Känner mig mobbad av chefen.
I höstas bestämde jag och min sambo oss för att skaffa barn, jag har velat ha barn jätte länge så blev jätte glad när han "äntligen" kände sig redo.
Ca en månad efter vårt beslut så erbjöd min chef mig plötsligt ett längre vikariat till våren. Jag har jobbat extra i tre år. Jag nämnde ingenting om att vi planerat att skaffa barn, och vips så var jag gravid. Det gick på andra försöket *jätte glad*.
Jag kände att jag ville vara ärlig från början och berättade det för honom när jag var i v.6. Först blev han glad och jag kände en enorm lättnad. I ungefär en vecka var allt bra, han sa grattis flera gånger och verkade uppriktigt glad för vår skull.
Sen förändrades allt. Han sa att jag inte skulle planera så mycket ännu för det var ju så tidigt. Det förstod väl jag också, men jag väntade ju barn inte missfall. Och det är väl min ensak att oroa mig för det, han borde ju förvänta sig att det kommer ett barn. Sen var allt lugnt ett tag till. När jag sedan var i v.12 så kändes det som att han blev "besviken" över att jag inte fått missfall. Då sa han att jag förstört HANS planering och att han inte visste hur han skulle göra med vikariatet, om jag skulle få jobba eller inte. En vecka efter det fick han väl dåligt samvete och sa helt tvärtom, att jag skulle få jobba hur mycket som helst.
Sedan dess har det bara blivit värre. Och när jag berättade att det var tvillingar så blev han först glad, men sen insåg han väl att jag inte skulle orka jobba lika länge som han tänkt.
Nu känns det som att han straffar mig för att jag är gravid genom att klaga på annat, när han hittat nåt att klaga på så tar han upp detta varje dag! Jag har försökt att undvika honom, jag är så arg och besviken. När jag egentligen vill och ska vara jätte glad!
Och igår när en kollega frågade vem som ska jobba för mig sen så visste han inte det, det var ju då jag som förstört allt!
Nu känner jag mig helt slut, jag har kämpat mot detta i 5 månader och börjar känna mig knäckt. Idag är första gången som jag låter tårarna rinna.
Det jobbiga är att en av mina kollegor också är gravid och ska få ungefär samtidigt som jag. Men mot henne är han hur snäll som helst. Varför "får" hon bli gravid men inte jag?
Jag har lust att be chefen dra åt pipan. Men jag bor på en ganska liten ort så jag värdesätter mitt jobb och älskar mina kollegor.
Jag kände att jag behövde lätta mitt hjärta, och det känns faktiskt lite bättre nu.
Kram
