Nekades Ivf på RMC linköping
Hej!
Det är på detta vis att jag och min sambo har varit på rmc i linköping och pratat med en beteendevetare i tjänst.
Vi vi tidigare bodde i norrland har vi genomgått hela proceduren kring barnlöshet, läkarbesök, blodprovstagning, kuratorkontakt och äggledarspolning. Vi blev beviljade 3 inseminationer plus IVF. Vi flyttade ner till Norrköping för att komma närmare kärnfamilj och vänner & bad de skicka ner vår remiss till RMC.
Min livshistoria har en del sorgliga inslag. Jag blev utsatt för grov psykisk misshandel i flera år som resulterade i att mannen till slut skar mig med kniv ett flertal gånger med avsikt att ta mitt liv. Jag trodde, eftersom jag anser mig vara en stark själ att jag skulle kunna hantera mitt liv efter händelsen utan hjälp. Så blev inte fallet. Jag kämpade som ett djur för att få ordning på mina känslor på insidan men då det inte gick blev jag utåtagerande istället.
Jag har tidigare i mitt liv ansett att man aldrig slår en annan människa. Tills jag träffade honom. Jag hamnade i polisregistret för ett antal bråk och andra förseelser pga mitt psykiska lidande. Detta pågick i några år, tills jag fick nog. Jag vände på mitt liv, jag lämnade mitt förflutna bakom mig och började om. Jag har blivit välsignad med att träffa en kvinna som har varit och är mitt allt. Vi har gått igenom detta tillsammans.
Innan jag träffade henne, ville jag inte ha barn. Men allt förändrades efter några år i i förhållandet. Vi bestämde oss för att leta en donator på nätet och hittade en man som ställde upp för oss i flera år, men inseminationer varje månad dock med uteblivet reultat. Det här tog hårt på oss, och efter ett tag klarade jag inte av mer besvikelser och bestämde mig för att få en samtalskontakt på psykiatrin. För att reda ut känslorna kring mordförsöket, det som hade varit & alla känslor kring barnlösheten som har haft en negativ inverkan på mitt liv.
Jag blev sjukskriven av den anledning att jag helt enkelt inte orkade mer. Jag fick en samtalskontakt som efter hon lyssnat på min historia sa; jag förstår att du ibland önskar livet av dig sjäv. Jag hade också tagit bort mig själv om jag var du. Jag blev chockad. Som tur var, för mig var denna känsla inget jag ville uträtta men stackars den som står i valet och kvalet och träffar denna kvinna. Då friskskrev jag mig och började arbeta som tandsköterska. Men efter att flera kvinnor på praktiken blivit gravid och gick omkring med stora magar fick jag sjukskriva mig igen för att det blev så betungande för mig. Då vände jag mig åter till psykiatrin och bad om att få hjälp, dock med en annan samtalskontakt.
När vi för några månader sedan åkte upp till norrland för att hälsa på den andra sidan av familjen gick vi ut för att äta en bit tillsammans med familjemedlemmar. Kvällen resulterade i fullständig katastrof och vi blev utsatta för polisövervåld, kontaktade media kring fallet, anmälde polismännen. Men de la ner alla 3 anmälningar pga bristande bevisning enligt chefsåklagaren.
Läs och titta gärna på bilder! Här är länken till vår artikel.
www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx
Här kommer oxå utlåtandet av polischefen, som bekräftar att det finns attitydproblem inom poliskåren.
www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx
Aspiranten i fråga krävde mig på 6000:- för den rädsla och kränkning som han blev utsatt för.
Nu då vi flyttat till östergötland och jag har fått den hjälp som jag har skrikit efter i så många år, mår jag bättre än någonsin. Vi längtade efter att få komma in till IVF & göra våra försök. Men då vi kommer dit, får vi inte våra försök. Beteendevetaren säger att vi inte är lämpliga föräldrar och inte borde ha barn.
Hon hänvisar till att jag har bristande inpulskontroll som hon fått fram genom domen jag fick på mig tack vare denna kväll, som jag har i situationer då jag känner mig trängd och pressad. Hon hänvisar till min kontaktperson som jag har haft på psykiatrin och därför ska inte en sån som jag ha barn.
Hon pressade mig till den grad att jag skakade av rädsla. Det var den första gången i mitt liv som jag kände att tiden stannade. Vi mår fruktansvärt dåligt nu, jag vet inte vad som kommer hända med oss. Jag vet inte hur vi tar oss vidare. Någon som vet vad man ska göra?
