Rycker du i ditt barn?

Rycker vet jag inte precis... men jag säger inte till en massa gånger utan säger till kanske två eller tre ggr och sedan tar jag bort barnet från det den inte får göra och ser att det inte går tillbaka och bara fortsätter utan att han/hon har hört. 

Nej. 

Eftersom barnet gör något harmlöst - annars hade jag ju inte sagt till flertalet gånger innan utan att agera på annat sätt än att vänta ut - så skulle enda anledningen till att rycka tag i barnet vara att han/hon skulle få ont och jag fostrar inte genom fysisk bestraffning. 

Ja, lyfter bort barnen ur situationer de inte kan hantera gör jag massor med gånger. Jag rycker däremot inte tag i dem för att så att säga "make a point" genom smärta (även om den är lindrig).

Måste väl inte vara "harmlöst" bara för att det inte är farligt? Vänder upp och ner på krukor (det gör mina små..) Sliter ner gardiner, kastar ut mat från kylskåpet osv..

Hur då, rycker? I armen, eller...? Man ska inte rycka i små barns armar. Barnets armbåge kan gå ur led. Det händer mycket lätt. Det kallas pig-luxation.
Det är ingen idé att säga till och säga till. Förhindra att barnet gör det det inte får: ta undan saken som den vill ta, hindra den från att klättra upp, eller vad det nu kan gälla. Förhindra och avleda, det är bra.

Nej

varför skulle jag ?

Okej en gång, när han sprang ut mitt i trafiken, fick tag på hans arm och ryckte tillbaks honom .

 

Rycker tag. håller fast, vad du nu vill kalla det. 
Barn i 3-4 årsåldern är inte så lätta att bara avleda. 

Nej, lyfter bort honom istället och säger att han ska sluta. Det gör ont att bli ryckt i armen.

Det har tyvärr hänt att jag vid något tillfälle ryckt dem i armen då de själva varit i fara eller gör ett syskon illa.

Nu tycker jag i och för sig att det är rätt harmlöst om det handlar om riktigt små barn, men däremot så utgick jag från TS. Du beskriver en situation där du säger till flera gånger utan att på annat sätt agera. Så beter man sig som förälder enbart om det är något som är just harmlöst. Är det viktigt för mig att mitt barn inte slänger ut saker ur kylskåpet så säger jag till max en gång, sedan lyfter jag barnet därifrån. Att förvänta sig att sma barn gör som man säger är ju rätt dumt. Små barn gör som man gör, inte som man säger  . Oavsett skulle det aldrig falla mig in att rycka i mitt barn för att han/hon inte gör som jag säger. Vad skickar det för signaler? 

Rycker vete tusan. Men jag kan ta tag i armen för att t.ex. hindra henne från att fortsätta slå leksaken i bordet (eller vad det nu kan vara). Eller lyfta bort henne från det hon håller på med (vilket med en 2,5-åring som ilsket slingrar sig i famnen på en, kan kräva ett ganska stadigt grepp). 

Med säga till menar jag inte riktigt att jag sitter och säger "sluta", utan jag ingriper, säger ifrån, försöker få det att göra något annat. Går nån minut och så är de tillbaka igen. Barn över tre förstår utmärkt.

Men men, jag är mest nyfiken på hur folk hanterar det, vet många som rycker i barnen (det gör inte jag, men jag har full förståelse för att tålamodet tryter). Däremot tycker jag att "barnmisshandelsdebatten" har gått för långt. Det är inte misshandel tycker jag, om man inte gör det för att skada förstås..

Men risken är väl att många inte vågar svara ärligt eftersom man inte kan vara anonym..  

Kanske ska påpeka (med anledning av konversationen ovan), att jag strävar efter att lyfta bort henne eller ta tag i armen för att stoppa henne så fort som möjligt efter att hon inte hörsammat första tillsägelsen. Och naturligtvis plockar undan det hon t.ex. använder som tillhygge.

Dock så har jag en 4 månaders också, så det kan faktiskt bli några tillsägelser, inte bara en, innan jag agerar (med skarpare tonläge), om jag t.ex. sitter och matar lillan och jag bedömer att det är viktigare att tillfredsställa lillans behov än att ingripa precis direkt mot storasyster. Jag vill inte ha märken i soffbordet, eller vatten över hela bordet, men ibland är det faktiskt viktigare att lillan får en stund med mig än att jag jagar storasyster. Men jag tycker samtidigt att det är viktigt att storasyster åtminstone verbalt vet att det hon gör inte är ok, än att jag bara låter det passera för att jag inte kan ingripa. Förr eller senare när jag kommer loss så kommer jag ju att ingripa, nämligen. T.ex. genom att ta tag i hennes arm och plocka bort det hon har i den. 

Och ibland så lyssnar stora tjejen faktiskt till mitt nej, och slutar med det hon håller på med 

Nej, jag skulle aldrig rycka i honom eftersom det känns kränkande, okonstruktivt och eventuellt smärtsamt.
Däremot brukar jag lyfta bort honom från saker han inte får hålla på med.

Nej jag lyfter bort barnet, men jag säger bara till en gång och då säger jag även att de är enda gången, sen lyfter jag bort barnet!
Om det däremot är en "farlig" situation som springa ut på parkering när de kommer bilar har ja fått panik o bara tagit tag i barnet om jag gjort illa nä förmodligen inte men däremot chockat barnet "/ dock i panik :(

Ja, det är klart att en 3-åring begriper vad man säger, men det är ju inte samma sak som att ha förståelse för vad som är rätt och fel och vara kapabel att agera utifrån detta. Det kan man inte förvänta sig av en 3-åring. Att försöka att verbalt få barnet att göra något annat är väl precis samma sak som att säga att de ska sluta. Man sätter gränser konkret genom att agera. Man lyfter barnet ur situationen, hindrar etc. Att rycka i sitt barn för att tålamodet tryter är väl om något en fullkomligt idiotisk anledning att rycka i sitt barn. Det man gör då är enbart att medvetet göra illa sitt barn för att straffa honom/henne för att han/hon inte lyssnar. Om jag inte vill att min 3-åring hoppar i sängen så blir det ju galet om fokus handlar på att han/hon inte lyssnar när jag tjatar. Det är ju sänghoppandet som ska sluta och därför ser jag till att hindra det.