Svartsjuka, e de normalt???

Jag kan känna igen mig i det du skriver! nu är det bara min man som har ett barn sen tidigare (9 år) och nu har vi 2 gemensamma 2½ och 1 år.
min man brukar också göra saker med sin äldsta son men han gör inte något själv med våra gemensamme. jag påpeka det och då höll han med så nu är det lite bättre,han kan till exempel ta med 2 åringen när dom ska cykla.
att man inte får all info förekommer här också men mitt tips är att berätta för din sambo hur du vill ha det! tycker det är lite konstigt i med att du berättar om dina barn då borde ju han inse att du också vill att han berättar sina planer för dig.
att man känner sig utan för tror jag är vanligt! många man pratar med och läser om här känner oftast så! tror bara att man får försöka tänka som du att man är 1 familj och inte 2. det hade jag som krav när jag träffa min man att vi ska vara en familj och jag räknas också och har rätt till att bestämma i mitt hem osv.
hoppas det löser sig för er men tror det bästa är och prata prata prata så att båda blir nöjda.

Nu lever inte jag i den situationen, men som utomstående utan känslomässiga kopplingar så tänker jag så här:

Din sambo åker och har egentid med sin äldsta son - JÄTTEBRA! Jag har föräldra som skilde sig när jag var 11 år och det var oerhört viktigt för mig (jag bodde med mamma) att få ha pappa bara för mig själv. Han träffade en ny kvinna - utan barn - och jag var fruktansvärt avundsjuk. Hon var jättegullig på alla sätt, men jag var svartsjuk . Hur upplever hans son det hela med den nya situationen? Att din sambo exkluderar dig när det gäller hans son kanske handlar om hans dåliga samvete också? De måste så klart få prata om sådant som de varit med om även om du inte vet något om det, men då kanske de - om de pratar om detta vid middagen - kan inkludera övriga genom att förklara/ge lite bakgrundsinformation. Brukar du be om det/vilja veta mer?

När det gäller sådant som när barnen ska bo var etc. måste man själbklart vara två om annars blir det ju tokigt.

Låter som ni behöver sätta er ner och prata om vad det är som verkligen gnager. Som du säger så känner du dig svartsjuk. Vad beror det på? Handlar det om dig eller dem? Förstår du vad jag menar. Kanske en kombination . Var ärlig och berätta hur du känner och vad du önskar.          

Nu har ja berättat hur ja känner om att ja oxå vill va "en i familjen" o att ja vill oxå veta saker osv, men precis som ja trodde blev han jätte sur. Han tycker att vadå de e väk bara att fråga då i så fall.. Nu e vi inne i dag två då de bara e jätte stelt o han e fortfarande sur.. Ja vet inte va ja ska göra! De kanske inte går att få honom att förstå att ja vill ha EN familj i stället för två..
Visst e de bra att han hittar på saker sj me sin son men han "glömmer" liksom alla andra.... O de här går inte att diskutera ens för då kommer de sluta me att han slänger ut oss, de har hänt en gång förut:(  

Oj :/ Jag tycker det låter jätte bra att han har egentid med sitt barn. Varför passar inte du på att ha egentid med dina barn då istället? Och ja det var ju dumt gjort av han att inte säga till dig att hans barn också skulle bli hos er en vecka till, verkligen! Och jag hoppas det är det du reagerar över också och inte själva grejen att hans barn blir hos er?!   Det känns lite som svartsjuka över detta ja och det är ju absurt att du som vuxen ska vara svartsjuk på ett litet barn. Förstör nu inte deras relation bara!

Tycker det är bra att han gör saker med sitt barn, du borde ta dina till MC också och hitta på lite bara ni. Inte vänta in att dom ska komma hem.

MEN om man planerar att ha sitt/sina barn en vecka och inte tänker vara hemma själv?!

Hade min sambo haft sitt barn en vecka och jobbat borta och nämner det för mig på söndagen hade han snabbt som attan fått hitta en annan lösning :)
Däremot, hade han haft framförhållning, förhört sig om hur jag jobbade, planer etc så löser sig det mesta. Och vi har löst det vissa gånger hans veckor utan problem, men han skulle aldrig drömma om att ta sina barn en "barnfri" vecka och inte vara hemma själv.

Ställer jag mig frågande till att din sambo tar en EXTRA vecka när han själv inte ska vara hemma!
Det hade jag också varit rosenrasande över, och det hade helt enkelt inte hänt att han skulle ta mig förgivet på det viset!

Jag hade inte fungerat i en relation där man riskerades att bli utslängd för att man pratade om det gemensamma familjelivet. 

I övrigt så kan du ju ta chansen att göra något särskilt med  dina barn när han är ute med sonen. 

Det verkar som att ni har olika ideer om hur ni ska leva i eran vardag med barnen,
jag tycker att ni ska sätta er ned och reda ut begreppen. Det låter som att han enbart kommer att se till sitt eget barn och du vill att ni ska vara tillsammans allihop!
Jag tror att det är svårt att tvinga någon att ta till sig sina barn så jag skulle gissa på att du får fixa med dina egan själv- ta dem till lekland och macdonalds själv! Uteslut honom som han gör med dej!
Men ta upp det för diskussion först!

Tack för svaren<3<3

Jag har precis samma problem och som många skriver, visst jättebra att de får egentid men hela familjen behöver ju också kunna göra saker tillsammans och inte bara som två familjer...

Man blir helt orkeslös... Känner precis som du skriver.. man vet inte vad man ska göra längre..