pallar inte barnskrik

Det tar ett tag att vänja sig, inget konstigt!

det blir bättre! jag fick knappt hålla i mitt andra barn på braaa länge utan att det gallskrek, det enda som hjälpte var mammas tutte .... men .. det gick över och nu är hon min lilla gostjej det är inte dig det är "fel" på

Du lär dig att blockera det. Det gör alla.

Bara stå ut!

Se det så här det första halvåret så är barnet ett med mamman =) så är det bara!

Får väl uppdatera litta. Jo det har väl blivit bättre lite och det känns inte sådär jobbigt längre. Jag kom ju underfund med det ni sagt. Börjar det böla så lämnar  jag över henne till mamman. Enkelt.....

Sedan är det ju rätt mycket annat som inte är superkul diret, tex att man känner att man inte kan lämna hemmet för hon ska hela tiden äta, och vi orkar helt enkelt inte stressa runt överallt och bara för att kunna tajma måltiderna. Vilket då ju resulterar i att man bara sitter hemma och glor. Tur att jag bor i hus och har lite grejer att snickra och annars hade jag fått hjärnblödning..

det reder sig nog i slutändan iaf :)

Tack för svaren

Se bara till att inte lämna över henne för mycket! Passa på att hålla, bära och gosa så mycket det bara går på den tiden som hon inte äter eller är ledsen då. Annars är nog risken så att ni hamnar i en ond cirkel och till slut kommer du aldrig duga att trösta. Är hon hungrig är det inte så mycket att göra, men det är ju bra om även du kan trösta i de fallen hon bara vill ha närhet. Hon behöver ju känna sig trygg hos dig och det kan hon ju bara göra om du finns där ofta så att hon känner igen dig.

Kom också ihåg att det blir lättare och lättare. Ni kommer bli mer erfarna som föräldrar och barnet blir större. Jag tyckte att det "stabiliserade" sig med sömn, etc. nånstans runt 3 månaders ålder. 

Sen kommer det komma jobbiga perioder också såklart men kom alltid ihåg att när det är som jobbigast så kommer det inte vara så för alltid! Som flerbarnsförälder tyckte jag det var mycket enklare med andra barnet just för att man lättare kunde se "ljuset i tunneln" i de jobbigaste stunderna..  

Vad gäller "flängande" så kommer det bli lättare med tiden tror jag. Just nu äter hon kanske väldigt tätt och kanske oregelbundet vilket gör det svårt, men när hon blir större och äter lite mer sällan och mer regelbundet kommer ni kunna hitta på saker enklare och att din fru kanske är mer bekväm med att amma i knepiga situationer... ;)

Innan jag blev pappa så hade jag väldiga problem med andra barns skrik...Finns ju inge värre än föräldrar som sitter på en restaurang (kan vara Mc Donalds lr lyxkrog spelar ingen roll i min värld) och ungen gapskriker och dom gör ingenting för att försöka få tyst på sitt barn...

Skulle min dotter dra igång inne på en resturang så i värsta fall reser jag mig bara upp och går därifrån om hon inte går att lugna ner..

Du kan alltid be mamman pumpa lite mjölk ibland som du får ge barnet med flaska. Det har fungerat bra på mina barn som ganska snabbt accepterat min lukt och närhet som trygghet. Nu är det nästan oftare som frugan bollar över vår minsta till mig än tvärtom.

Hörselproppar är fantastiska, jag hade nog i dem hela mitt första barns första levnadsår. Kände precis som du och det gick aldrig att blockera för mig.
Jag verkligen HATAR barnskrik och just därför hamnar jag naturligtvis ofta brevid någon gallskrikande unge på flygplan, varför måste man nödvändigtvis flyga med spädbarn????. Jag har alltid med mig hörselproppar när jag reser för att slippa bli vansinnig.
Mitt första skrek som sagt en hel del men det insåg man nog först när nummer två kom som man var tvungen att peta på ibland för att se att han levde eftersom han var så tyst.