Arg, ledsen, besviken?!
Jag vet inte vad jag är men jag skulle vilja ha råd hur ni skulle handlat i situationen jag just hamnade i!
Jag och min sambo har varit tillsammans i 5 år och han har en son (10 år) sedan tidigare som är hos oss då och då, på lov och någon helg då vi bor med 40 mils avstånd och han bor hos sin mamma!
Jag har set att Han slarvar en hel det med tandborstningen och min sambo är rätt glömsk och har inte sagt det till hans mamma så jag tog tillfället i akt och gjorde det idag.
Jag skrev att han slarvar en hel del med tandborstningen och att man behöver ha koll på honom att han sköter sina tänder, för han sa till mig att hos mamma brukar han inte alltid borsta med tandkräm för att han inte orkar sätt på den på tandborsten. Det jag skrev till henne var att hos oss får han borsta igen om det inte är rent första gången så det är bra om ni har lite koll. ;)
till svars får jag, jag tar gärna sånt här med mitt ex i fortsättningen!
Jag svarade med:
Vad spelar det för roll vem som säger vad, huvudsaken är väl att det kommer fram, Eller??
Därefter är det tyst...
Om jag hade varit i hennes situation hade jag blivit mer än glad att hon hade sagt till mig om det här, för att visa att hon bryr sig om min son!
Jag kan känna att hon borde vara glad att jag tar hand om hennes son så pass mycket som jag gör när han är hos oss, ser till at han mår bra hittar på saker med honom och gör saker och dessutom betalar saker för honom för MINA PENGAR, vilket jag gör för att jag verkligen tycker om honom. Därmed anser jag att jag är lika delaktig i det som händer kring sonen när han är hos oss som hans pappa är oavsett vem som är "riktig" förälder till barnet.
Ska då min sambo säga till henne att hennes nuvarande inte får göra vissa saker med sonen för att det är hennes uppgift att göra det!
Man ska väl hjälpas åt för att det ska bli så bra som möjligt?!
