Upphör umgänget i sin nuvarande form vid 18 år? (utvecklingsstörning)

Varför vill inte barnet komma till er? Ni ska kanske jobba på den biten och försöka lösa det i första hand.

Finns någon avlastning? Typ korttids?

Vi bor ute på landet och precis som med alla andra tonåringar är det inget kul längre. Nu var ju dock inte det frågan.

Är det någon som vänligen kan besvara frågan?

Ett barn som är under 18 kan inte heller tvingas till umgänge enligt schema. Jag slutade åka till min pappa varannan helg när jag var 14. från jag fyllde 16 jobbade jag dessutom nästan varje helg så då hade det absolut inte fungerat.

Prata med barnet om varför det inte vill ha umgänge. Kan det vara att sova borta som är jobbigt? Isf kan ju umgänget vara på dagtid.

Absolut. Vi är väldigt flexibla.

Mamman anser att hon kan tvinga hit barnet, och barnet kan ju inte direkt säga emot (5 år mentalt). Barnet har flera gånger sagt att det inte vill komma och vi har sagt ok, sedan kommer mamman ändå med barnet, eftersom hon tycker att det passar henne bäst.

Vi har erbjudit barnet att bo hos oss och barnet vet att det alltid är välkommet och det händer att barnet ringer och vill komma också, men kanske inte just på helgerna då. (Är mycket med kompisar på helgerna, vilka inte finns här...)

Att barnet är hos oss på helgerna passar dock mamman bättre eftersom hon då slipper vara hemma med det hela dagarna. Det tycker hon är jobbigt.

Har för mig att gränsen för att kunna tvinga barnet slutar mycket mycket tidigare än 18, typ 10-12 år eller liknande. Självklart vill h*n vara med kompisarna istället och borde få vara det också tycker jag. En sund och "normalstörd" önskan!
Är det möjligt att föreslå att ni har barnet 1-3 andra dagar i veckan istället? 

Vi har föreslagit det eller hela veckorna. Men nej... mamman vill vara ledig på helgerna. Vi funderar på att det bästa kanske är att ansöka om boende för barnet. Det ska ju känna sig välkommet i sitt hem, även på helgerna. På så sätt slipper mamman ha barnet på helgen och h*n får komma hit när h*n känner för det.

Jag kan förstå mamman, att alla helger vara låst hemma kan inte vara så roligt när man har en 18 åring.

Bor ni långt ifrån varandra?

Kommer barnet (känns fel att säga om en tonåring) fortsätta att bo hemma hos mamman eller är gruppboende aktuellt? I så fall kan man ju lägga upp besök i personens hem regelbundet istället.

Det är väl självklart att det är jobbigt för mamman att aldrig få en ledig helg? Vill pappan att barnet har avlastningshem hellre?

Stopp nu. Barnet har korttids varannan helg. Mamman vill att vi tar resterande två helger i månaden. Det är inte snack om att stackars mamman ska ta varenda helg. Hon vill inte ha barnet ALLS på helgerna, någon helg.

Gruppboende är aktuellt, absolut. Det lutar åt det nu för barnet börjar märka att mamma inte vill ha hen när det gäller annat än jobb/skoldagar, dvs de träffas någon timme på morgonen och ett par på kvällen innan barnet lägger sig 20.00 hos mamman.

Jag tycker det spårar ur väldigt här nu.

Vår fråga var alltså: Upphör umgänget vid 18-årsdagen, precis som att vårdnaden upphör??? Ett enkelt ja eller nej räcker. TACK!

Ja. Vid 18 år blir man myndig och bestämmer själv. Även om man har en utvecklingstörning. Vid behov får man en god man, men den bestämmer inte över den vuxne, utom företräder denne, dvs hjälper till att tolka den vuxnes vilja.

Det är upp till pappan och ungdomen hur de ska göra. Man kan aldrig tvinga en förälder att umgås med sitt barn. Man kan inte tvinga ett barn som är över 12 att umgås med en förälder som barnet inte mår bra av/vill ha umgänge med (annat än i väldigt speciella fall).

Ett tips till dig (och andra) är att kanske undvika att lägga ut en fråga här och ta den med myndigheterna direkt istället. Här vet man inte vem som vet vad eller inte. Alltså ring på måndag och prata med någon som vet och har ett namn.

I all välmening