Bonusdottern mår dåligt och jag känner mig maktlös.
Vi har sambons barn vh. dom är 4 och 7år
När jag kom in i deras liv så var de växelvis boende, vi hade 2 veckor sedan mamman i 2 veckor...
Efter mkt bråk och skit blev de vårdnadstvist och tack vara att mamman flyttat med barnen 10 mil bort så blev de att vi har barnen vh pga skolan och dagis som dom går i där borta.
Hur som hellst så mår barnen jätte dåligt av de här, dom vill bo hos oss mer. lördag kväll och hela söndagen är full med ångest och tårar från äldsta dottern, hon pratar mkt om hur de är hemma med mamma och skolan.
Hon berättar massa saker som mamma säger, som hon gör, att hon ljuger, snackar skit om oss osv.
Vi har nu fixat så att hon får träffa en kurator på sin nya skola och de är dottern jätte glad över. Men igår när hon var så ledsen och pratade så berättade hon nått som fick mig att bli så förbannad.
De är nämligen så att när hon har varit hos kuratorn så tvingar mamma henne att berätta vad hon sagt till kuratorn. hon säger saker som "de är viktigt att du berättar för mamma vad du säger" "du måste komma ihåg vad de är du berättar"
Och nu vågar dottern inte prata med kuratorn om de som hon tänker på för då måste hon berätta de för mamma sen.
De här krossar oss varje helg när våra fina barn är hos oss. Den minsta förstår inte att hon ska till mamma igen förens sista natten och då somnar hon knappt, hon gråter och gråter och säger att hon vill vara med oss mycket, många nätter. Den äldsta får inte heller någon ro utan hon somnar inte förens runt 11-12 på natten om ens de.
Vad kan vi göra för att hjälpa barnen?
Vi har försökt förklara för äldsta att hon får säga till mamma att hon inte kommer ihåg vad hon pratat om med kuratorn.
Vi försöker att säga att de bara är 1 1/2 vecka tills nästa gång dom kommer och att vi kommer å ringa under veckorna å prata med dom. Problemet där är att mamman säger att dom inte vill prata med oss och den äldre flickan har en egen telefon men den har mamman gömt så hon inte ska kunna ringa oss.
Den äldre tycker oxå ibland att de är jobbigt att prata med oss under veckorna för då saknar hon oss för mkt.
Aa ja vet inte. Jag går sönder när jag ser hur dom mår och att de känns som att man inte kan göra nått.
