Du kommer alltid vara nummer två!

De kommentarerna handlar nog mer om klyftan som uppstår när man inte bor ihop på heltid, många bonusföräldrar, mammor då speciellt eftersom det är mest kvinnor här, gnäller oftast om att dom får mindre uppmärksamhet när barnen är där, dom känner sig undanskuffade osv. Just då tycker jag det är en lämplig kommentar då en vuxen människa borde klara av att ett barn umgås med sin pappa utan att sitta och gråta som en liten unge. Även fast pappan klarar av att hålla en balans så blir det ju helt annorlunda när man ena veckan är barnlös och andra inte. Så skulle det vara även för er men eftersom ni har barnen hos er på heltid så är ni båda anpassade efter det och uppfattar det som att det inte finns någon rang ordning.

tror inte att ngn bonusmamma gråter för att de inte får 100 procent uppmärksamhet. nix tvärtom de får noll uppmärksamhet vv och det är det som blir omvänt och fel. barnen kommer inte Alltid först håller med dig ts. förstår inte de föräldrar som anser detta vad lär sig de barnen? i en familj har alla lika värde. stora som små, halvtid eller heltid. att man helt släpper sin vuxna roll och blir styrd och hunsad över sitt barn som anser att det är nr 1 Och står i centrum gynnar ingen.

Tumme på det här inlägget. Finns inget att tillägga

Det är skillnad på att alltid komma först och veta hur värdefull man är som barn FÖR SINA FÖRÄLDRAR. De flesta barn får lära sig att det inte alltid är deras behov och vilja som man tar hänsyn till ute i "stora världen".

Sedan är det skillnad, min man som jag har mina barn med är minst lika viktig för mig som barnen så länge jag älskar honom och vi faktiskt har vårt liv tillsammans. Skulle kärleken till honom ta slut så är han naturligtvis inte lika viktig, medan jag ALDRIG kommer sluta älska mina barn.

En styvförälder som man inte har några barn med har man inte lika djupa band till. Klart att barnen faktiskt skulle komma före styvföräldern. Jag skulle aldrig göra något med en styvförälder, flytta, etc som kanske inte skulle vara det bästa för mina barn. Han skulle säkerligen inte heller kunna FÖRSTÅ att mina barn går först och prioritera dom på samma sätt som jag.
Den man man däremot har barnen MED vill ju troligtvis också barnens bästa och så länge man lever tillsammans så kommer man troligen överens om det mesta som gäller barnen (kanske inte gäller alla...).

Men, en kärnfamilj där man har varandra och sina gemensamma barn är alltid starkare än en familj med en styvförälder. Blod är tjockare än vatten helt enkelt...