Ni med fler barn som bor TRÅNGT, hur funkar det?
Hej!
Jag är väldigt nyfiken på det här med boende och barn. Alla jag känner som har fler än ett barn bor i stora lägenheter och säger typ "ja när jag blev gravid igen så var vi ju TVUGNA att flytta och det här vi har nu är absolut i minsta laget ändå!" Och så sveper de med armen över sitt hem som är ungefär 40kvm större än mitt hem. Minst.
Jag tycker inte det är nått fel alls att bo stort. Tvärtom, jag skulle ÄLSKA att ha ett stort luftigt hem, helst en ordentlig villa. Men vi har inte den möjligheten nu.
Istället kommer vi snart bo i en LITEN tvåa, men älskar det området, har svärföräldrarna två portar bort som vi ungås mycket med och som hjälper med dagishämtning. Vi har en kolonilott tio min promenad från porten, båda våra jobb på promenadavstånd. Vi kommer spara tusenlappar varje månad på att bo där som vi kan lägga på aktiviteter för barnen, utflykter, mm.
Det finns också en jättestor underbar parklek strax utanför huset.
Men vi börjar bli sugna på ett till barn.
Självklart kommer vi inte bo kvar när barnen blir större och får behov av att kunna vara ifred, få lugn att läsa läxor och vill ha privatliv. Det får vi lösa då genom att byta till nåt större på en annan adress.
Men nu när barnen är små pluttisar som går på förskola och ändå ALLTID leker tillsammans precis runt våra fötter... Är det helt sinnessjukt att skaffa ett till barn när man är så trångbodda?
Verkar som att alla utom jag och min sambo tycker det.
Ni med fler barn som lever "compact living", berätta hur ni har det!