• Anonym (ledsen)

    Pappan vägrar gå med på gemensam vårdnad!

    Jag vet inte vad jag ska göra snart, jag mår så otroligt dåligt av detta! Gråter
    Jag ska försöka fatta mig relativt kort för att ni ska förstå...
    Det hela börjar med en oplanerad graviditet när jag var 19 år, bodde hemma och hade inget jobb.
    Jag o pappan gjorde slut under graviditeten men hade fortfarande god kontakt och allt funkade bra.
    Han hade då en 1a hyresrätt och jobb, visserligen bytte han jobb titt som tätt, men fortfarande: ett jobb.
    Min son bodde hos mig i c 4-5 månader, och därefter skrev jag på att lämna över vårdnaden på pappan eftersom han (bara några få år äldre än mig) gav mig ett ultimatum:
    antingen får HAN ensam vårdnad, eller så ville han aldrig mer träffa sin son (Jag vet....JÄTTE KORKAT!)
    eftersom min boendesituation och inget jobb fanns med i bilden så kände jag ett ansvar o tänkte på min sons bästa då, och skrev på papprena....
    Det var det största misstag jag gjort i mitt liv....

    Idag är min son 4 år och världens underbaraste. Han bor än idag hos sin pappa och han har fortf ensam vårdnad. Men nu har jag ordnat upp mitt liv, skaffat sambo och vi bor i en bostadsrätt, samt att jag har jobb. Med andra ord: jag har ordnat upp mitt liv.
    Nu till kruxet: Pappan har sagt vid tidigare tillfällen att han vägrar gå med på gemensam vårdnad. Han ska ha ensam vårdnad föralltid, säger han. Jag får "jättegärna" träffa sonen och ha honom lite då o då, men han absolut vägrar gå med på gemensam vårdnad.
    han bor söderort och jag norrort. jag pendlar varje gång för att hämta min son.
    Mitt största problem är att pappan bestämmer ALLT och jag får inte va med på något hörn alls. jag får inte ens ha en åsikt. Jag får inte tillgång till sonens allergiläkare, optiker osv. Pappan säger att hans information är samma som läkarnas, o att de är samma sak som dom säger. Men jag vill ju kunna ställa frågor osv??? Kan jag kräva detta? Eller är jag helt körd? =(

    För tillfället jobbar jag så konstiga tider, både dag o natt, så jag har min son varannan vecka. Varannat tillfälle är på helgen och andra är 2 vardagar.
    Detta är helt o hållet som pappan bestämt, o jag har inte alls fått vara med på detta beslut.
    Han i stort sett vägrar ha telefonkontakt, och skickar istället enbart sms till mig om hur/när jag ska ha sonen, vilka tider som gäller, hur det har gått på dagis osv osv.... Han är så j*la envis o vägrar samarbeta o anser sig själv ha 100% rätt och det är jag som har skyldigheter, å inte han.....
    Vid tidigare tillfällen har han nämt att om jag inte håller god ton till honom så kommer det straffa sig i längden....... om ni förstår vad jag menar!! =(
    VAD kan jag göra? han kommer me största sannolikhet VÄGRA dom sk. samarbets samtalen...
    Han är stenhård med att HAN bestämmer och jag ska bara lyda.... =(

    Jag älskar min son över allt annat på jorden och jag gör vadsomhelst för honom.... Det gör ont varje gång jag ska försöka kontakta pappan för jag vet att det alltid är något han hittar fel på mig...
    Jag tänker på min son och vad som är bäst för han i framtiden, och jag är tyvärr livrädd för att gå till rätten!
    varför? jag är rädd att jag får mindre tid med min son och då vet jag inte vad jag gör ='( jag har redan lite tid med honom, men de e frågan om inte pappan kommer försöka hitta nåt fel på mig så rätten beslutar att jag får mindre tid me min son!? Jag är aldrig ute o festar och lever ett löst liv, jag är varken alkoholist, aggressiv eller har drogproblem... Jag är bara en mamma som vill vara mer med sin son, och veta att hon garanterat HAR SIN tid med sin son...

