En pappa kan vara en "bättre" mamma...

Varför vill inte mamman? Vad har hon för orsaker till det? Svartsjuka?

En pappa kan helt klart vara den bättre föräldern. Jag har inget råd till dig en leta upp ensamapappabloggen en pappa från Sörmland som bloggar om att inte få träffa sina barn han är med i nåt nätverk om jag fattat blogginläggen rätt som jobbar på förändringsnivå kanske kan de hjälpa dig! Ska se om jag kan infoga länken till digom jag hittar bloggen igen (är på tåget nu)

Om man bortser från era personliga konflikter så kvarstår fakta att hon måste inte deka alls. Hon har rätt till båda barnbidragen.

Mamman har också flerbarnstillägg... Varför skulle hon vilja gå miste om det och låta dej få mer pengar?

Ok, nu ser jag 7 o 9.

När det är så infekterat så är det oftast inte så mycket man kan göra annat än att ta det via en advokat. 
Låt en advokat skriva ett brev till henne där dina önskemål är spaltade. Sen är det upp till henne att svara på det. Det väger oftast tyngre än att man gör det själv.

Och du är inte en bättre mamma än henne.
Du är en bra pappa, och hon är uppenbarligen inte en bra mamma.
Var stolt över den pappa du är. Tyvärr ser samhället ut som det gör och det är det många barn som får lida för, och många mammor som kommer undan.

Tips för dig är www.pappa.nu

 

Nej nej nej, jag vill inte " ta" ett av barnen för att få tillägget, tokiga du:)   Jag vill att vi ska dela på barnbidraget, alltså få halva bidraget var från båda barnen - men hon vägrar.

Allt har för övrigt blivit än mer infekterat under sommaren, och detta har lett till att varje måndag när bytesdagen är så måste jag bända loss min flickas händer från säkerhetsbältet hon krampaktigt håller om för att hon vill stanna i bilen och inte gå in till sin biologiska mamma, oerhört jobbigt och oerhört frustreranda alltså. Mitt hjärta går sönder och inget kan jag göra. Barnen mår dåligt av att tvingas till en människa dom inte vill vara lika mycket hos som hos mig. Fy!

Man kan tycka vad man vill och t o m "ha rätt" men man gör sig själv en tjänst om man släpper det ibland. Lagändring är nog på gång och till dess kan du argumentaera dig blå utan att det ger något, förutom möjligen en fördjupad konflikt. Vad gäller överlämning så rekommenderar jag att den sker via skolan istället. 

Och visst kan du vara den bättre föräldern. Men ibland är även den bättre föräldern konfliktdrivande genom att svara på "provokationer" från den andra. Att välja sina krig nooooga och släppa allt annat kan göra livet behagligare än att få rätt.   

Vad tråkigt att höra att det blir värre med tiden :( 

Så vitt jag vet när jag varit i kontakt med FK så har du rätt till halva barnbidraget då barnen bor lika mkt hos båda föräldrarna. Detta kan du ansöka om via FK, sen blir det en utredning osv.

Vi har gjort som så att båda barnbidragen för sambons 2 barn går till honom, vi får allt flerbarnstillägg, men så för vi över 1100 varje månad till henne vilken är hälften av dem 2200 man normalt sett får för 2 barn. 

Håller med dig fullt ut, som pappa har man mindre chans att lyckas.
Antingen har man med människor att göra som anser att mammorna alltid har rätt, eller så tycker dem bara synd om alla pappor, vilket inte ger en neutral nogrann undersökning utan man tar parti. :( Lika illa åt båda hållen, är ju barnen man ska tänka på, inte mamma eller pappa.

HAde jag varit du, hade jag helt ärligt INTE tvingat barnet att gå in till sin mamma, när hon protesterar så hemskt varje gång är något inte rätt. Är det ibland för att man inte har lust att lämna den andra föräldern är det väl en sak, men nej. Jag skulle INTE tvinga min 7åriga dotter åka till sin pappa om hon protesterade på det viset.

