• Veraaa

    Anhörigadoption...

    Min man vill/ska adoptera min biologiska dotter. Hennes biologiska pappa har inte träffat henne sedan hon var ett par månader ( hon är nu snart 6 år). Är det någon som har erfarenhet / vet hur mycket den biologiska pappan har att säga till om? En del säger att den biologiska föräldern ALLTID har rätt att säga nej, oavsett om han / hon skiter i barnet. Andra säger att rätten dömer till vårdnadshavarens och adoptantens fördel om den biologiske pappan/mamman inte visat intresse för att träffa barnet... Jag är spänd på att få veta hur detta ska gå. Tror att den biologiska pappan gör allt han kan för att sätta käppar i hjulet. Han är dock MYCKET kär i pengar och skulle nog gärna slippa betala underhåll för sitt barn. Finns det någon som vet om det spelar någon roll för rätten om han dessutom struntar i att träffa sina andra två barn (som han har med en annan kvinna)?? Min man har varit mitt barns "pappa" sedan hon var 9 månader... Vi vill så gärna att hon ska vara "vår tillsammans"...

  • Svar på tråden Anhörigadoption...
  • en glad

    Jo, det är svårt (om än inte helt omöjligt) att genomföra en adoption mot den andra förälderns vilja ....

  • Tuffen

    Hon kan väl vara er tillsammans ändå. Vad spelar ett papper för roll? Det är väl vad han (bonuspappan) känner i hjärtat som är det viktiga? 

  • Veraaa

    Tuffen: Det skulle absolut gå, om jag hade en säker garanti på att inget kommer hända mig tills min dotter fyller 18 år. Men OM något skulle hända mig innan dess och jag dör, med dagens glorifiering av "biologins viktighet", skulle det kunna innebära att min dotter skeppas hundra mil bort till en man hon aldrig träffat. "Han är ju ändå hennes biologiske far" kan det heta...Eftersom jag levt med den mannen och sett hur han mentalt torterar sina andra barn, vet jag hur min dotter skulle lida...så det är inte så enkelt tyvärr...ett papper, som du säger spelar stor roll...

  • en glad
    Veraaa skrev 2012-02-24 16:53:07 följande:
    Tuffen: Det skulle absolut gå, om jag hade en säker garanti på att inget kommer hända mig tills min dotter fyller 18 år. Men OM något skulle hända mig innan dess och jag dör, med dagens glorifiering av "biologins viktighet", skulle det kunna innebära att min dotter skeppas hundra mil bort till en man hon aldrig träffat. "Han är ju ändå hennes biologiske far" kan det heta...Eftersom jag levt med den mannen och sett hur han mentalt torterar sina andra barn, vet jag hur min dotter skulle lida...så det är inte så enkelt tyvärr...ett papper, som du säger spelar stor roll...

    FAst du kan ju göra en viljeyttring varav klart framgår hur du önksar det skall ordnas för ditt barn i händelse av din bortgång. Den måste man ta hänsyn till .... behövs ingen adoption för det.
  • Veraaa

    Jag har skrivit i testamente och motiverat varför det är viktigt att min dotter inte hamnar hos sin biologiska pappa. Men det känns ändå osäkert. Vi får se hur det går antar jag. Men det är nervöst...

  • en glad
    Veraaa skrev 2012-02-24 20:15:09 följande:
    Jag har skrivit i testamente och motiverat varför det är viktigt att min dotter inte hamnar hos sin biologiska pappa. Men det känns ändå osäkert. Vi får se hur det går antar jag. Men det är nervöst...

    Man kan inte testamentera bort sina barn, men man kan avge viljeyttring om hur det skall ordnad för dem/det i händelse av ens död. Det är lag på att man skall ta hänsyn till det .... men den/de man tänkt sig kanske inte finns då/om det gäller eller godkänns inte vid den tiden och då måste soc förstås ordna på annat sätt ....
Svar på tråden Anhörigadoption...