• Anonym (råd önskas!)

    Ge mig stöd att förstå pappan. Och våga låta honom umgås med vårt barn.

    Jag har varit på famijerätten för ett inledande samarbetssamtal i syfte att pappan och jag skall försöka samarbeta kring vårt barn. Vi har aldrig varit ett par och barnet var oplanerat. Mao känner jag inte pappan särskilt väl. 
    Det som gör mig rädd för honom är att han pressade mig att göra abort, hotade med att mörda mig om jag inte gick med på abort. Jag ignorerade hans desperata försök att få mig abortera och födde ett underbart barn som nu är i förskoleåldern.
    Under årens lopp har jag undvikt att träffa pappan, men försök kommunicera via brav, mail och sms. Pappan har inte velat ha kontakt med vårt barn, förrän nu. Det var MITT initiativ att han skulle träffa vårt barn, inte hans.
    OBSERVERA: pappan har inte försökt kontakta oss heller!! Så jag har inte förhindrat umgänge, bara legat lågt.

    Nu är jag rädd. Det där hotet spökar i min hjärna, även om det säkerligen bara sades i desperation och maktlöshet. Han har aldrig hotat efter det och enligt hans pappa och en nära vän till honom är han absolut ingen våldsam person som vill ngn illa.

    Ändå har dessa hot skadat mitt förtroende för honom allvarligt. Det är verkligen synd för jag vill att vårt barn skall få träffa sin pappa och lära känna honom och få ett umgänge.

    Han är med all sannolikhet ingen att vara rädd för men han lider dessutom av psykiatrisk sjukdom och är affektlabil och svänger i humör. Han har innan haft svårt med arbete och är fort långtidssjukskriven.

    Jag behöver stöd nu att våga möta denne man. Jag är livrädd. :(

    Undrar också hur en man som blivit pappa ofrillivillgt tänker, känner. Är de rädda för den nya okända föräldrarollen som de nu måste ta ställning till?

    Hur har det gått för er i liknade situationer? 

  • Svar på tråden Ge mig stöd att förstå pappan. Och våga låta honom umgås med vårt barn.
  • Anonym

    Bäst är ju att du själv fixar samtalskontakt via kyrkan eller kurator psykolig eller nåt så du själv får ur dig dessa ord som du tydligen valt att bära vidare påsen måste du ju självklart lära pappan att känna ungen så mycket kommer ligga på dig till de etablerat en kontakt och ungen kan vara själv. Men det som varit har varit och det måste du själv jobba med samtidigt som du jobbar med era samtalskontakter tillsammans. Lycka till

  • h8him

    Om jag inte uppfattar dig fel så var det flera år sedan han hotade dig (när du behöll barnet mot hans vilja). Givetvis är det inte lätt att lita på en människa som verkligen uttalat hot men, samtidigt så låter det som om hans mående kan ha spelat in. Jag tycker du ska försöka förklara för honom vad du känner, hur litet förtroende du har för honom efter det. Kanske kan han ta det till sig och jobba för att bevisa att han (om han nu gjorde det) sa det i affekt och inte för att han menade det.

  • Anonym

    Med tanke på hur han betett sig tidigare och han psykiatriska sjukdom skulle jag vara försiktig med honom. Är han verkligen kapabel att vara en vettig och pålitlig förälder? Kan han kontrollera sina känslor tillsammans med barnet eller finns det risk att hans tålamod kommer att tryta? Såklart behöver barnet lära känna sin far men jag skulle nog inte lita på honom helt. Ta det försiktigt och polisanmäl direkt om det kommer några nya hot och var observant på hur han påverkar barnet.

