Lågt AMH värde.. Är det någon ide att gå vidare med ivf?

Häng inte upp dig på AMH! Väldigt många kliniker testar det inte ens eftersom det säger så lite. Jag har stött på många med ditt värde och som är äldre som idag har barn. Så länge du har regelbunden cykel och ägglossning så är det bara att köra med en bra behandlingsplan. Det finns även tillskott du kan ta att för att bättra på möjligheterna. Läs gärna i 35-tråden & 40-tråden under Svårt att få barn, där finns dessutom en AMH-tråd. Ge verkligen inte upp och lycka till!!!

Hej! Tack för ditt inlägg Zinfandel! Det muntrar upp mig oerhört :)
Jag har ganska regelbunden menscykel, 26-30 dagar (helt normalt alltså) och alla andra värden verkar ok.  Vi har fått en tid för att göra en provstimulering om ca en månad, men jag har velat fram och tillbaka om det skulle vara någon ide... Det är ju inte helt gratis heller, kastar man bara en hel säck tusenlappar i sjön?
Jag är också rädd för att jag kommer bli ännu besviknare om det visar sig att det inte hjälper med hormonstimulering... rädd att jag går ner mig alldeles och blir riktigt deprimerad.
Men men, dina ord ger mig ändå hopp! 

Om det finns fler där ute som lyckats bli gravida med väldigt lågt amh, så välkomna hit med pepp och hejjarop! 
Eller, vad hade ni gjort? Lagt ner och accepterat faktum att äggen är nästan nästan slut, eller gått vidare?

Kramar från en ledsen velpotta.
 

En del har turen att lyckas på första försöket, andra får göra många försök och det beror inte på AMH. Första försöket är alltid ett provförsök eftersom man inte vet exakt hur kroppen svarar på behandlingen. Om du bara är 37 så får du ju landstingsfinansierade försök..? Räkna med att få göra några försök, det är bättre att vara inställd på från början! Det är inte antalet ägg som är det viktiga utan kvaliteten så därför ska du inte hänga upp dig på AMH som inte säger något om det, oavsett vad dina läkare säger. Det räcker till syvene och sist med ett ägg, även om fler ökar möjligheterna. Sen kan ni gå vidare till ÄD. Jag kan skicka hit några med lågt AMH eftersom det inte har det viktigaste betydelsen så vet jag inte varför, släpp det istället och satsa på de fina ägg du HAR!!! 

Instämmer helt i det Zin skriver ovan. Vill även passa på att ge dig länken till "vår" AMH tråd www.familjeliv.se/Forum-7-134/m55472636.html.

Där finns bl a en tjej med AMH på 0,1 som nu är spontant gravid och listan över gravida växer hela tiden. Själv har jag ett AMH på 0,3-0,4 och är nu gravid i v 17+5. (tog 5 försök och lite hjälp från Grekland, men det lyckades)

Lycka till!! 

Mordansar: Jag kände mig som du när jag fick reda på att mitt AMH var 0,5 i höstas. Jag blev jättenere och tänkte att det var kört nu. Men jag började läsa i tråden som Poussin länkar till ovan och insåg snart att faktiskt de flesta verkar bli gravida trots allt. Det kan krävas fler försök, eller behandling mot för aktivt immunförsvar etc. Men även de med riktigt lågt AMH verkar kunna lyckas. Det verkar inte vara så att det är proportionellt med AMH och antal ägg du får ut så självklart ska du göra provstimulering. Jag är också 37 år och har varit gravid 4 ggr de senaste två åren. Vill du veta mer kolla min profil.

Vill bara förmedla att du inte ska tappa hoppet pga AMH.

Jag vill bara säga att jag har varit så glad sedan jag läst era inlägg!
Jag hade gett upp hoppet helt, men nu idag har vi satt upp oss i kö till landstingsfinansierad ivf. Jag inser att det inte alls är kört :) ...kanske bara liiite svårare.
Jag kommer att uppdatera statusen, med hur det går.
Tack så mycket alla underbara stöttande människor!!!

KRAM!
 

Mordansar, det var ett tag sedan den här tråden startade. Hur har det gått för dig? Idag fick jag reda på att mitt AMH-värde ligger på 0,2 och jag är helt golvad :(

/Också 37 år bloggar på http://fertilitetsresa.blogg.se  

Nu har det gått över två år sedan vi började försöka. Över ett år sedan vi fick besked om lågt AMH-värde. Absolut ingenting har hänt. Inte ens tillstymmelse till graviditet. Vi bestämde oss för att lägga ner alltihop, inte gå vidare med några ivf-försök eller hormonbehandlingar eftersom oddsen var så väldigt låga. Vi bestämde oss i stället för att glädjas över vårt gemensamma liv, utan barn. Det är faktiskt skönt med friheten också, att kunna mysa och vara tillsammans bara vi två, utan gråtande, skrikande barn. Att kunna resa runt jorden, göra vardagslyxiga saker som restaurangbesök och älskog på soffan ;) Jo, det går bra att ha det så med.

Men... Ibland poppar det ändå upp. En sån ofantlig sorg. Jag får nästan panik och kan gråta och gråta. Det är ok!! Det är en slags sorg över barnet vi aldrig fick. Men vår kärlek klarar det. Vi vet att det blir bra ändå! Livet är orättvist kan man tycka, men jag tror att det jämnar ut sig i slutändan. Håll ut, det kommer kännas bättre! ?

Underbart att ni funnit den rätta lösningen för just er! Var ÄD aldrig något alternativ?

Idis: Nej, ÄD kändes aldrig som ett alternativ. Vi blev rekommenderade det men det var inget för oss. Nu känns det ok ändå, utan barn.