnors kvinnliga partner skall omfattas av.

Men att man förutsätter att maken är pappan till barnen inom äktenskapet är väl mer troligt än att kvinnan i det homosexuella är det?

Det är inte biologin som är poängen, utan vårdnaden/föräldrarollen.

Klart att jag är mamma till båda mina barn, både juridiskt och känslomässigt. Den ena blev jag mamma till automatiskt, den andra har jag valt att bli mamma till, men praktiskt och känslomässigt är det ingen skillnad. Det är mina ungar, båda två.

Och varför är det sjukt att en ickebiologisk mamma får hela vårdnaden? Det är praxis med gemensam vårdnad i dag. Om den ena föräldern får enskild vårdnad beror det antingen på att föräldrarna är överens om det, eller att den andra föräldern är olämplig. I båda dessa fallen är det uppenbarligen till barnets bästa det som sker.

Jag förstår inte.Är väl samma sak som när ett heterosexuellt par adopterar eller använder sperma/ägg- donator. Kan inte de känna sig som föräldrar menar du?

Tar mig för pannan och undrar hur man INTE kan förstå.

Precis min tanke. Om mannen i ett heterosexuellt par har "kassa" spermier och man får barn genom en spermadonator, är han inte pappa då? Eller om mamman inte kan få egna barn och man använder sig av en surrogatmamma, är man inte mamma då? Om man adopterar ett barn, blir man inte förälder då? Jag förstår inte skillnaden? Om det inte helt enkelt är så att du har ngt emot homosexuella i allmänhet och homosexuella föräldrar i synnerhet? För då är det en helt annan frågeställning...

Jag tänkte genast på adoption, precis som Brumma. Om jag och min man skulle adoptera ett barn skulle vi vara föräldrar till detta barn, biologi eller ej.