Försekomen på tillbakagång,

Om barn förlorar tal som de tidigare förvärvat, är det alltid ett observandum och bör kollas snarast. Det KAN utan att det föreligger ett "problem", men räknas som en röd flagga och om en förälder upplever just detta så ska han/hon nog be om en koll.
Jag har tre barn med autism så jag är lite skadad av sånt här... =), men när jag berättade om sonens utveckling (framåt fram till 15 månaders ålder, ffa motoriskt, men när han närmade sig 18 månaders ålder så avtog utvecklingen - han slutade göra saker han gjort tidigare som tex klättra, han "slutade" uppskatta gunga och rutschkana, han tappade de få ord han haft, svarade inte på tilltal och reagerade mindre när vi kallade på honom, gick mer in i sin egen värld liksom och verkade ointresserad) så slog man på stora skällan och utredning drogs igång ganska snabbt. I samma veva insåg vi att dottern hade samma diagnos (hon "avstannade" i sin sociala och språkliga utveckling vid dryga 2 års ålder), och de utreddes samt diagnosticerades samtidigt. Med detta menar jag inte att din son har autism, men jag tycker absolut att du ska diskutera detta med någon och berätta så grundligt som möjligt om allt du kan komma på. Han har NÅGON form av svårighet eller behöver extra stöd på något område för att "komma på banan igen" så är det bättre ju tidigare du får veta och han får stöd.
Det är inte normalt att förlora tidigare förvärvad kunskap på det sätt som du beskriver. Det är heller inte alltid som det föreligger ett funktionshinder, utan det kan vara en "avvikande utveckling" som liksom rättar till sig, men kolla upp det är mitt råd. 

Tack! Jag är verkligen komfunderad emellan varven, han är väldigt duktig på att notera saker, fantasileka, vill leka socialt med både vuxna och barn, men lite blyg för barn i början, han pekar och pratar om saker, har fördetmesta bra ögonkontakt och kan samspela med främande vuxna men somsagt vissa saker bara vägrar han svara på, som om maten var god, om något är kul osv, då kan han börja prata om annat ist, men min sambo har lättare för att föra dialog än jag, det är som jag inte är lika viktig ibland,, sambon ser inte heller ngt problem, sonen fantiserar somsagt mycket och pratar glatt med sig själv rätt mycket, och han leker även väldigt aktivt med leksaker men har faktiskt tappat lite intresse för lekplatsen för tillfället, han är försiktigare men har också slagit sig någongång på rutchkana, det har blivit bättre med "minnet" men som tex färger som han var intreserad av att lära sig innan har han slutat att bry sig om, han pratade tidigt, sa sin första mening vid 1,5 år. Och har ett stort ordföråd men blivit slarvigare i uttalet, Det jag är mest fundersam över nu är nog att han undviker vissa samtal och samspelar inte alls i dem Sammtidigt som han är väldigt uppmärksam på annat. Samt att han är så inne i sina fantasier ibland. Jag har tagit upp mina funderingar med bup som Jag är i kontakt med sedan förlossningsdepresion och fått till svar att samspelet är gott osv, men jag ska försöka förklara närmare min oro nästa gång. Märkte du något när dina barn var mindre eller började det först märkas när prat osv kom igång? Dagis är väldigt positiva och jag har inte fått några oros-signaler från dem utan allting går bra enligt dem och han tar del i aktiviteter osv. Han visar även mycket humör hemma när saker inte går vägen men på dagis är han mest possitiv och glad. det känns ibland som han är två personer, ibland känner jag verkligen att inget kan vara fel, för allt går så himla bra för att sedan komma in i en period där jag inte fattar något. Ursäkta röran, jag skriver från osammarbetsvillig mobil

Frågan är väl mest om han inte kan eller om han inte vill. Kan han inte längre något han tidigare kunnat bör det ju kollas upp men är det bara så att han inte vill hälsa, inte vill svara på om maten är god och inte vill prata om det just ni vill prata om just då så låter det som en tämligen normal 2-åring som testar sina föräldrar.

Ni verkar ju ha haft mycket fokus på kommunikation så då kanske det inte är så konstigt att det är där han testar att göra lite som han vill.

Ja det är en jättesvår fråga, jag har sjukt med ångest kan jag säga för jag börjar bli orolig. Ena minuten har vi bra kontakt och han svarar bra osv sen nästa är han verkligen helt disträ, svår i kontakten och jag får inga svar Och ingen respons, men som sagt det pendlar mycket varje dag. Han är somsagt verbal och har pratat i meningar länge, vad jag förstått när jag läst runt så brukar barn med autism. Vara sena i talet, det är inte min kille men det e inte alltid lätt att höra vad han säger. Saken är den att de känns som han bara vill prata om sitt och när man försöker prata om saker som inte är innom hans intresse så "skiter" han i vad vi säger och börjar ist prata om sitt.

