Mattebegåvad ettagluttare

Förstår att du oroar dig. Jag har haft planen att inte lära min dotter någonting innan skolstart baserat på att jag själv blev skoltrött som åttaåring för att jag blev så uttråkad av att få sitta dag efter dag och lära mig sådant som jag redan kunde. Fast att stoppa inlärningen har ju inte gått, jag kan ju inte låta bli att svara när hon frågar... Se till att ha en dialog med läraren. Jag tror att du kan få hjälp av mensa att hitta eget material till sonen och kanske att de också har material som stöd till läraren.

Åh, tack för bra tips! Mensa hade jag inte tänkt på själv. Ska låta honom börja och sedan se vartåt det lutar. I storebrors klass tycker jag att individanpassningen har fungerat bra, men när det kommer till den här typen av nivåskillnader kanske det blir svårare. Bra idé att kolla efter lärarmaterial att ha i rockärmen om det behövs!

Nä, det där med att "hämma inlärning" för att de inte ska få det tråkigt i skolan är svårt. Har de en specialtalang så kommer de ändå hamna så långt före sina jämnåriga kamrater på det ämnet. Som du säger kan man ju inte heller låta bli att svara när de frågar och funderar. 

 

Följer denna tråden för att det intresserar mig Min dotter på snart 5 år har visat sig mycket intresserad av siffror. Hon är ju inte alls på din sons nivå men har ett bra tag kunnat räkna addition och subtraktion med i alla fall tal upp till 20. Hon kan även räkna tex som en kompis sa såhär. Jag gjorde en sak när jag var 13 år, det var 10 år sedan hur gammal är jag nu?
Hoppas verkligen skolan klarar av att individanpassa för din son så han kan behålla sitt intresse och utveckla det, lycka till! 

Hur gick det för honom i förskolan? Kan tänka mig att de inte direkt höll på med ekvationer då?

Lycka till! Skolan är inte gjord för barn som ditt, dessvärre. 
 

De har inte jobbat så mycket med matte i förskoleklassen, verkar det som. De har språkprojekt på skolan nu, han missade mattesatsningen med ett par år... De har grejat lite med plus och minus, men han har ju på egen hand räknat ut att det finns andra räknesätt och frågat om dem. Så har det rullat på, han suger i sig information som en svamp och ger sig inte förrän han har förstått hur det hänger ihop. Vi har i hemmiljö hållit på mycket med experiment och sådant, och han applicerar sin matematiknyfikenhet på dem. Vi har även en bekant som är matteintresserad och som gått igenom en del lite mer avancerade grejer med sonen. Han letar också gärna upp mattespel på nätet och spelar dem.

Något du kan fråga om de kan ta in är "Månresan", där de sitter vid datorn och löser matteproblem (och senare även andra kunskapsfrågor om bl a geografi, natur och omvärld i stort).

Man får då ett antal poäng för varje rätt uppgift, och vid ett visst poängantal har man då nått månen. Spännande även att räkna på hur långt det är dit IRL sas, hur långt man har kvar innan man når målet.

Det var det jag kom på spontant, men kanske är även det för enkelt för honom. Vår son har ju haft det under året, och han har precis gått ut trean. 

Min son har as o siffror o bokstäver är han intresseområde.
Han kan så mycket så vi fick frågan om vi har funderat på att hoppas över förskoleklassen som han  börjar i till hösten.
Vi fick höra att när han börjar skolan kommer han att kunna få extrauppgifter.
Han kan det man ska kunna i 2:an. 

Min spontana tanke är att han är väldigt långt före. Jag är lärare på högstadiet - inte i matte, utan i svenska och samhällsorienterande ämnen - och jag tycker inte att det är svårt att ge barn som är väldigt långt framme uppgifter som är anpassade efter deras nivå. Det som däremot är mer problematiskt och mer svårlöst är att det kan bli rätt "ensamt". När vi lär oss så är det ju viktigt att göra det i ett sammanhang - tillsammans med andra genom att stöta och blöta tankar, resonemang och olika lösningar. Den biten är svår att individualisera av logiska skäl . Jag vet ju hur mina mattekollegor tänker kring undervisning och hur viktigt de anser det vara att just prata matte och att arbeta med problemlösning tillsammans med andra. Det bör inte vara särskilt svårt kan jag tycka för läraren att ger honom uppgifter som är nivåanpassande - inte i form av extrauppgifter, utan han ska självklart jobba på sin nivå - men däremot så kan det nog vara svårare att individanpassa matte"pratet" som inte är helt oväsentligt om man säger så. Fast å andra sidan så verkar han ju ha gott stöd av er föräldrar vad gäller detta.

Jag har en 4-åring som på vissa områden är rätt långt före sina jämnåriga. Han läser lättlästa böcker och räknar en hel del - inte ekvationer och primtal dock - och "problemet" som jag ser det är ju just stimulansen i samtalet. På förskolan har de mattesamlingar där det handlar om större och mindre, tal upp till 10, former i form av kvadrater, trianglar etc. Han tycker att det är jättekul för att han tycker allt med siffror är kul, men särskilt utmanande tankemässigt är det inte för honom. Och samtalet och att att lösa problem tillsammans är ju så viktigt.

Det viktigaste är väl att ni pratar med läraren helt enkelt har ett nära samarbetar. Då tror jag det kan bli rätt bra faktiskt.

Jag tycker de här tre böckerna verkar bra:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127406431
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127406415&r=1
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127406423&r=1

Inte för att det hjälper er son på sikt... men de kanske är stimulerande för honom just nu.