Trotsig 5 åring. Vad ska vi göra?

För det första tycker jag du ska fundera på vad du menar med respektlös och framförallt  vad det motsatta innebär för dig.
Samma sak med "Lyssna". Vad är det du menar egentligen?
Jag tror att han inte är döv, att han hör vad du säger. Menar du kanske som så många andra att han ska göra som du säger? Säg det då till honom.

Poängen med detta är tydlighet. Att om han inte har samma definition som du kommer det att leda till missförstånd och ev "respektlöshet". (som fö är Sveriges mest missbrukade ord)

Personligen anser jag straff och skamstolar a´la Nanny är ett gigantiskt misslyckande i föräldraskapet.
Blir du en bättre arbetstagare när din chef straffar dig?
Positiv förstärkning är det enda som man kommer med någonstans långsiktigt. Det tar längre tid, det krävs mer av dig som förälder men det fungerar på alla varelser med lite hjärnkapacitet (tom på katter)

Jag tycker inte att vi använder en skamstol när han sitter på bänken. Inte i på det sättet som "nannys" använder det. Dessutom ser vi varandra hela tiden och pratar med varandra.Förstår att det låter så men för att han ska lugna ner sig så har det fungerat men inte beteendet. Det vet vi om men för hans skull har det också varit bra att han får lugna ner sig...

Jag skrev för att jag ville få tips. Vi har en bra relation med vår son och han är omtänksam och kärleksfull. Det vara bara just det att han inte lyssnar när t ex vi eller fröknarna säger till honom att sänka rösten, inte hoppa på soffan, osv.....Att han flinar åt en tycker jag är lite respektlöst för jag tycker att man ska visa respekt mot äldre. Men det är min åsikt. Jag ville ha tips för att vi uppenbarligen gör fel men tycker ändå inte att vi behandlar honom illa.

Tack för tipset.....

Nu har inte jag en 5-åring ännu, men en 4-åring och en snart 3-åring. Mitt tips när han "bråkar" och inte "lyssnar" är att ta en gemensam "time-out". Bryt situationen. Stanna honom, sätt er någonstans om det behövs, sök ögonkontakt och tala lugnt om vad du vill att han ska göra och varför.

Om våra hoppar i soffan eller sängen och struntar i vad vi säger - lyssnar gör de ju, de har bara inte samma uppfattning  - så är det rätt fånigt att stå bredvid och tjata. Jag går fram, stannar, lyfter ner, lugnar ner, söker ögonkontakt och talar om att jag inte vill att han hoppar i soffan. Väntar tills han är lugn och "med" och ser till att det hela har gått fram. Jag tror överlag just på att stanna och söka ögonkontakt och låta det ta lite tid. Mina brukar aldrig flina eller skratta en i ansiktet då. Det kan de göra om de hoppar glatt i soffan och man står bredvid och tjatar och blir irriterad.

Tack..bara skönt att veta att det inte är "bara" mitt barn....Nä att tjata vet man ju inte fungerar....I bland får man ta en time out själv så att man lugnar sig lite inombors innan man öppnar munnen. Känns bara så hopplöst ibland....Har försökt på olika sätt men det handlar väl mer om att vara konsekvent. Tror också att positiv förstärkning även om jag kanske ser det svåra i det när barnet väl gör något som inte är rätt. Hur säger man då....

Ville nog bara få lite uppmuntran för att ta i tag med det....

http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/2012/03/05/fem-tips-till-dig-som-har-trotsiga-barn/

Kolla in denna bloggen. Hon har en fantastisk inställning till föräldraskap, och just detta inlägget ger lite "handfasta" råd, men jag rekommenderar att läsa så mycket du orkar.
Jag har fått en helt ny syn på mina barn och mitt föräldraskap. Jag inte orkar ju dock inte vara en "bra" förälder hela tiden, det kan inte vara mänskligt att ha tåååååålaaaamoooood jämt men med kunskap i grunden blir tillfällena glesare då jag känner sån där hopplöshet. (3-åring +5-åring plockar fram sidor i mig som jag inte visste fanns.. ;) ) 

Brukar ge min dotter lite extra egen tid när öronen stänger av. O pussas o kramas i säga att jag älskar henne mer än allt på jorden! Då brukar de funka igen sen!

