Min bror tog sitt liv, hur lever man vidare?

En dag i taget.
Hämnd blir aldrig bra, du måste sörja färdigt. Det tar ett år eller så, sen kan du fundera på att kontakta de som gjorde fel. Förhoppningsvis vet de redan.

En dag i sänder. Sorg försvinner aldrig, den blir bara hanterbar med tiden.

En dag i taget.      

Ni syskon och familj måste iallafall hålla ihop och prata prata prata. Bearbeta hela sorgen.
Sen om du vill ta kontakt med mobbarna är helt upp till dig/er.

Styrkekramar till dig! Lycka till med allt.

Fy så fruktansvärt :'( Beklagar verkligen. Jag gick igenom en sorg för snart precis 2 år sedan och hittade ett sätt att bearbeta allting. Vet inte om det skulle passa dig men tipsar om det i alla fall. Finns en bok som heter ,Sorgbearbetning, det är som ett program man går igenom, svårt att förklara.. det är inget hokus pokus utan en metod som arbetats fram under många år. Finns ett 20 sidor långt utdrag TS boken på sorg.se ( hemsidan för svenska institutet för.sorgbearbetning). Om du vill veta mer så kan du ju inboxa mig. Detta är iaf en metod jag varmt rekommenderar, man behöver inte tro på det direkt, bara göra. Som sagt, svårt att förklara men jag fick iaf en förståelse för alla känslor som kom, verktyg att använda för att ta mig igenom allt och en befriande känsla av att ha fått ur mig allt på ett sätt jag nog inte fått annars.

Hej kära TS!

Jag beklagar din brors bortgång och jag vet precis vad du går igenom just nu. Du känner hat,ilska och maktlöshet och vet du vad...det är helt naturliga känslor efter ett självmord och i sorg. Har också en bror som tagit livet av sig och jag kände precis likadant första tiden.. och jag skällde på alla möjliga..det är bra att få ur sig det på så sätt... gråt..skrik om så behövs.. låt dig själv känna..
 Tiden tar aldrig bort sorgen,men sorgen blir inte lika tung som i början..och en dag konstigt nog så tänker man inte ens på det längre.. men ibland kommer det tillbaka och då måste man tillåta sig må dåligt igen och igen och igen... det värsta man kan göra är att stänga allt ute..
varma kramar..

 

...det är INTE ditt fel!

Styrke kramar.

Sorgen är inte lätt, min bror tog inte livet av sig men han dog alldeles för ung. Det har snart gått tre år nu och det känns fortfarande jättejobbigt att tänka och prata om det. Ibland får jag känslan av att han bara är bortrest och snart ska komma tillbaka men han kommer aldrig komma tillbaka.
Visst det går lättare med tiden men sorgen kommer alltid finnas där, saknaden... I början var jag väldigt arg men det har gett med sig nu...
Inte blev sorgen lättare av att hans bästa vän som han stöttat väldigt genom livet inte klarade av min brors död utan han tog sitt liv innan det gått ett år sedan min bror dog.. Så jag hann inte sörja klart min bror innan det var dags för nästa sorg.. Eftersom han oxå kändes som att han var en del av våran familj... Och sen vetskapen om vad som drev honom till att ta sitt liv...
Det som hjälpt mig mycket genom mitt sorgearbete har varit att skriva.. enbart för min egen skull.. men att skriva av mig alla känslor och all min ilska...
beklagar verkligen din sorg för jag vet hur jobbigt det är...