Krossade drömmar

Det är en stor sorg att leva år efter år som ofrivilligt barnlösa och få missfall vid varje påbörjad graviditet. Så ser kampen ut för oss och för kanske många andra. Jag fick ett tidigt missfall så sent som för två dagar sen. Jag gråter floder för att den så enormt efterlängtade graviditeten efter åratals kämpande med tester, mediciner, ivf och icsi avbrutits. För att det som skulle bli vårt barn inte får växa, födas och leva. Alla förhoppningar och drömmar, all längtan som byggts upp bara tar slut. Då känns det så hopplöst. Hur länge ska man orka. Och ska man någonsin lyckas... Finns det möjligtvis någon vänlig själ här på forumet som går igenom något liknande?