Slappa hanteringen av barn..

Det är inte föräldrars fel, det är samhällets krav att jobba från tidigt på morgonen och sluta sent. Vill man ha lön och kunna försörja sin familj så får man tyvärr stå ut med det. Det är synd att man inte har så pass mycket tid med sina barn som man skulle vilja.

Nu har jag iofs ett barn med npf men för just de barnen så har den "nya skolan" gjort deras lilla värld väldigt rörig, många barn som i den gamla skolan fungerat hyffsat okej gör inte det längre, och jag tror inte man behöver en diagnos för att få problem med stora klasser, mindre vuxenstöd, flera val, mera intryck osv, där tror jag även att barn utan diagnos också kan eskalera.

Förr hade man tex katetderundervisning, hade man matte satt man tyst och räknade alt lyssnade på läraren osv, idag ser skolan inte alls ut på det viset med tydlig förutsägbarhet och trygga rutiner, samt att man som ovanstående skriver behöver jobba mer, mao förlorad till för barnen, hur många lämnar inte 7 och hämtar 17? och sedan trycker man ihop 1000 aktiviteter i kompensation under helgen.

Sedan tror jag även att TV, dator, div spel osv spelar in, idag rör sig barnen mindre och de ser mycket mer av allt våld i världen än vad som var möjligt på tex min tid med 2 tv kanaler, videobandspelare och på sin höjd Nitendo 8 bitars.

Lärare har inte befogenheter att vara en motvikt mot barns attityder idag, de kommer att bli anmälda om de ens försöker. Likaså är det svårt för föräldrarna som är rädda för samma sak; tillsammans skapar allt en mycket slapp attityd i samhället där barnen som behöver styrning inte får det i den utsräckning de behöver, utan de får till viss del uppfostra sig själva på det sätt de önskar.

Jobb har inte mycket med det hela att göra, mera då allt "sjävförverkligande" föräldrar idag förväntas hålla på med, vilket tar tid från deras tid med barnen. Men det är lättare att bara lägga skulden på jobb, eftersom det är det man helst skulle göra mindre av om man kunde, andra fritidsaktiviteter etc vill man ju inte dra ner på, om man bara kan skylla på jobbet.

Tror inte det är så stor skillnad eg, kanske att vi jobbar mer, men det betyder inte att vi är mindre engagerade. Sen finns det alltid de som inte vill se "problemen" med sina barn, det är ju kritik mot en själv.

Jag tror att något väsentligt gick förlorat när man la ut ansvaret för skolan på kommunerna och samtidigt började dra in pengar till kommunerna.
På det viset gick pengarna in i den allmänna budgeten för redan ansträngda kommuner och blev ett bra ställe att skära ner på.
Sen är jag kritisk till att så många föräldrar idag verkar oengagerade i sina barns skolgång.
Det är oftast väldigt tunnsått med föräldrar på möten och föräldraföreningarna i skolan går på knäna för att föräldrar inte engagerar sig.
Jag tror att om vi vill att våra barn ska ha det bra i skolan och få en undervisning med kvalitet i, då måste vi gå ihop allihop, från administrationen, rektor, lärare, och föräldrar måste samarbeta och engagera sig för att bygga en trygg och stark vuxenvärld runt varje elev.

Det finns ju skolor som klarar det där, min dotter gick i en sån.
Mobbing existerade inte.
Respekt och omtanke åt alla håll. 
Betyg som låg högt över genomsnittet.
Och krav på oss föräldrar på engagemang.
Det är bland det bästa jag gjort som förälder att sätta min dotter i den skolan.