• Anonym (j.e.)

    hur får man ensamvårdnad??

    jag har gott igenom helvetet i flera år med psykisk "misshandel" eller vad man nu ska kalla det och orkar inte längre. jag är jätteräd att lämna min man för att han vill ha barnen växelvis alt varanan helg och jag vet att de mentalt int efar väl om jag inte kan vara där för att ta tag i "situationen".

    min man fick diagnosen "attachment disorder" från en psykolog i ett annat EU land som han var tvungen att besöka pga en vårdnads/umgängestvist han har där (pågår fortfarande - har i nuläget endast dagsumgänge). jag säger snarare att han lider av en narcisistisk personlighetsstörning eller är psykopat. än så länge är det bara jag som "lider", fast än har redan nu gjort vissa saker med vår äldsta barn (snart 4) som jag absolut inte tolerera. jag är rädd att lämna barnen med honom för att jag vet vem han är och vad han är kapabel av att göra.

    vad ska jag göra? javisst, jag kan stanna tills barnen är stora och själv må sk*** under alla dessa år, men är jag inget värd? jag kan heller inte bara dra och strunta i hur barnen kommer fara illa när jag inte är konstant där. jag har inget problem med att de har dagsumgänge men vill inte lämna ifrån mig dem under kvällarna. är de tillräckligt stora så får de själv avgöra och då hoppas jag att de skulle berätta för mig om det inte står bra till.men nu är de så små och jag vill inte att det blir tredje generationen i hans led som blir en total emotional f*** up.

    om jag förstår saken rätt så är det extremt svårt att bevisa sånt i en vårdnadstvist. vad kan jag göra?

    vi har grannar, mina föräldrar och vänner till min fam som vittnat en hel del av hans skit. även hans egen mor skulle stå vid min sida (jag har kontakt med hans släkt pga barnen, han dock ingen). vår fam.terapeut anser att det är läge att gå för min del (även om han inte sagd det tydligt så vet jag att han tycker illa om min man för att han är så elak). skulle det kunna hjälpa mig på ngt vis att få ensam vårdnad och få igenom dagsumgänge???

     

  • Svar på tråden hur får man ensamvårdnad??
  • Anonym

    Ug och vårdnad är skilda saker och nej bara för du har ev finns inga garantier att du får igenom dagg eller ug med kp

  • Anonym

    Så om du vet att han antagligen har en personlighetsstörning så vet du också att en vårdnads- och umgängestvist antagligen kommer att trigga hans störning. Om en sådan person upplever sig kränkt och angripen så slår de tillbaka x 100. En tvist där ni kastar anklagelser på varandra kanske t o m blir än värre för barnen.

    Mitt råd är att du lämnar ja, men inte tar strid om vårdnaden innan det finns bevis på att barnen vanvårdas. eller misshandlas. Vad gäller umgänge kan det även vara bra att kompromissa. "Drar" du i barnen kommer han antagligen "dra" ännu hårdare.  Släppa kan t o m leda till att han inte vill ha barnen så mycket (allt enligt tvärtomprincipen). Jag talar av egen erfarenhet. Att ge efter är inte bra men att ta för mycket strid är ännu värre.

       

  • Anonym (j.e.)

    inlägg #2

    jag har lagd märke till det tidigare. desto mer intresse jag har i ngt desto mer vill han ha det. lustigt att du tar upp det (tvärtomprincip). 

    problemet är att han redan har erfarenheter av en umgänges/vårdnadstvist och "lärt" sig hur han bör uppföra sig inför soc och andra myndigheter.

    pratade med än mycket granne/vän som tycker att han uppvisat ett "helt sjukt" beteende när jag var på sjukhus en vecka efter forlossning med nr2 (fick komplikationer) och han blev glad (!!!) över att ha vårt yngsta för sig själv. ett exempel på hur han funkar: när jag väl var hemma igen utkvarterade han mig o bebis på soffan för att han behöver en god nattsömn och sov med det äldsta barnet i sängen som vaknade med nattskräck o skrek efter mamma flera nätter i rad. kom jag in så blev han skitarg på mig o sa att jag bara ville förstöra för honom o att jag var avundsjuk på dem. jag fattade INGENTING. hon smög ut o la sig sedan med oss på soffan. när hon väl hade bearbetad det hela med komplikationerna/sjukhusvistelsen osv (hon var rädd när hon fick syn på mig så illa i sjukhuset) och dottern o min relation blev som vanligt o jag försökte involvera henne med det nya syskon så blev pappan sur på mig o sa att "nu är allt förstört igen!". han försökte verkligen monopolisera henne och bilda "smålag"  (han/dottern vs jag/bebis) vilket jag tycker är helt fel...så gör man inte inom en fam o speciellt inte mellan syskon.

    det är bara ett exempel på hur hans sjuka attityd påverkar barnen i vardagen. att han kallar mig för f***a o dumm i skallen usv framför barnen är öven ytterliagre "vardagsmat" för dem. 

     

  • Anonym
    Anonym (j.e.) skrev 2012-08-15 21:22:11 följande:
    inlägg #2

    jag har lagd märke till det tidigare. desto mer intresse jag har i ngt desto mer vill han ha det. lustigt att du tar upp det (tvärtomprincip). 

     
    Inte alls konstigt och särskilt inte om persoonen även är överdrivet misstänksam (aningen paranoid). 
    Anonym (j.e.) skrev 2012-08-15 21:22:11 följande:
    o sa att jag bara ville förstöra för honom o att jag var avundsjuk på dem. jag fattade INGENTING. 
     
     Ytterligare ett "symptom" är att vara avundsjuk på andra eller tro att andra är avundsjuk på dem.
    Anonym (j.e.) skrev 2012-08-15 21:22:11 följande:
    det är bara ett exempel på hur hans sjuka attityd påverkar barnen i vardagen. att han kallar mig för f***a o dumm i skallen usv framför barnen är öven ytterliagre "vardagsmat" för dem. 

     
    Jag förstår om det känns sjukt att leva med en sådan person, och tycker definitivt att det låter som du ska ta dig ur den relationen.. Men det du berättat är inte grund för enskild vårdnad eller begränsning av umgänge.      
Svar på tråden hur får man ensamvårdnad??