Läkarrollen

Har en del funderingar som jag tänker dela med mig av här, hoppas på mängder av reflektioner och liknande. Jag är inte själv varesig läkare eller läkarstudent, utan det jag främst undrar över är "läkarrollen". Är läkaryrket som vilket annat yrke som helst, i den bemärkelsen att en läkare är fri att göra vad han/hon känner för då  denne inte är i tjänst, eller är yrket i sig ett åtagande som inte är förenligt med vissa typer av aktiviteter eller beteenden? Hur långt ska man gå för att se till vem som söker sig till denna typ av uppdrag?
Detta är en frågeställning som har aktualiserats för mig på grund av ett mer handfast och rent konkret exempel, vilket kanske inte kommer som någon chock. Är sedan något år själv förälder och fick detta scenario kastat i mitt ansikte då jag senast besökte en vårdcentral för mitt barns räkning. Vi möttes där av en relativt nybliven läkare, till lika en bekant till mig från ungdomen. Jag vet med säkerhet att denna kvinna har umgänge med grovt kriminella personer (narkotikalangare, våldsbrottslingar osv.) då jag känner henne sedan tidigare och vet att hennes pojkvän är, en person som ställt till med mycket elände för andra människor. Jag vet att jag inte ville att varesig jag själv eller någon närstående ska ha med denna person att göra, så jag bad att få byta läkare, detta utan att ange specifik orska till varför. Hon förstod säkert vad det handlade om och insåg att det låg i hennes intresse att hålla tyst så det hela blev en "icke-fråga".
Den stora frågan jag ställer är; vill vi ens ha denna typ av människor i läkarkåren eller borde det finnas större befogenheter för arbetsgivaren att göra sig av med indiviver som inte lever upp till de förväntningar som ändå borde ställas på personer somvalt att vara "livräddare" och "botgörare" i vårt samhälle? (Enligt mig är det INTE förenligt med att privat umgänge med människor som verkar för det diametralt motsatta)