Hur lätt är det att få Igångsättning beviljat??

Helt olika! Beror på vem man träffar, varför man vill bli igångsatt, hur mycket man orkar med att tjata om de säger nej...

Jag var heltidssjukskriven hela min förra graviditet och tjatade för igångsättning då jag inte klarade av mina smärtor längre...kunde knappt gå eller ta mig upp ftån sittande och hade stor sömnbrist...men icke fick jag det... Hoppas du har större tur...

Det beror nog helt på anledning. En igångsättning på någon som är omogen är ofta väldigt jobbig och slutar ofta i akut kejsarsnitt.
När jag väntade andra sonen ville dom hellre göra ett planerat snitt än att sätta igång. Men det gällde mig och baserat på att jag var helt omogen och hade en lååång seg förlossning bakom mig som ändå slutade i ks pga jag slutade öppna mig vid 6 cm och stort barn.

Nu avböjde jag planerat ks och väntade ut tills det kom igång naturligt även denna gång och det blev samma som ettan. 3 dygns förlossningsarbete sen blev det snitt, då hade jag öppnat mig 7cm. Även nu blev det ett stort barn.

Nu i efterhand önskar jag att jag inte fick igångsättning. Men jag hade ganska högt blodtryck och hade gått över 14 dagar. Hade även blivit gravid med ivf. Men i alla fall blev förlossningen vääldigt långdragen. Och smärtsam! 1 dygn efter föddes sonen med akut kejsarsnitt..
Hoppas det blir helt naturligt nästa gång! :)

D låter ju rätt jobbigt d ni berättar! Men med
Mitt första så hade ja n förlossning på 50 timmar och klarade mig precis från snitt, vilket har gjort mig lite rädd
För
Förlossningen nu, jag är stor och det har konstaterats att barnet oxå är
Stor, ska på ul och förlossningsplanering på tisdag då ja går in i v 38 och känner själv att ja vill ha ut han så fort som möjligt då ja e rädd han ska bli för stor igen och få
Gå igenom en lång förlossning...

Jag fick igångsättning i v 37+5 pga förlossningsrädsla. Det tog ca sju timmar från det att de satte igång mig tills min dotter var född. Nu väntar jag en till och har blivit lovad igångsättning igen då de tyckte att min kropp klarade av det bra första gången. Tror att om du står på dig så får du igångsättning.

Jag förstår att du känner dig orolig med tanke på längden på din första förlossning, men om det är till någon hjälp så hade jag en långt försökt till vaginal förlossning med nr1 på 3 dygn som slutade i snitt. Jag fick inga egna värkar och eftersom allt började med att vattnet gick så valde de att sätta värkstimulerande dropp efter det att det gått ett dygn. Första dagen fick jag dropp som gav värkar men var helt verkningslösa, sen fick jag hjälp att sova på natten. Dag nr 2 startades upp med dropp igen utan reaktion från mig. De satte in maxdos flera timmar utan respons...kanske hade jag blivit immun? Sista försöket var en BARD-kateter som de satta in (aj aj) som skulle "spränga upp" mekaniskt. Denna verkade fungera hyffsat även om det gjorde väldigt ont och jag öppnade mig tillslut 6-7 cm. Fick ryggbedövning tillslut...men sen avstannade allt igen...de tror att livmodern var för utmattad. Hon som tog beslutet om bardkatatern var inte involverad i början och tyckte att man gjort allt i fel ordning. Först skulle de ha satt in bardkatetern alt. gett mig gel som mjukade upp tappen sen fortsatt med dropp. Då kanske jag inte blivit utmattad och allt hade gått i rätt ordning. Men anledningen till att de satt in dropp var för att slippa infektioner då vattnet hade gått. 

Barn nr2: Föddes vaginalt efter ca 30 timmar med egna värkar och utan hjälp av dropp eller kateter.

Med tanke på min historia så är jag allergisk mot igångsättning då jag vet hur det kan sluta. Vill tusen gånger hellre ha förlossning nr2. Det behöver ju i och för sig inte bli så för alla...men om det är så att kroppen inte riktigt är mogen för förlossning som det verkade vara i mitt första fall så kan det ju hända att kroppen inte reagerar på igångsättningen och allt kanske då slutar i snitt. Andra gången var jag därför jättetydlig om hur jag ville ha det ifall jag inte skulle få egna värkar eller värksvaghet. Jag ville då att de skulle undersöka noga om livmodertappen var mogen innan de satte in något dropp och om det lutade mot att bli samma förlopp ville jag ha snitt tidigare. Jag ville absolut inte ha det där droppet. Som tur var skötte kroppen jobbet själv gång nr2.

Jag har hört att det oftast går mycket fortare andra gången och i mitt fall skulle man ju kunna säga att det stämde också även om det första var snitt. Så kanske behöver du inte utstå 50 timmar denna gång. Förstår din rädsla men jag skulle själv inte våga chansa på igångsättning.    

Såg att ditt inlägg var från 20/7. Du kanske redan har fått din bebis? Hur gick det? Blev det igångsättning?

Hej!! Vi är hemma igen...var in först för förlossningssnack och fick bestämt med läkaren att bli igångsatt den 13/8 om han inte kommit av sig själv, var in igår
Efter att haft värkar i några timmar men efter avslappnande så avtog dom och nu ligger man här hemma och känner inget...svälld, ont överallt och bara gråter och sover hela tiden!!! Usch nu får detta va över!