Ett års försök verkar äntligen ha lyckats!
Hej, har följt ett flertal trådar här under det senaste halvåret, och känner att jag måste "ge tillbaka" genom att dela med mig av min historia. Har försökt skaffa syskon till vår tvååring under ett års tid nu. Har varit hos Gyn, som sagt att allt ser bra ut och att det bara är att vänta (inget kul svar när man fyllt 37). Första barnet blev till på typ andra försöket, så att det skulle bli problem med 2an kom som en total överraskning för oss. Har hela tiden kännt att något inte varit i ordning med mina hormoner efter förlossningen (sur/ trött, uppsvälld, ömmande bröst inför varje mens, vilket hela tiden väckt falska förhoppningar). Jag har upplevt min mens som mer sparsam och mycket mindre "slemmig" än innan min graviditet, men läkaren sa bara att "det låter bra, det blir nog bra". Efter att ha läst in mig på alla möjliga sidor och forum under julen, bestämde jag mig för att prova "alernativ" metoder i 2-3 månader innan vi skulle kontakta IVF privat (det kostar ändå ca 5000 med en utredning, och det kändes inte som om det skulle ge något).
Senaste mensens första dag började jag med Membrasin (4 per dag) och Efamol (jättenattljusolja, 2 per dag) samt multivitamin i flytande form dagligen.
Jag har för länge sedan haft någon typ av bakteriell vagions (BV), och har läst att det kan vara svårt att bli av med och att det kan vara relativt sympomfritt. Vissa menar att de kan inverka negativt på fertiliteten. Jag gick till annan Gyn och bad om antibiotika mot detta (han kollade och kunde inte utesluta infektion, jag gnällde lite över symptom och fick Flagyl) som jag åt 8-0 dagar innan ÄL, och kombinerade med pervaryl can 1 vecka innan ÄL. Allt för att ge de "goda" mjölksyrebakterierna en chans att ta över!
Jag letade även upp en oanvänd spikmatta i garderoben (årets Julklapp 2009??), som jag legat på ca 30-40 min varje kväll.
Ungefär runt ÄL fick jag flera stora finnar på ryggen (har nog inte haft någon innebrännare de senaste 15 åren!). Kände mig dock lika "gravid" och uppsvälld som vanlig när mensen närmade sig, men den kom inte. I morse var den officiellt 3 dagar sen, och jag gjorde ett grav-test, som blev positivt!!!
Vad som "hjälpte" mig, eller om det bara är slumpen vet jag inte. Men jag har definitivt känt mig mer balanserad senaste tiden, och finn-utbrottet tyder på att något ändrat sig i kroppen. Jag vill inte lova att detta skulle vara någon universell mirakelkur, men om någon annan känner igen sig i symptombilden, så kanske detta kan vara värt ett försök.
Önskar alla er som kämpar på där ute stort lycka till. Tack för allt ni skrivit, det har verkligen varit till hjälp för mig de senaste månaderna att veta att jag inte är ensam.
kram!
