Ska ni verkligen lämna in brevet!?!?
Vi fick denna uppgift av vår utredare men hon ville INTE ha in vårat brev som hon ansåg skulle bli för personligt eller kanske inte tillräckligt mycket ur våra hjärtan om vi visste att hon och kanske hela nämnden skulle läsa. Syftet var enligt henne att vi bättre skulle kunna sätta oss in i den biologiske förälderns situation och vara bättre rustade den dag vi fick frågor från vårt blivande barn kring dess ursprung, att vi skulle kunna sätta oss in i den biologiska mammans perspektiv.
Vi skrev aldrig ner något men våra tankar snurrade lite kring vad man skulle kunna skriva och hur man skulle bete sig om vi lekte med tanken att vi skulle träffa henne eller honom för barnet har ju även en biologisk pappa! Pappan nämnde inte utredaren över huvudtaget....
Jag tycker att du ska vara ärlig och säga att ni inte vet vad ni ska skriva för ni vet ju inte alls anledningen till att barnet ni får kommer att adopteras bort. Jag hade i alla fall skrivit olika saker till en mamma som inte hade ekonomisk möjlighet att ta hand om sitt barn, en mamma som inte kunde behålla barnet pga att det är utom äktenskapet, en mamma som inte kunde behålla barnet för att det gav någon form av "dåligt omen" eller om barnet var omhändertaget för att det blev misshandlat...
Jag ska ärligt säga att jag har MYCKET lättare att känna känslor för den biologiske mamman idag när jag har min underbara son hos mig och jag ser vilket fantastiskt barn hon går miste om att uppleva. Tacksamheten är enorm ! Under utredningen kunde jag inte alls sätta mig in i hur jag skulle känna nu. Föreslå att ni får göra detta i samband med en återrapport när ni varit hemma ett tag men var noga med att ni då vill att det ska stanna hos utredaren, inte skickas till landet som en del av återrapporten!