Relation far och dotter normal?
Utan att gå in på detaljer som kan påverka... Är det normalt att köra sin vuxna (22år) dotter till och från jobbet varje dag samt bjuda henne på lunch på restaurang 2 -5 gånger per vecka?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-07 16:01
Tack för alla kommentarer:) Dottern bor på andra sidan stan men jobbar ett kvarter bort från sin pappa. Ja, att umgås på detta sätt tycker de flesta är ok vilket gör att det är mina egna känslor för dottern jag måste hitta ett sätt att hantera. Men hur?
Har försökt ha en normal relation till dottern (min mans) men eftersom hon redan från början visat sin avsky mot mig och till sist även klippte sönder min brudklänning dagen före vi skulle gifta oss... så är detta svårt....
Hon hade/har även en väldigt egenkär attityd och speglar sig i timmar i olika poser och kan endast ha märkeskläder och dyra smycken som naturligtvis hennes pappa skall betala( det gör han som tur är inte alltid).Trodde detta var en tonårsnyck men beteendet kvarstår?
Stod ut så länge hon bodde (varannan vecka) hos oss med förhoppningen att det skulle mildras när hon blev vuxen och flyttade hemifrån..
Men nu har situationen som sagt blivit en annan...
Vid de få gånger vi ses fryser hon fortfarande ut mig och gör miner när min man inte ser samtidigt som hon beter sig sockersött mot sin pappa. Han i sin tur har fortsatt att betala allt för henne även nu när hon flyttat till egen lägenhet och jobbar heltid... Vi har lite olika syn på detta vilket även det skapar frustation....
Vet inte säkert men tror att det även är hon som skickar hat-sms till mig... I alla fall är det någon som skriver saker som " jag kommer snart att få honom att lämna dig din miffo" , ?tro inte att du kan känna dig säker bara för att du är gift din fula sugga..? o dyl... Men det skulle ju även kunna vara någon annan, som någon av hans f.d.
Både jag, hennes pappa och mamma samt psykolog har försökt prata med henne men utan resultat....Vi tycker alla att det är ett stort problem men dottern hävdar att hon inte kan rå för sina känslor? Jag vill klargöra att jag aldrig gjort eller sagt något dumt till henne eller försökt agera mamma. Har en egen dotter på 13 år som även hon bott växelvis hos oss. Flickornas relation är distanserad och de undviker att prata med varandra.. Vill naturligtvis att allt ska bli bra men tror inte att jag orkar så mycket längre...
Är det någon som har något råd annars finns det inget annat sätt än skilsmässa.....:( Kan ju inte leva med någon vars barn hatar mig... Är ju varken rätt mot henne eller mig..