Utifrån det du berättar, så får man ju ingen direkt kraftig autismtanke... =) Han verkar vara rätt social. Men visst, jag förstår att du undrar. Min yngsta som vi kunnat bemöta rätt bra från början, har eg mest varit lite avvikande i sin ögonkontakt. De övriga sakerna har rättat till sig eftersom vi tränat på dem. I dagsläget är hon 2, pratar jättebra i relativt långa och korrekta meningar samt leker rätt varierat. Det som avviker, är ögonkontakten och just att det alltid är på hennes villkor. Hon är otroligt viljestark, samspelar bra när hon vill men absolut inte när hon inte är intresserad. Hon leker bra med storasyster, men har ett väldigt begränsat intresse av andra barn.

Hon utreds nu och kommer få sin autismdiagnos i höst, helt klart. 

Tycker att så kan man beskriva min son, att han kan om han vill, men när han inte vill är han verkligen utom syn och hörhåll känns det som, Han har också alltid haft ett starkt humör han har dessutom många egenheter på ngt vis, pratar mycket för sig själv, och det här med att upprepa samma fras 14 ggr fast man svarar, numer när han börjat med 3 hjulling så cyklar han mellan samma 2 punkter och väl framme måste han sätta upp foten på väggavsatsen, men somsagt så känns det som att min son är med i lekar osv på dagis även om han kanske inte tar initiativet, han kan också låtsas diska och att hans små gubbar ska köra bil osv. Han kan låtsas att ett handtag är en motorcykel osv, han kan peka o visa saker som han gillar, titta mamma osv. Usch vet varken ut eller in,

Känner du en oro, så tycker jag absolut att du ska tänka igenom allt ordentligt, lägga fram det och be någon "kunnig" att se över det hela. Vår yngsta skulle ingen i omgivningen alls reagera på, om inte vi kunde påtala de finstilta sakerna. Hade vi i vår tur inte haft två barn med diagnosen innan, och faktiskt en rätt gedigen kunskap, så hade vi inte heller sett det än. Hon är otroligt framåt språkligt och kognitivt, hon är rätt tidigt även motoriskt, och är överlag väldigt framåt. Hon låtsas massor i lek, och leker lika bra som storasyster om inte bättre. Hon är inte alls lika "avvisande" mot andra som våra äldre var, men vi ser ändå tecknen jättetydligt. Det behöver inte vara rain man liksom... =)

Ja det gör ju nig skillnad som du säger om man har kunskapen, jag har ju mest läst mig till och då är de jättesvårt eftersom Inte hela bilden ryms, Jag har aldrig misstänkt autism innan heller faktiskt för när jag läst om tidiga varningstecken osv så har jag kunnat svara nä på alla, men jag har varit orolig över andra saker, som hans humör, min son har aldrig riktigt varit nöjd utan väldigt "svår" sökt uppmärksamhet och osjälvständig. Han har alltid varit intresserad av vad som Händer och satte igång med pratet vid 9-10 månader sa "det är min boll" när han var strax under 1,5, ända som varit hans grej var bollar, han fastnade för bollar och bollsporter när han va 13 månader och började sparka fotboll nån gång då, men de såg jag ändå som ett gott tecken att han var väldigt duktig motoriskt. Hoppade också väldigt tidigt och började hoppa från avsatser runt 1,5 år. Han är blyg ibland, ibland framåt, litesom humöret är, men nu hälsar han som sagt kanske bara hälften av gångerna och totalnonchar andra ggr. Frågar jag ngt jag vill veta, vad ska vi göra el ngt annat kan han svara med ngt han tänker på som rör hans leksaker, som att bi pratar 2 språk, INNAN var han ju så intresserad av allt runt om, nu är det hans leksaksgubbar och motorcyklar och vad de ska göra typ, eller så vill han kolla på svt play och gärna samma program som är hans favoriter och ibland vill han se samma 2 minuters klipp om och om. Man kan säga att han begränsat sitt område kraftigt på någon vecka bara, faktiskt typ sen han slutade dagis och gick på sommaruppehåll, tror ni det kan vara en reaktion? Han är väldigt fäst vid dagis, jag tycker iaf att det är en plötslig helvändning till betydligt mer introvert, ska träffa bup på måndag och ta upp det. Vill bara hon ska ta min oro på allvar.