Hur är det med kötiden för ensamstående just nu? Det är inte aktuellt att sdoptera för mig egentligen, men man vet ju aldrig i framtiden, jag står i köför säkerthets skull. Jag har en kötid på 5 år hos AC..och är 35 år. Finns det några chanser att hinna adoptera då?( Och då helst inte ett äldre eller barn med SN..)
Kötiden för ensamstående ser ju lite olika ut för olika länder. Utan att ha 100% koll, men ändå ha sett kölistorna för flera länder, så tycker jag 5 år låter bra. Särskilt när du fortfarande är så ung som 35. Sen beror det kanske på vad du definierar som äldre barn. Och hur viktigt det är med intyg om att barnet är 100% utan kända SN. Kan du tänka dig känt SN lr äldre barn så kan det nog gå betydligt fortare än annars.
Det beror på vad du menar med ett litet barn. 0 till inte fyllda 3 år är nog allra yngsta som kommer vara möjligt.
Och vad som händer i världen och med de olika kontakterna.
Jag har 6 års kötid och är inte överst på listorna men hittar inte många som har längre kötid än mig.
Det finns ju ett gäng 2006:or och jag har inte koll på hur många men vid en snabbtitt på några listor så verkade det inte vara jättejättemånga (som har medgivande nu i alal fall - det kan ju finnas fler som köar och inte syns)
om Vietnam öppnar igen så kanske läget blir betydligt förbättrat för ensamstående - åtminstone för oss med lång kötid.
Förresten så har jag inte heller koll på parens kötid efter januari 2006. Det verkar inte vara par som väntat längre än mig (som har medgivande och syns igen då vill säga) men jag har inte kollat senare datum.
Det är bara att gå in och kolla kölistorna.
Lycka till!
Kolla med BFA också. De har flera länder utan kötid i nuläget men kanske med lång väntetid i landet. Det kanske vore något för dig för du har ju många år på dig innan du blir för gammal för medgivande.
Förresten så har de ju startat upp i Ryssland och det verkar inte vara någon väntetid för att få skicka och väldigt väldigt kort väntetid på bb också.
Sen är ju frågan om SN viktig - kanske måste du fundera lite där. Du ska självklart inte ge dig in i något som inte känns som att du klarar av men det finns ju många olika särskilda behov som kanske inte behöver vara så svåra i ert liv. Vi är ju olika och tycker att olika saker är svåra att hantera.
Sedan så tänker jag att det är viktigt att vara inställd på att få ett barn i behov av särskilt stöd oavsett när man adopterar.
För bara själva adoptionen och separationerna gör ju att man måste vara beredd på att ge särskilt stöd till sitt barn!
Och många barn kan komma som non-SN och sedan ändå visa sig har stora särskilda behov.
Lycka till igen! 