    Är det någon som varit med om något liknande? Någon som har svar? Råd?
    Jag är EVIGT tacksam, för jag mår verkligen pyton =( 

  • Svar på tråden Pappan vägrar gå med på gemensam vårdnad!
  • Anonym
    "Jag älskar min son över allt annat på jorden och jag gör vadsomhelst för honom.... Det gör ont varje gång jag ska försöka kontakta pappan för jag vet att det alltid är något han hittar fel på mig...
    Jag tänker på min son och vad som är bäst för han i framtiden, och jag är tyvärr livrädd för att gå till rätten!
    varför? jag är rädd att jag får mindre tid med min son och då vet jag inte vad jag gör ='( jag har redan lite tid med honom, men de e frågan om inte pappan kommer försöka hitta nåt fel på mig så rätten beslutar att jag får mindre tid me min son!? Jag är aldrig ute o festar och lever ett löst liv, jag är varken alkoholist, aggressiv eller har drogproblem... Jag är bara en mamma som vill vara mer med sin son, och veta att hon garanterat HAR SIN tid med sin son...

    Är det någon som varit med om något liknande? Någon som har svar? Råd?
    Jag är EVIGT tacksam, för jag mår verkligen pyton =( "

    Hejsan. För det första beklagar jag din knepiga situation. Nu till juridiken i det hela.
    En förälder som inte är vårdnadshavare, vilket det framgår att du inte är, har inga verkställningsbara skyldigheter gentemot sitt barn vid sidan av underhållsskyldigheten. Däremot ett antal rättigheter som främst består av en rätt att väcka talan om vårdnad, boende och umgänge samt rätt att få upplysningar från vårdnadshavaren om barnet.

    Du skriver att du är rädd att gå till rätten pga att du tror de ska neka eller minska umgänget med din son. Utgångspunkten vid en prövning i domstol är barnets bästa. Detta är viktigt att första. Värt att hålla i bakhuvudet är vidare att gemensam vårdnad i princip presumeras vara det bästa för barnet enl. svensk rätt. vilket t.ex. framgår av 6:2 a Föräldrabalken.
    Domstolen kan inte döma gemensam vårdnad om båda parterna motsätter sig detta, vilket inte verkar vara fallet från åtminstone din sida. Detta är positivt då rätten däremot har möjlighet att döma gemensam vårdnad mot ena partens vilja.(se 6:5 FB).

    Mål om vårdnad etc är ett sk. indispositivt mål vilket innebär att huvudansvaret för att målet blir tillräckligt utrett ligger på rätten. (6:19 st 1 FB). Inte ovanligt är att rätten uppdrar socialnämnden eller annat organ att genomföra en vårdnadsutredning.

    Nu åter till barnets bästa. Prövning av barnets bästa i sådana här mål bygger på en bedömning av det enskilda barnets fröhållanden och baseras på en prognos för framtida förhållanden. Aspekter som anses relevanta är:

    - Risken för att barnet far illa
    - Föräldrars lämplighet
    - Barnets vilja (vilket tillmätes mer styrka med högre levnadsålder & mognad)
    - Barnets umgänge och kontakt med den förälder som barnet in varaktigt bor med
    - Barnets behov av stabilitet

    Ekonomiska förhållanden och materiell standard tillmäts alltså mindre betydelse än ovanstående.

    Domstolen fäster även avseende vid föräldrarnas förmåga att samarbeta  i frågor rörande barnet - ensam vårdnad KAN alltså anses bättre än gemensam vårdnad om föräldrarna har grova samarbetsproblem. På dig verkar det dock som att samarbetsproblemen endast härrör från faderns håll.

    Kort och gott, en helhetsbedömning får göras i varje enskilt fall, men på din beskrivning verkar det inte som att du på något sätt skulle anses olämplig för ditt barn - något som premieras.

    Med det sagt säger jag inte att du automatiskt skulle vinna en tvist i tingsrätt, men ungefär som ovanstående ser rättsläget ut. Värt att tänka på att dessutom att tvister är en dyr historia.

    Hur som helst hoppas jag du fått ett lite klarare syn på rättsläget

    Källa: jurstud.

    Lycka till!
  • LillaNovaK

    Vet egentligen inte vad jag skriva men börja med att kontakta famijerätten, de borde kunna guida dig kring hur du bär gå vidare. Kanske de kan erbjuda samtal eller stöttning.

Svar på tråden Pappan vägrar gå med på gemensam vårdnad!