Vad säger familjerätten om detta tro? Helt hopplös psykiskt sjuk pappa

Ingen aning. Pissig sits. Hur menar du "stämma mig på umgänge"?

Vad har han för sjukdom?

Oj oj oj ts vet du nu hhar bara vi din sida av saken och du är ju färgad av den skulle hans sida höras så kanske inget stämmer vad tr gör om han stämmer dig är att se till här och nu inte vad som varit innan utan dagsläget! Tr beslutar vad. Somm är bra för ungen inte du för att han är sånn mot dig innebär det inte att han är en dålig förälder! Han kan vara en supperpappa om han får chansen hade jag varit du hade jag hoppat ner från de höga hästarna du sitter på och börja göra det rätta för ungen.

På vilket sett beter han sig märkligt som gör att han inte kan ha barnet i dagsläget? Har du enskild vårdnad? Måste du ringa då? Kan inte kommunikationen ske via mail eller sms om han så önskar?

Hotet är ju allvarligt men varför ska han inte få ha er kontakt via sms eller mail om han så önskar? Alla gillar inte att tala i tfn och om er relation till varandra är infekterad förstår jag mycket väl att han inte vill prata.

Sen har vi ju bara DINA ord på att han HAR hotat, det kan ju vara så att DU anser att det han sa var hot, men att han anser att det var ett uttryck för att han har ledsnat på dig och ditt beteende.

Om han inte är engagerad eller bryr sig så tilldöms han antagligen inte vårdnaden om inte DU är totalt instabil eller på annat vis inte är bra för barnet.
Umgänge ja, men det säger du ju själv att du vill att barnet ska få ha med sin pappa. Om barnet mår bra av det och det får man ju se då, om det blir så. Stämma dig finns ju ingen anledning att göra om du är villig att upprätta ett umgängesschema.

Vad är det som ligger till grund för bedömningen "en såpass psykiskt instabil person med såpass sjukt beteende"? Är det enbart ett uttalande som enligt dig var ett hot, samt att han inte vill prata i telefon?

I sånt fall har du inte mycket att sätta emot i rätten. Att han inte vill prata i telefon utan ha allt nedskrivet är ju faktiskt även i ditt intresse så att du kan bevisa hur "instabil" han är och "hur sjukt beteende" han uppvisar. Ni behöver inte kunna prata på telefon för att han ska få att träffa sitt barn.

Din egen bakgrund är rätt irrelevant i det här läget eftersom det knappast kommer att handla om en vårdnadstvist, men om ovanstående anledningar är anledningen till att du inte låter honom träffa barnet kan du nog kallt räkna med att få dig en rätt rejäl åthutning från soc i den utredning som de kommer att göra på er i en umgängestvist. 

För att aktivt jobba för barnets rättigheter här bör du lämna förslag på hur umgänget ska se ut om han vill träffa barnet, föreslå samtal hos familjerätten och förhöra dig om hur hans förslag på umgänge ser ut. Detta är saker som ligger till grund för hur en umgängestvist kommer att sluta - inte nåt av det du anger som skäl till ett "märkligt" beteende.

Hotet var ett mordhot. Det uttalades 3 ggr då jag meddelade att jag inte ville göra en abort.
Det var mycket tydligt och inget jag missuppfattade. 

Psykisk sjukdom i hans fall är en komplicerad bild, med flera olika diagnoser som sammantaget är såpass handikappande att han inte klarar av att arbeta. Det skall mycket till innan man är långtidsjuksriven i många år pga psykisk sjukdom. De flesta med lättare åkommor återgår såsmåningom till arbete i någon form. I detta fallet är det inte aktuellt tyvärr.  

Pappan har aldrig frågat om vårt barn. Han har heller aldrig uttalat en önskan om att vilja träffa det förrän jag frågade nyligen. 

Jag har erbjudit kontakt många ggr men han har avböjt.

Nu om kontakt blir aktuellt så vill jag träffa honom först för att se så att han är såpass stabil att han inte utgör en fara för vårt barn. Detta med bakgrund mot de mordhot han uttalat innan.

Det finns ingen infekterad relation oss emellan. Vi var aldrig ett par. Vi hade bara setts ett par ggr. Så det finns inget för honom att störa sig på som skulle förhindra honom att prata i telefonen.

Jag tycker att det är en svår avvägning vad som är lämpligt i detta fall...

Hade han bara varit normal i sitt beteende, dvs kunnat prata normalt i telefonen eller velat ses själv med mig först och snackat lite så hade jag varit trygg med att låta honom träffa vårt barn, men en person som är labil, får olika slags utbrott för ingenting skrämmer mig...särskilt då han har mordhotat mig tidigare.

 

Enligt lagen så är det viktigare att ett barn inte riskerar att fara illa i samband med umgänge än att barnet har kontinuerlig kontakt med sina två föräldrar ....

Jag tror känslan oftast är rätt. Här på fl känns det som om många automatiskt tror att tjejen ärver efter att förstöra för pappan mer än att mamman faktiskt har genuin omtanke om barnen.