          

Svar Anonym:
Jo, jag tycker oerhört illa om barnens  biologiska mamma av många anledningar, den främsta är att barnen inte mår bra där, och att hon aldrig brytt sig om dem med kärlek och omtanke när vi var tillsammans för fyra år sedan. Jag har varit en "ensamstående pappa", som har åkt på bilsemestrar, aktiverat och gjort allt med och för dem, medan hon mest bara har sovit (manodepressivitet i familjen), och kan inte minnas en enda gång hon visat känslor och exempelvis gråtit under sex år tillsammans. Tragiskt, javisst - men jag tänkte på barnen och stannade för att jag var orolig för vad som skulle hända den veckan dem var hos henne. Men till slut vaknade jag upp!
Hon och hennes släktingar har gjort en anmälan till soc mot mig, för att. Jag citerar utdraget: "Barnen är deprimerade och ledsna när de är hos X, X vet att det beror på att de inte trivs hos sin pappa"...
Skrattretande när det är just tvärtom , eftersom de trivs så bra hos oss, och inte vill åka till en person som inte är med barnen och bryr sig...
Det verkar vara rätt många ifrågasättande mammor som svarar, och det är ju just det. Folk kan inte förstå att mammor inte alltid är det bästa för barnen.
Vad jag gjort för henne, var det någon som frågade?  Jag har bland annat (helvetes dumt, men ville vara snäll) låtit barnen stå på henne för att hon skulle få bostadsbidrag, vilket innebär nu att hon vägrar mig flerbarnstillägget för mitt nya barn. Aldrig pratat skit om henne inför barnen trots att hon gjort mycket sånt, enligt barnen.

Och jo jag har backat för mycket och svalt mycket för barnens bästa. Jag har kunnat anmäla till soc många gånger - men har inte gjort det just för att jag inte vill dra in barnen i något så jobbigt, de var nog skärrade på intervjun som var för en månad sen. De förstod ingenting om varför deras pappa hade råkat ut för något sådant... Alltså jag känner mig bakbunden helt.  Vad är bäst?
NAXXIS: Tack för svaret, önskar att jag hade mer på fötterna, som att deras biologiska mamma drogade eller nåt annat, istället för att bara vara oengagerad och obrydd i sina barn och därav vara en värdelös mamma. 

Dessutom har min äldsta dotter( 9år), uttryckt att hennes biologiska sambo "nyper henne i rumpan" allt som oftast, fast hon säger ifrån hela tiden... Har tagit upp detta med hennes biologiska mamma, men hon avfärdar det bara, trots att min dotter sa det rakt ut när vi var hos soc. Det är mycket som är frusterande och som jag mår dåligt av. 
Finns ingen att prata med och jag upplever att en mamma är alltid en mamma oavsett vad (som min gamla mamma säger, som tagit avstånd från mig och gått på min f.d sambos sida - eftersom hon är en sååååå underbar människa utåt sett - manipulativ är visst ett annat ord....)

Svårt allt, och det lär bara bli värre.
Och jo, vi hämtar och lämnar alltid på skolan när vi växlar vecka, men på sommaren är det ingen skola....Kram!

 

Jag tycker du ska prata med en advokat och med familjerätten. Dina barn mår uppenbarligen inte bra hos sin mamma och det är din uppgift att skydda dom. Så kolla upp om det kan vara värt en boendetvist för dina barns skull, visst är det jobbigt när det pågår, men se framåt hur mycket bättre det kan bli när det är klart. 

för barnens skull ska du se till att de mår bra, att bo växelsvis är inte alltid det bästa, att träffa henne varannan helg kan vara fullt tillräckligt.

 

Men fy vad hemskt!!! Att se hur barnen har det, att se hur barnens mamma gör!

Du behöver inte alltid mer på fötterna, barnen är så pass stora att de kan säga vad de vill och tycker själva om någon frågar, för ord mot ord låter som ett faktum.
Det är nog minst lika svårt för mig att förstå hur en förälder kan te sig så mot barnen, hur hon får dem att känna. Usch!

Vill du prata kan du skicka PM om du vill