  • Anonym (råd önskas!)
    Anonym skrev 2012-05-17 10:29:09 följande:
    Med tanke på hur han betett sig tidigare och han psykiatriska sjukdom skulle jag vara försiktig med honom. Är han verkligen kapabel att vara en vettig och pålitlig förälder? Kan han kontrollera sina känslor tillsammans med barnet eller finns det risk att hans tålamod kommer att tryta? Såklart behöver barnet lära känna sin far men jag skulle nog inte lita på honom helt. Ta det försiktigt och polisanmäl direkt om det kommer några nya hot och var observant på hur han påverkar barnet.
    Det är just dessa funderingar jag har..

    Nu har han ballat ut helt igen. Helt oprovocerat kallar han mig saker som jag aldrig har kallat en annan medmänniskan någonsin. Han känner sig nog i ett utsatt läge, har svårt att kontrollera sitt affekt och vräker ur sig. Som tur är via sms, så jag kan spara det han skriver. Jag svarar sakligt tillbaka.

    Som det känns nu är han fullständigt obenägen att berätta om sina problem och vara tillmötesgående i ett samarbete.

    Är det då vettigt att fortsätta med samarbetssamtal eller skall jag be honom väna sig till tingsrätten så jag får den där utredningen av honom som jag egentligen vill ha med tanke på hans beteende och han svårigheter att förstå, hans sjukdomar mm?

    Jag vet att svensk lagstiftning trycker hårt på barnets rätt till båda föräldrarna men här har inte pappan visat intresse alls på många år och när han väl får chansen så gör han allt för att bete sig illa istället för att vara smart och vara tillmötesgående och vinna mitt förtroende.

    Jag tänker att om han verkligen var intresserad av vårt barn så skulle han vara smart och vara saklig mot mig, inte leva ut sina märkliga affekter mot mig, inte skriva saker som kan vändas emot honom i en ev rättegång.

    Men han verkar drivas av sina känslor i stunden mer än intellektet och förnuftet.

    Jag känner att det inte går att varken lita på honom eller samarbeta.

    Fråga nu: skall jag bara avbryta samarbetssamtalen och ist säga att han får gå till tingsrätten? Då får man ju svart på vitt. Om jag dessutom utreds så har jag inget att dölja, det finns inget att hitta och inget som kan vändas mot mig. Däremot skulle allt om pappan komma fram som bekräftar det jag redan vet plus säkert mer...

    Jag vill det bästa för vårt barn men är seriöst tveksam till att denne man är en bra person i barnets liv....
  • Anonym (råd önskas!)
    h8him skrev 2012-05-17 10:19:05 följande:
    Om jag inte uppfattar dig fel så var det flera år sedan han hotade dig (när du behöll barnet mot hans vilja). Givetvis är det inte lätt att lita på en människa som verkligen uttalat hot men, samtidigt så låter det som om hans mående kan ha spelat in. Jag tycker du ska försöka förklara för honom vad du känner, hur litet förtroende du har för honom efter det. Kanske kan han ta det till sig och jobba för att bevisa att han (om han nu gjorde det) sa det i affekt och inte för att han menade det.
    Jag har berätta många ggr för honom hur jag upplevt hans hot då det begav sig, hur jag upplever honom nu. Svaret blir att han anser att jag ljuger och att det är en allvarlig anklagelse emot honom som han minsann inte tar lätt på. Vidare så har han ingen som helst självinsikt i hur han beter sig utan känner sig bara förorättad om man påpekar knäppa saker han säger eller gör.

    Detta gör att jag verkligen ser allvarligt på hans tiistånd. Denna brist på insikt oror mig. 

    En psykiskt sjuk människa utan insikt ...inte så lovande. Inte så lätt att bemöta ... och ffa så litar jag inte på en sådan människa.

    Detta är svårt..väldigt svårt då han inte vill prata om sin sjukdom. Han har dock delgett mig en hel del tidigare. Men nu har han låst sig helt. 

    Det finns ju journalanteckningar sedan många år på honom...vid en ev utredning kan man ju be att utredarna tar rätt på dessa...och ser att min bekrivning av honom stämmer.

     
Svar på tråden Ge mig stöd att förstå pappan. Och våga låta honom umgås med vårt barn.