Flickvän blev gravid, utan att vi planera. 18år(!)

Jag å min sambo har vart ihop 1år 7månader, nu "råkade" hon bli gravid, utan att vi planera.
Efter många om och men så kommer jag inte till ett slut ordentligt.

Av fyra test har tre visat POSITIVT. jag tror att de finns inget man kan göra. Hon vill inte göra abort, VARFÖR de vet jag inte. Men hon vill inte helt enkelt.

Men Grejen är att jag är BARA 18 ÅR, dessutom "NYSS" FYLLDA 18!

Vi har snackat, och kommit överens om att antingen är det vi tre eller bara hon och barnet.

De finns inget att jag finns där varannan vecka då och då utan de blir vi eller inget.

Hon säger att jag har fri kort att antingen väljer jag att va med ungen eller inte, väljer jag inte så kommer hon låta mig umgås med ungen.

Jag vet inte vad fan jag vill själv innerst inne, som sagt hade jag vart 22 så hade jag kunnat accepera detta lättare, jag är bara 18, inte ens gått på 10 krogrundor ännu.

Jag KAN inte ändra mitt sett att tänka på att ungen blir ett hinder.

Mina ord är helt värdelösa mot henne hon har bestämt sig så jag har några månader på mig att tänka på HUR jag vill göra, vara med henne eller inte.

Men bara för jag väljer bort dom så försvinner dom inte, jag kommer ALLTID vara vetandes att en unge kommer finnas där ute som är MIN biologiskt.

Detta är en förj*vligt svår situation...

Finns de någon 18-åring här som har fått en unge och fått allt gå som de ska?

Jag kan bara säga så här att:
Ekonomin är dålig, båda våra familjer, våran EGEN ekonomi, hon är sambo med mig, och jag bor med mina föräldrar, mamma är cancer sjuk och blir värre, en unge hit kommer inte för de första få plats, mamma orkar absolut inga "onödiga" tyngder, pappa säger att mitt liv tar stopp här (som jag också själv känner).

Hon fick nu "erbjudande" att hon har plats hos sin syster etc. så hennes minsta abort tanke försvann då.

Vårat förhållande har vart de mest perfekta av mååånga som vi sett och hört, jag vill inte förlora HENNE, men hon är beredd på att förlora mig för ungen.

jag vet inte hur jag ska ta ut mig ur denna situation så alla blir glada, jag har inga vänner som fått barn som jag kan snacka me om hur de hade det.

jag vet att gör jag slut med henne kommer inte hennes familj acceptera mig efter de, de är garanterat i alla fall.

jag har inte ens jobbat en enda dag i mitt liv ännu, inte ens sommarjobbat, lever på resterna från CSN pengarna som blir över efter vi köpt maten.

jag har alltid sagt till mig själv, få klart skolan, söka jobb, kommer inte jobben, gå högskola, få fast anställning, spara 4-5 löner (När jag fortf. bor hemma förutsatt), sen på 6e börja leva livet som planerat och spara mer till resor och upplevelser, ha en ekonomi att falla tillbaka på om något skulle inträffa.

Inget av detta här över skulle gå i min mening, inte så som jag vill. de KAN gå med en unge, men resorna blir långt ifrån desamma, mina sparningar kommer inte gå som planerat.

hur ska Högskola + Deltidsjobb gå?
Detta låter själviskt men: Hur mycket får _JAG_ utav att jobba Deltid och gå Högskola, jag har planerat att köpa dyrare Hemmabio system och sådant när man äntligen har "egen lya", jag kommer inte kunna inverstera sådant förrän jag är 50+ å lyckats ÄNTLIGEN få någorlunda ekonomi efter flera års slit att ungen klarar sig själv och vuxit ur sin ålder att ha sin egen ekonomi...

Nej Tack!

men innerst inne vill jag inte säga upp kontakten med min älskling, EFTERSOM jag vill INTE att min BIOLOGISKA SON ska gå runt utan farsa, jag vill va med i uppväxten, de jobbiga blir att veta att jag kanske ser min unge på stan men H*N kommer inte veta att jag är farsan, om jag och min flickvän kommer överens att jag antingen är MED h*n sen den var LITEN eller aldrig.

Hoppas någon orkar läsa genom denna text, säga hur MAN kan göra, nämn inte Psykologer och Kuratorer hit och dit, kurator finns i skolan, MVP ska vi gå till strax.