Det är klart att det fungerar eftersom syftet är att kuva. Isolerad från flocken blir han likväl, ögonkontakt har du som svepskäl för att få det att låta bättre. Men visst, självklart finns det grader i helvetet, han blir ju inte inlåst i en mörk skrubb...

Har du testat några andra metoder än utfrysning? Tex att hålla om, prata lugnt, killa på ryggen eller vad som?
Man behöver inte ta till det sämsta bara för att det fungerar. Det gäller bara att hitta andra sätt och då måste man både tänka, experimentera och kommunicera.

Jag ger dig tips, precis som du frågar efter, men jag ger dig inte direkta handfasta därför att alla barn är olika och alla barn kräver olika metoder för att få dem att göra som man vill.

Har du funderat över vad du menar med "att lyssna" och vad du säger till honom?
Om han inte gör som du säger så måste du fundera på varför, och innan du klurat ut det måste du klura ut vad det är du ger för signaler.  Innan du gjort det kommer allt att handla om att kuva och det är där skamstolen (med eller utan ögonkontakt) kommer in.

Jag anser att uppfostran av barn handlar lika mycket om tankemönster och vanor hos vuxna. Det är sant att man bara kan ändra sig själv, aldrig andra, och det gäller även barn. Uppfostran handlar alltså om att få barnet att vilja ändra sig och för att komma dit måste man ändra på sig själv.

Det är den enda form av "Time-out" jag anser är vettig eftersom den är ju självvald.

Jag håller med dig om att positiv förstärkning kräver mer av en som förälder.  Inbyggt i det ligger att man faktiskt kan ha fel och att man måste kunna erkänna det.

Blir det helgalet även för barnet så gör man inte så stor affär av det. "Ojsan här blev det lite tokigt, kom så hjälps vi åt att ställa det tillrätta igen". Den positiva förstärkningen är då i formen att barnet kan vara tryggt även då det blir galet, att den får hjälp att fixa det så att det blir rätt igen.

Inte time out! Läs gärna mitt inlägg en bit ner i denna tråd:

www.familjeliv.se/Forum-3-25/m63953181.html

Ja jäklar... jag kommer ihåg det där... trodde han skulle bli psykopat-mördar-monster ett tag. Men sen lugnade det ner sig och han blev bra till slut. Försök hålla på diciplinen när du orkar göra det med kyla liksom, det är mitt tips. Annars blir man som en femåring själv.

tänkvärt

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/os-pa-med-uppskattning_2368145.svd

Jag delar uppfattningen om att ge mycket uppskattning och att vara närvarande som förälder, men hans bok gillade jag inte. Gillar helt enkelt inte Forsters människosyn. Ger exempelvis i sin bok okritiskt rådet om att använda 5-minutersmetoden vid sömnproblematik. Belöningssystem etc som han rekommenderar med utgångspunkt i KBT har jag också svårt för när det gäller barn utan någon specifik problematik. Men det är jag.

jag har ej läst boken, bara denna artikel och har faktiskt kört stenhårt på detta den senaste veckan då vår dotter har varit ganska argsint det senaste. Det funkar förvånansvärt bra att hela tiden avleda och inte använda ordet nej, helt fantastiskt. Metod eller ej, vi har eventuelt för stunden löst många figter och det i sig är en vinst som vi alla i familjen vinner mycket på, underbart! Sen beöver man ju inte följa allt helt och hållet utan ta vissa bitar som funkar, som man kanske gör ur olika pedagogiker tex.

Tyckte det var en bra artikel iaf, ett bra tänkasätt när man kan bli frustrerad på sina barn. Jag har varit där och är där fortfarande...men vill ut därifrån fortare än någonsin och bli bättre på att förstå och kommunicera med mitt barn, det är det jag strävar efter