Vad betyder ert barns fadder för er?

Vi tog också en kompis, som jag ser det ligger lika mycket av ansvaret på oss. Vi ger en trevlig födelsedagspresent till henne, ger henne kort på sonen, skickar mms med mysiga kort , hälsar på, bjuder med på lekland etc.

Det gäller att båda vårdar relationen, vi kan inte bara sitta med armarna i kors och vänta på att bli uppvaktad.

Dopdagar har vi aldrig firat i min bekantsskapskrets (i vår sons fall var det dock en namnceremoni), utan det är födelsedagar och julafton som gäller.

Vi valde inte faddrar för att barnen skulle bli uppvaktade på dopdagen (jag minns inte själv när ungarna döptes så jag kräver absolut inte att någon annan ska göra det..), eller få mer julkappar / födelsedagspresenter.
Vi valde faddrar för att barnen skulle ha extra vuxna i sina liv och för att "man ska".
Barnens ena fadder har vi inte hört av på fem år tror jag men inte är jag arg på henne för det, vi är ju lika dåliga vi på att höra av oss så varför skulle hon behöva vara bättre då?

Människor kommer och går i livet, oavsett vad dom har eller har haft för betydelse och uppgift.  

Våra faddrar betyder allt för oss. Vi valde min bror och 2 väldigt goda och nära vänner, alla 3 ställer upp på allt och finns där för vår son.

Dock kräver vi inte att dom måste uppvakta honom, speciellt inte på dopdagen då det inte är något vi firar.

Vi döpte våra döttrar samtidigt och de fick därför samma faddrar, min bästa kompis är gudmor och makens då närmaste vän är gudfar. Min kompis är helt fantastisk och har en nära relation till barnen. Hon hjälper alltid till på deras kalas, skickar alltid kort när hon är iväg, kommer alltid ihåg namnsdagar och födelsedagar mm. Hon är speciell för dem. Mannen som är gudfar tror jag inte ens vet när de är födda, eller knappt vad de heter(?). Han hör aldrig av sig eller visar dem någon uppmärksamhet när vi ses. så kan det också vara. 
Jag tänker mer på faddrarna som förebilder i det vuxna livet och "viktiga andra" som ska finnas där som förstärkt nätverk. Att min kompis är så engagerad ser jag mer som en härlig bonus! 

Vi valde en släkting samt en nära vän, den nära vännen betyder massor för oss å våran son, hon har funnits där för våran son sedan dag ett och vi umgås regelbundet, firar högtider ihop å min son älskar henne! När barn nummer två föds i juni är det en självklarhet att vår son ska vara med henne. Släktingen som är en nära släkting har inte brytt sig överhuvudtaget, sonen träffar honom 1-2 gånger per år å han ringer aldrig eller skickar kort å liknande vid högtider så att vi valde honom kan jag ångra, visst har vi regelbunden kontakta med han å hans familj å vi har jätte trevligt ihop men fadder rollen tar han inte på något större allvar å jag tycker de skulle räcka med nått samtal då å då, att man uppvaktar vid högtider å liknande