Lillasyster82 skrev 2012-03-28 08:49:38 följande:
Jag känner igen mig i det du skriver. Hade inte bekräftat PCO's men har alltid haft oregelbunden mens dessutom fick jag min mens ganska sent om man ser till mina syskon. Tidigare så har jag tagit p-piller eller liknande för jag varit i förhållande och då inte velat ha barn. Under tiden men p-piller så kom mensen precis som beräknat så jag funderade inte så mycket mer kring det att jag tidigare hade oregelbunden mens. Sen mellan det senaste förhållandet och min nuvarande man så slutade jag med p-piller för att försöka få ordning på min mens. Gick till kvinnokliniken men fick inte mycket till hjälp där eftersom jag inte vid det tillfället försökte få barn.
Sen nu drygt två år tillbaka har vi försökt få barn utan något som helst reslutat vilket egentligen inte är konstigt. Jag har de senaste åren bara haft mens en gång om året och då vet jag inte heller om jag haft ÄL men tror det för jag känner att kroppen förändras något en stund innan jag får mens och då brukar jag inte förstå vad det är. Hoppas att det är ett plus på gång men sen förstår jag när mensen väl kommer och vilken besvikelse det är varje gång. Jag lär mig inte heller eftersom jag inte förstår min kropps signaler, för jag har dem försällan.
Har också hållt på att hamna där då sex bara har varit till för att skaffa barn och att jag tappat lusten eftersom det inte blir något. Det vi har gjort för att förska förhindra det är att sluta försöka få barn under en tid och bara ägna oss åt varandra när vi känner för det och får på det sättet tillbaka lusten. Så då är det kondomen på... Har inte börjat använda p-piller igen för jag tror att det kan vara en bov i dramat till hormonrubbningar, vill att min kropp ska komma igång av sig själv genom att jag äter bra mat och tränar.
Precis som du har jag också några kilo att gå ner innan jag får någon hjälp från sjukvården. Vet inte hur mycket det är just nu men skulle tro att det minst är 5kg och då skulle jag gärna gå ner ännu mer för att faktiskt klara av en graviditet också. Satsar på LCHF nu och hoppas att det ska vara vägen till en god hälsa men tyvärr faller jag lätt dit igen och äter del kolhydrater under perioder fast jag kommer tillbaka igen!
Än har jag inte gett upp men känslorna går väldigt mycket upp och ner för mig. Stora besvikelser när jag tror att det är något men så fel jag haft, ibland skiter jag i allt och som jag har det just nu så försöker jag njuta av livet och våren som är i antågande här och nu. Något annat som jag tycker är jobbigt är avundsjukan jag känner som kommer när någon annan blir gravid och får barn bara sådär samtidigt vill jag egentligen inte att någon ska behöva gå igenom det jag och fler med mig går igenom. Tanken finns ändå där att det borde varit jag istället... Känner ni igen er?! Men jag känner med er och är jätteglad för er som faktiskt lyckats - det ger mig hopp om att jag också kan få det jag önskar så mycket. Ett barn!
Lycka till och kämpa vidare! Vi är inte ensamma!
Kramar
Förstår precis var du menar med att man blir avundsjuk när någon blir gravid. Dessutom så ser jag gravidmagar var jag än vänder mig på stan, blir tokig på det.
Jag tycker det är intressant det du skriver om att du tror att p-piller är orsaken till hormonrubbningar. Jag har läst på flera ställen att tjejer skriver att det tar si eller så lång tid för kroppen att bli normal efter att man tagit p-piller, men frågar man läkarna på kvinnokliniken så säger de att det inte stämmer. Vad är sanningen?
Jag har med hjälp av just LCHF gått ner 9kg. Har dock kört en "LCHF-Light" variant där jag inte äter så himla mkt fett utan äter som vanligt fast inga/mycket lite kolhydrater från bröd, pasta, potatis, ris osv. Utesluter inte heller grönsaker och frukt då det känns konstigt att utesluta något så naturligt och nyttigt. Jag försöker helt låta bli dessa kolhydrater men det är svårt. En uppmuntran till dig är att jag upplevt att suget efter kolhydraterna försvinner efter ca 2 veckor, så det blir lättare. Efter dessa veckor vill jag inte ha bröd och liknande trots att jag ÄLSKAR det egentligen.
