HUUUR ska jag få dagarna att gå???

Skaffa ett bra bärredskap om du inte redan har det. Och gå ut och gör det DU vill. Barn i den åldern blir fullt stimulerade av att bara hänga med mamma . Vad ni gör beror ju på vad du tycker om att göra. Jag flanerade mycket på stan med mina, gick i skogen på många muséer. Jag behöver röra på mig....har svårt att sitta hemma så vi var ute på språng och de hängde med på ryggen. Jättekul att åka spårvag, hiss, rullstrappa, titta på fåglar etc. Våren nalkas. Så mycket trevligare med lite sol och värme och man kan vara ute . Sätt honom i en vattenpöl och njut i vårsolen . Biblioteket har varit ett bra "häng" också.

Oj, jag vet precis hur du känner. Min son började dagis när han var 12,5 månad och det var sååå skönt att få lite egentid i form av jobb. Känns hemskt att säga så men jag tyckte det var så sjukt jobbigt att vara hemma. Min son var dessutom väldigt krävande fram tills han var ca 12 månader så jag spenderade många dagar åt att bära bära bära. Nu får jag lite egentid när jag jobbar och njuter så mycket mer av att vara med honom när jag är ledig.

Men, lite tips då. Gå på öppna förskolan. Det är några timmars "avlastning". Sonen fick massor av stimulans av alla barn och jag fick komma ut och träffa folk. Gå ut på stan och gör saker DU tycker om. Din son kommer garanterat tycka det är kul att sitta i vagnen och kika på allt runt omkring.
Och sist men inte minst, egentid! Se till att både få komma bort och göra egna grejer ibland och att kanske få lite egentid hemma. Det tyckte jag var underbart. Jag var på konsert två gånger och var borta ett dygn då min sambo var hemma. Att få sova ut på ett hotellrum är underbart. Umgås med vänner (utan barn!) och prata om vuxengrejer och dricka vin är så sjukt härligt. Ja, du vet säkert själv vad du vill göra. :)

Hade kunnat skriva ditt inlägg! Det handlar inte om att man inte älskar sina barn, men alla älskar inte att gå hemma. Jag har faktiskt en del vänner att umgås med på dagarna som du, så ensam är jag egentligen inte. Men det tilltalar helt enkelt inte mig detta att vara mamma på heltid och bara gå hemma. Jag får fullständig krupp på det hela och blir närapå deppig faktiskt. Det är avsaknaden av vuxen stimulans som fattas mig och det räcker inte att sitta med andra mammor på öppna förskolan och fika tyvärr. Jag har ett jobb som jag tycker mycket om och som ger mig stimulans i vanliga fall också så jag längtar tillbaka. Med första barnet var det värst. Dels hade han kolik och var allmänt missnöjd hela dagarna så det var mer psykiskt påfrestande med hela den biten. Sen hade man ju inga rutiner heller så det blev bara en lång grå tristess. Nu måste jag iväg på morgonen och lämna storpojken på dagis och man tvingas vara mer kreativ och hitta på något för hans skull också.

Med första barnet löste vi det så att pappan tog över föräldraledigheten helt efter 6½ månad och sen var han hemma 13 mån på heltid. Han trivs bättre hemma än vad jag gör. Den här gången började jag jobba 1 dag per vecka från bebisen var 5 månader och det är jätteskönt tycker jag. Skulle gärna jobba 2 dagar per vecka men mannen pluggar 100 % så det fungerar inte.

Men det går ju faktiskt att lösa den biten till viss del i alla fall. Jag har också svårt att gå hemma och "dra" och vara "mamma-käck", men barn i den åldern behöver ju liksom inte specifik "barn-stimulans". För dem är allt stimulerande så man kan egentligen göra det mesta som man kunnat tänka sig göra själv under en ledighet om man så vill. Hiva upp barnet på ryggen och gå ut och gör något som du tycker är kul. Just jobba kanske inte är aktuellt när man är föräldraledig , men odla sina intressen kan man ju på olika sätt göra. Vi reste runt massor kollektivt och utforskade vår omgivning. Jag är intresserad av geologi och kulturlandskap.

Jo absolut har du rätt i det. Jag blir bara så "låg" och tappar orken så jag kommer mig inte för med någonting heller. Man skulle ju passa på att göra saker då 4-åringen är på dagis i så fall. När han är hemma vill ju han bara göra "barnanpassade" saker. Den lilla kan man ju mer ha med sig på det mesta. Lite lättare med första barnet på det viset. Men jag tycker ändå nu när jag jobbar delvis att jag får mer energi när jag är hemma.

Ja, det är svårare med två. När yngsta kom så blev det väldigt mycket lekplats-häng för vår del. Jag tänkte mest på när man bara har ett barn som är 7 månader . Jag fick en känsla av att TS bara har ett barn. Det är viktigt att ta sig ut och inte gräva ner sig passivt hemma. Man behöver ju faktiskt inte det .

Lekplatshäng, promenader, öppna förskolan, biblioteket, hälsa på vänner och familj, mammafika...:) Att läsa deckare eller lyssna på ljudböcker tycker jag får tiden att gå också. Sen är rutinerna en räddning här hemma kan jag känna.

Jag är hemma med min 1,5åring och tycker att det är riktigt härligt just nu. Vi går på öppna förskolan två dagar/vecka. Annars så går vi till biblioteket, tar en promenad med hunden eller går och handlar. Hemma brukar vi rita, bada, pyssla, pussla, måla, baka, leka, vila, läsa böcker etc.

Jag tyckte att det blev roligare - och mer krävande samtidigt när barnet blev lite äldre.

Ja rutiner är jätteskönt tycker jag också. Har fått lite ordning på läggningen av den lilla både dagtid och kvällstid och det ger en känsla av att man får lite mer tid för sig själv för att hämta andan. Min son är 8 månader och inne i en väldig separationsångest. Han vill bli buren helst hela tiden på dagarna när han är vaken så jag får inte så mycket gjort heller hemma. Får ingen panik över det för jag vet att det går över men det är lite frustrerande och ganska trist att bärabärabära. En 1,5 åring kan man ju hitta på lite mera med faktiskt. Små barn är ju tacksamma för att de är lättroade. En promenad ute för att titta på hundar och katter räcker ju. Jag önskar verkligen att jag kunde tycka att det var roligt att vara föräldraledig. Är avundsjuk på mammor som kan vara hemma länge och trivas med det. Jag älskar mina barn och jag vill faktiskt ha fler barn (även om det låter märkligt i den här diskussionen). Tycker det är jättekul när barnen blir större och man inte går hemma på heltid. Dock så är faktiskt föräldraledigheten så ångestladdad för mig att jag är tveksam till om jag ska ha flera barn bara för det =/ Kanske skulle min man kunna ta hela, men nej det känns faktiskt också konstigt. Jag vill gärna amma och för att inte det ska bli alltför krångligt måste jag vara hemma åtminstone ett halvår.