Hur länge ledsen efter att slutat med nappen? 2,5 år.

har hon nåt annat, en snuttefilt eller gosedjur när hon ska somna? Mina barn hade lite jobbigt att sluta i ca 2 nätter men sen gick det bra, men de var lite äldre än ditt barn och gosedjuren var jätteviktiga för dem.

Sen kan jag berätta en kanske lite annorlunda historia om min bror (född på 60-talet)

Han slutade med napp nån gång i samma ålder, men sen upplevde min mamma att han blivit ett "ilsket barn". Det var kanske inget de funderade jättemycket på , bara nåt man fick jobba igenom, olika faser osv. Men sen när han var 6 år träffade de en barnläkare av en helt annan anledning, Mamma berättade då om att han varit så "arg" i ca 3 år och att det var lite jobbigt. Läkaren lyssnade och sa sen "han har inte sugit färdigt". Min mamma tyckte det lät jätteknäppt men han sa till henne att köpa en napp (ja faktiskt, låter inte klokt). Hon gjorde det, la fram den utan att säga så mkt, min bror tog den efter en stund, sa inget, sen låg han för sig själv på en soffa och sög på nappen ett par timmar. Sen var det bra! Han tog den aldrig mer och efter detta blev han mer harmonisk.

Därmed inte sagt att alla barn som saknar en napp ska få tillbaka den och inte efter bara tre dagar, som ert barn varit utan, men jag tycker det är ganska intressant. I min brors fall var det tydligen rätt att ge honom nappen en gång igen. Sen är jag fascinerad av att en läkare i slutet på 60-talet var så klok:)

När sonen va ca 2 år tröttnade jag på att flera gånger gå upp natten för att leta upp nappen och ge honom den! Det var samma med min äldsta son också. JAg fick nog och sa att de fick välja en leksak ur en leksakstidning och få den om jag fick nappen. Det funkade finfint! Nappleksakerna har lekts med och ingen av dom frågade efter nappen. De fick själva slänga napparna i soporna.

Vår son var 2 år och 5 månader när vi gav alla nappar i ett påskägg till haren. Han var lite fundersam första kvällen, men efter det har han inte frågat - bara kobstaterat att påskharen har napparna nu. En månad senare var vi på Lalandia där farmor köpte ett gör-det-själv gosedjur till honom som han döpte till Bajsglass (jag vet, otroligt tjusigt namn :P) och idag går han inte någonstans utan den kaninen, och han kan absolut inte somna utan den!
Han har haft andra gosedjur innan, men inget har betytt lika mycket som detta och jag tror definitivt att de hjälp honom de nätter han vaknat och innan velat ha nappen.
Om ni köper ett gosedjur så låt henne vara med och välja själv - ofta blir de mer speciella om de är "handplockade" :)

Jag tror att man ska låta barnet ha nappen i alla fall innan dem somnar på natten så länge dem vill. Den fyller juh en funktion. Så mycket annat dem inte får välja själva så varför ta bort nappen innan dem är mogna för det. Napparna idag ska juh vara så pass bra (min son använder NUK) att dem inte förstör tänderna?

Det är nog lika sorgligt oavsett om de är 2, 3 eller 4. Visst känner man sig hemsk. Man är ju van att ge dem det de vill ha och inte att "lura" dem så här. Min son var 3 och hans napp försvann. Då passade vi på att säga att tomten tagit den till lill-Nisse... Han fick en julklapp (det var ca en mån efter jul) och var jättenöjd. Han tjatade inte. Men var ledsen på natten. Vi kunde trösta och han förstod att nappen var borta. Det tog en vecka. Så håll ut, det är värt det! Beröm massor och ge kanske lite extra uppmuntran (sötsak, gåva, tårta) någon dag. Ett "sluta med napp-kalas" (för familjen) kanske? Fira lite! Lycka till!

Jag tror att det är stor skillnad på 2 1/2 och 3 1/2 och att det är onödigt att barnet ska behöva sörja när dem är 2 1/2. Ok om barnet är 5 och vägrar sluta med napp men 2 1/2 NÄ :-/

Det är tusen gånger viktigt att ni finns där för henne och att ni ger henne närhet och trygghet genom er själva en genom en jävla plastgrej. Jag tycker det är jättehemskt att man hellre låter barnet skapa trygghet och tillit till en napp än till anknytningspersonerna.

Så jag tycker att det är bra att ni slutat med den och hon kommer komma över det när hon känner att hon kan lita på att ni finns där. Hon håller ju nu på att bygga färdigt sin anknytning till er. Snart kommer hon sova tryggt och lugnt igen!

Och naturligtvis kommer hon inte ta skada av något så basalt som att ni vänjer av nappen, det viktiga är som sagt att ni finns där för henne när hon vaknar och hjälper henne att komma igenom det och känna sig trygg. Det är självklart ovant för henne om hon alltid har sovit med nappen innan, det handlar alltså om vanan som sitter i och som tar tid att få bort. Själv skulle jag kanske successivt ha vant av den, istället för att göra det så abrupt. Men det går snabbare om man gör som ni och det tar nog inte många nätter till förrän hon glömt den

Airhostess: som mamma kan jag hålla med. Min mellersta dotter fyller 3 i oktober och älskar sin napp..men hon har fått ett ganska stort öppet bett av nappen (så jo, problem med tänderna kan uppstå). Vi går dock ändå långsamt framåt. För att bettet ska gå tillbaka bör de sluta innan 4 års ålder så vi har lite tid på oss. Vi har dragit ner så att nappen endast får användas nattetid. Förut var det tröst, dagssömn osv men inte nu längre och att ta bort den dagtid gick helt smärtfritt. När hon fyllt tre ska vi jobba bort nattanvändningen med. Får se vilken metod som passar henne bäst då.